Ars Suetica – serie

Carl Larsson är berömd och uppskattad för sina idylliska familjebilder från hemmet i Sundborn. Mindre kända är hans monumentalmålningar, trots att flera av dem pryder välkända offentliga byggnader i vårt land. Monumentalmåleriet var den del av hans konstnärskap som han själv satte högst. Ändå har det tilldragit sig begränsat intresse från forskningen. I den här boken sätts hans monumentalmålningar in i sitt europeiska sammanhang och studeras som bärare av samhälleliga, nationella och pedagogiska ideologier. De strategier Carl Larsson utnyttjade för att förmedla sitt budskap undersöks. Också förutsättningar i Carl Larssons egen psykobiografi bidrar till att förklara motivval och gestaltning i bland annat Midvinterblot på Nationalmuseum. Hans förhållande till konsthistorien och till sin samtids konst belyses genom egna uttalanden men också genom studium av hans bibliotek och reproduktionssamling på Carl Larssongården. Särskilt som monumentalmålare kunde Carl Larsson, utan att bli eklektiker eller imitatör, tillgodogöra sig impulser från äldre eller samtida europeisk konst men också från utomeuropeisk, inte minst japansk konst. Den samtida konsten i de tyskspråkiga länderna spelade en viktig roll för hans senare måleri, något som tidigare knappast uppmärksammats. Det finns all anledning att studera Carl Larssons måleri också utifrån ett genusperspektiv. Hans ofta komplicerade förhållande till mecenater och beställare granskas. Av största intresse är också receptionshistorien, inte minst då det gäller Midvinterblot, den kanske mest omstridda målningen i svensk konsthistoria. Boken handlar om konstverken men tecknar samtidigt en fascinerande bild av konstnärspersonligheten.

Varför byggs och rekonstrueras så många arenor i Sverige just nu? I Arenaboom. En arkitekturstudie av idrottsarenor i Sverige under 2000-talets första decennier diskuterar Oskar Nordell det nya milleniets arenaboom, vad som utgör en arena, och vad en arena i sin tur gör. Avhandlingen rör sig mellan kommunala stadsutvecklingsdrömmar och transnationella flöden, mellan idrottsligor och arkitekturhistoria. Den visar på och vidareutvecklar den avgörande roll arkitekturanalys spelar i förståelsen kring hur städer utformas och utvecklas, samt de nära förbindelserna mellan arkitektur och samhälle. Sedan millennieskiftet har fler än 50 nya idrottsarenor uppförts i Sverige och fler än 50 redan existerande anläggningar har genomgått större förändringar. Arenorna återfinns från nordligaste Lappland till Skåne i söder; i Sveriges största städer såväl som i några av de minsta kommunerna. Begreppet arena omfattar här både specialutformade projekt i miljardklassen och tidigare idrottsplatser och idrottshallar i mindre orter och förorter. Samtidigt är det inte ett svenskt fenomen. Arenor byggs och renoveras i många delar av världen – arenaboomen är global. Avhandlingen är upplagd som flerfallstudie med särskilt fokus på Stockholms olympiska stadion (1912), Löfbergs Arena i Karlstad (2001), Malmö Arena (2008), Guldfågeln Arena i Kalmar (2011) och Tele2 Arena i Stockholm (2013).

Stockholms slott intar en särställning som kungligt residens och omistlig kulturmiljö. Denna bok berättar om hur slottsbyggnaden under det långa 1900-talet har etablerats som ett betydelsefullt konst- och kulturhistoriskt monument och nationellt kulturarv. I studien tecknas 1900-talets strävan att restaurera, vårda, vetenskapligt beskriva och pedagogiskt förmedla de kungliga miljöerna till allmänheten med utgångspunkt i monarkernas engagemang för slottsbyggnaden och samlingarna, slottsarkitekternas gestaltande bidrag och framväxten av Kungl. Husgeråds kammaren som kulturvårdande institution. De musei- och utställningsmiljöer som har tillkommit under tidsperioden 1880–2000 behandlas ingående: Slottsmuseum, Gustav III:s antikmuseum, Skattkammaren, Livrustkammaren och Museum Tre Kronor. Den nationella konsthistorieskrivningen, kungliga samlartraditioner, restaureringsverksamheten och de publika utställningarna under 1900-talet belyses likaså i denna kart-läggning av Stockholms slott som kungligt residens och ett kulturarv tillgängligt för alla medborgare. Rebecka Millhagen Adelswärd är konst- och arkitekturhistoriker, verksam i Stockholm. Detta är hennes doktorsavhandling i konstvetenskap.