Ariel Skrifter – serie

Imants Ziedonis (1933?1913) intog alltsedan debuten vid mitten av 1960-talet en central plats i den lettiska poesin. Ziedonis, ett barn av tövädersepoken, förblev hela sitt verk igenom en av de »engagerade« och nyskapande poeterna. I detta verk intar Epifanierna en särställning. Tillkomna i början av sjuttiotalet, under en period av avskildhet från den sovjetlettiska verkligheten, är de på en gång mer intro- verta och mer expansiva. I intellektuell frihet och existentiell lekfullhet saknar de motstycke i sin tids lettiska dikt. Redan 1978 utkom ett litet urval epifanier ut på svenska under titeln Andra sidor. Det var första gången en skön- litterär bok av en författare i Lettland, översatt direkt från lettiska, kom ut på svenska. Ziedonis återkom till epifani- genren också längre fram i sitt författarskap, och förelig- gande volym innehåller texter från 1971 till 1994. Översättare ? då som nu ? är Juris Kronbergs.

Elden väcker ingen. Den tar en med sig, sådan är den. Och den kommer inte ensam, först kommer koloset. Förklarar vedgubben medan han murar upp skorstenen i det övergivna huset på höjden utanför byn som Florence tagit sin tillflykt till. Någonstans därnere flyter den breda Daugava, mot Riga, där hon växte upp i järnbrons skugga: med Demido, som försvann i flodens vatten med ett element om fotleden, med Doni, som försvann in på kåken, och med brodern Mareus, som bara försvann, det var aldrig någon som såg honom igen. Och nu har Florence själv till sist försvunnit också hon: bort från vännerna i det hektiska postsovjetiska Riga, bort från karriären, bort från missbruket och desperationen. Bort från sig själv. Och den enda som ser henne är vedgubben. Och så Helena Jasinska då, hon med hästarna. Och Agnese, den skamlösa. Och Guds gåva Gafharija. Och tjänstemannen Bronte. För byn därnere vid floden är nu en gång befolkad redan som den är, och de skogsklädda backarna är fulla av ben, och de tomma husen är fulla av minnet av dem som en gång bodde där, men som gav sig av på pilgrimsfärd, och som ännu sänder brev hem till de kvarvarande: de kommer med långtradarna som drar förbi byn, eller driver iland på floden, eller kastas ut från fjärrtågens fönster. Den är kort sagt full av berättelser, och det är inte utan vidare att de rymmer också Florence. För vilken är hennes plats i dem? Och vilken är hennes egen berättelse? Inga Abele är född i Riga 1972 och prosaist, poet och dramatiker. Elden väcker ingen är hennes romandebut.

Samtal på avstånd Essäer, intervjuer, dikter Den ryske poeten Gennadij Ajgi (19342006) räknades vid sin bortgång bland förnyarna inte bara av den moderna ryska poesin, utan av världspoesin i stort, och hans namn nämndes ofta i nobelprissammanhang. I Sverige har hans poesi funnits tillgänglig sedan början av nittiotalet, och i essä- och intervjusamlingen Samtal på avstånd har den svenska läsaren möjlighet att bekanta sig också med Ajgis poetiska tänkande. Med utgångspunkt i den egna poetiska praktiken och i de begrepp som är centrala för denna (»sömn«, »tystnad« och så vidare) företar Ajgi en undersökning av poesins uttryck och dess plats i samtiden. Tillsammans med de långa intervjuerna och porträttexterna över vänner och föregångare bland poeter och konstnärer, levande och döda, tillhandahåller Samtal på avstånd inte bara nycklar till Ajgis eget verk, utan kastar också ett nytt ljus över hans komplicerade position i den ryska traditionen, och utgör ett vitalt bidrag till poesitänkandet som sådant.