Antikvetenskapens teoretiska landskap – serie
1. Från Homeros till Rom
239 kr
Skickas
Den huvudsakliga forskningsfåran i antikvetenskap är präglad av en teoretisk empirism där den egna observationen och bearbetningen av källmaterial betraktas som kärnan i verksamheten. Traditionell antikhistoria karaktäriseras samtidigt av en objektivitet som kan påstås fordra att den aktive forskaren minimerar sin egen påverkan på forskningsprocessen.
I Från Homeros till Rom granskar Johannes Siapkas specifika forskningsfält, exempelvis de struktur-, biografi- eller händelseorienterade. Han konstaterar att traditionell antikhistoria oavsett fält är präglad av ensidiga diskussioner av källkritik och stannar av i en förlamande objektivitet. Genom att peka på konkreta exempel i forskningens uttryck visar Siapkas på disciplinens tillkortakommanden och poängterar att densamma trots allt baseras på teoretiska fundament. Siapkas menar därför att den gängse typen av teorilös forskning formas av sin egen situering och därmed lider av avsnävad kontext. Med sin bok vill författaren problematisera och väcka diskussion kring de begränsningar som frånvaron av teoretisk navigering medför.
Från Homeros till Rom utgör den första delen av volym 3 i Johannes Siapkas omfattande bokserie om antikvetenskapens teorier.
Från Laokoon till Troja
204 kr
Skickas
Från Olympia till Leonidas
240 kr
Skickas
I Från Olympia till Leonidas belyser Johannes Siapkas antik- vetenskapens teoretiska huvudfåra under 1900-talet. Han inleder volym 2 i serien Antikvetenskapens teoretiska landskap med inblickar i det kulturhistoriska forskningsfältet genom fallstudier kring föreställningar om skilda grekiska och italiska kulturers ursprung.
I det förebildliga forskningsfältet intresserar man sig särskilt för offentliga, främst religiösa, byggnader och fyndkategorier som blivit estetiska förebilder. Författarens resonemang djuplodar därför också i konstvetenskaplig teoribildning och forskning om antik konst som vaser och skulpturer.
Den traditionella antikvetenskapen kännetecknas av en kunskapssyn som premierar empiriska observationer, ofta på bekostnad av teoretisk reflektion. I skenet av detta diskuterar Siapkas relationen mellan antikvetenskapen och politiska ideologier. Antikvetenskapen associeras ofta med konservativa värderingar men även andra ideologier har påverkat den. Liberala och socialistiska idéer, och även inslag av fascistiska och nazistiska föreställningar har tidvis påverkat inriktningen. Här blir det tydligt att även förment teorilös forskning faktiskt också påverkas av politiska strömningar något som har hög aktualitet i ett Europa med allt starkare nationalistiska rörelser.