Acta Bibliothecae R. Universitatis Upsaliensis – serie

This is one of the books that changed science. For the first time Linnaeus’s Fauna Suecica now meets its audience in a modern translation. Published in Latin in 1761 (expanded from the 1746 edition) it is a seminal work that helped to establish the foundation for the classification of modern species. It systematically categorises and morphologically describes 2,328 Swedish animal species – a journey from man to earthworm, revealing their ­ habits, environments, and historical context. It is a window into the mind of a scientific pioneer.

The university library in Uppsala houses a manuscript that is believed to have been written in Iceland during the first quarter of the 14th century, perhaps even as early as the year 1300. According to the rubric on f. 2r (p. 1), it contains the work Edda as put together by Snorri Sturluson. The manuscript found its way to Sweden when Magnus Gabriel De la Gardie arranged for the purchase of a chest of books from the estate of Danish rector Stephan Stephanius of Sorø, Zealand, in 1650. Stephanius had received the book as a gift from his friend Brynjólfur Sveinsson, later Bishop of Skálholt, in 1639. Little else is known of the history of this manuscript, which has since often been referred to as Uppsala-Edda. The version of Snorri’s Edda discussed in this book is only preserved in one single manuscript, in which the work is internally divided with unrelated yet thematically connected material from other sources. The book especially discusses the parts of the work most often referred to as Uppsala Edda, while paying close attention to the fact that the DG 11 4to manuscript is itself an independent textbook that deserves to be understood and explained as such.

När den ihreska handskriftssamlingen på Uppsala universitetsbibliotek katalogiserades i början av 1900-talet fann man en samisk uppteckning från 1770-talet som visade sig ha tillkommit utanför Gävle. Uppteckningen, som består av en rituell s.k. björnvisa och en omfattande ordlista, hade sammanställts av östgöten Per Holmberger (1745–1807). För att förklara hur samiskt språkmaterial kunnat samlas så långt söderut i Sverige har tidigare forskare antagit att Holmbergers sagesmän varit kringströvande, fattiga samer som förirrat sig bort från sina hemtrakter och man hävdade att deras språk var sydsamiska. I boken Per Holmberger och sockenlapparnas språk presenteras för första gången en utgåva av Holmbergers hela ordlista som sedan analyseras med tonvikt på språk och kultur. Ordlistans språk stämmer inte överens med någon enskild samisk språkform av idag utan företer drag från många skilda håll. Analysen av ordförrådet visar att sagesmännen var integrerade i den svenska bondbyn och att de funnits i trakten under lång tid. Den äldre förklaringen – att det rörde sig om kringströvande, förirrade samer – berodde av allt att döma på att svenska språket betraktades som det främsta kriteriet för svenskhet vid 1900-talets början. På Holmbergers tid var det däremot den lutherska religionen som visade vem som var svensk. Även samisktalande var goda svenskar.

Uppsala universitetsbibliotek grundades för 400 år sedan. Under åren 2020–2021 har detta jubileum uppmärksammats i olika former. Nu publiceras en skrift där nuvarande och tidigare medarbetare i 34 uppsatser berättar om bibliotekets verksamheter och utveckling, om dess samlingar och arkiv, om skeenden och intryck. Den rikt illustrerade boken skildrar hur det månghundraåriga biblioteket genom historien följt sin tid, men också hur nya arbetsformer och digitala möjligheter kan tillgodose de behov som dagens och morgondagens studenter och forskare har.