En äventyrsberättelse för barn och halvvuxna – serie

Har Baron von Münchhausen fått en nutida efterföljare? Jag har skrivit en barn-och ungdomsbok som en äventyrsberättelse där huvudpersonerna kan förflytta sig i tid och rum, berättar författaren Bernadino Schwimmeltrik. Huvudpersonerna är en gris, en katt och en hund. Berättelsen började för ca 30 år sedan när min yngste son och jag badade bastu. Berättelsen var ett sätt att få honom att tycka om bastubadandet. Vilket lyckades. Jag grunnade länge på om jag skulle klara av att skriva ner historien. 2018 gjorde jag slag i saken och började att skriva. Det är jätteroligt att fritt kunde fabulera om personer och händelser, faktiska som fiktioner. Att kunna ge några politiska, religiösa och moraliska sidspakar men också påpeka saker som borde rättas till utan för den sakens skull bli en moralisk kompass. Trevlig läsning. EN ÄVENTYRSBERÄTTELSE FÖR BARN OCH HALVVUXNA Författare Bernardo Schwimmeltrik Persongalleri: ÖffliBöffli är en glad gris som nu har blivit gammal nog för att lämna föräld-rahemmet. ÖffliBöffli har gått i den vanliga folkskolan och lärt sig läsa och skriva. Han är mycket nyfiken och vill gärna veta hur allting är och hur det funkar. ÖffliBöffli kan lätt uppfattas som en besserwisser då han ofta har svar på allting. ÖffliBöfflis favoritämne i skolan var historia. Pelle Pistol är en svartvit och mycket elegant katt som har varit fäktmäs-tare hos Kungen av det stora Solskensriket. Han bär alltid en flott röd uniform med en stor vit krage. På huvudet en bredbrämad hatt med en stor strutsfjäder som vajar vackert i vinden. En flintlåspistol är istoppad i vapenbältet på var sida. På vänstra sidan hänger en smärt värja. Pelle Pistol är lite av en klädsnobb. Kalle Kanon är en stor och välvuxen bulldogg med en barsk framtoning men med ett hjärta av guld. Kalle Kanon har varit artillerimästare vid samma hov som Pelle Pistol. Där har de träffat varandra och sedan dess varit vänner i vått som torrt. Kalle Kanon är mycket stark och har vunnit flera brottnings-mästerskap. UnkaDuncas tar vännerna till fånga Åter var det lata dagar på Pissimippi. Tiden bara flöt förbi i långsam mak. För det mesta rörde sig aktiviteterna om att brassa käk och sitta med fiske-grejor och hoppas på napp. Färsk fisk var alltid uppskattat. För det mesta la man flotten in vid bredden över natten och fortsatte då oförtrutet så snart frukosten var intagen. Man hade nog inte riktigt lagt märke till hur Pissimippi ändrade karaktär från skogsområden och gröna gräsfält till träskmarker med plantor och träd som växte direkt i vattnet. Det var mycket mossa på nerhängande lianer och det luktade murket. Dagsljuset trängde knappt fram genom de täta trädkronorna och lövverken. Båten hade på något mystiskt vis förirrat sig in mitt i träsket när vän-nerna dåsade i eftermiddagssolen. Pelle Pistol ryckte till och hoppade upp på benen och slog larm vilket fick ÖffliBöffli och Kalle Kanon att hastigt komma på fötter. Man visste inte vad som var fram eller bak då man hade förlorat orienteringen totalt. Man satte sig ned och höll råd. ”Hur skall vi ta oss igenom denna gröna sörja med nerhängande lianer som omger oss överallt och spärrar vägens framkomlighet”, fnös Kalle Kanon. ”Vi får väl hacka oss igenom med yxor och svärd så gott det går”, sva-rade ÖffliBöffli. Under tiden vännerna stod och kliade sig i nacken dök plötsligt några hotfulla individer upp som stod med var sitt ben på en alligator. Varelserna höll i en töm och varje ände var fastknuten till en ring som gick genom alligatorernas respektive höger eller vänstra näsborre. Sedan var alligato-rernas svansar ihop bundna med en lätt kätting. Det fungerade som ett par stridshästar fast allt föregick i vattnet. Dessutom med ganska hög fart. Va-relserna styrde stridsalligatorerna i krets runt flotten under höga hotfulla vrål. Ansiktsmasker i svart och vitt förhöjde den hotfulla stämningen. ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon ställde sig med ryggarna mot varandra i försvarsställning redo att möta angriparna ifall dessa ville ta sig ombord på flotten. Svärd, yxa och pistoler fanns redan framme i högsta hugg. Angriparna följdes hela tiden vaksamt med ögonen. Plötsligt lät ett skriande hornsignal och alla tvärnitade och stod helt stilla på vattnet medan de iakttog en till synes prominent ledare som kom på de största kräldjuren. Försiktigt närmade han sig flotten, stint stirrande på trion. Till slut var ledaren helt framme vid relingen utan att något våldsamt hade hänt. ”Jag är UnkaDuncas, högsta ledare och befälhavare för Svinginerna som bor i dessa träskmarker ni just har trängt er in i.” ”Hej på dig UnkaDuncas. Det är på grund av lite ouppmärksamhet vi har hamnat här. Vi har inga avsikter att ställa till med några problem om du förstår”, svarade ÖffliBöffli. ”Hmm”, morrade UnkaDuncas och tittade ÖffliBöffli rakt i ögonen för att se om han kunde upptäcka något tvivelsamt. Efter en halv minuts överläggning med sig själv manade UnkaDuncas alla männen runt om att lägga vapnen åt sidan. Två spann alligatorer gjordes fast till flotten och började att bogsera denna igenom mangroveskogens snåriga lövverk. Så småningom uppenba-rade sig en bredare segelbar kanal. Då ökades också tempot. Snart nådde man fram till ett trångt sund som var ingången till en stor lagun. Hela in-farten var kraftigt bevakat och på flera ställen fanns till fallgaller som kunde sänkas ner i sundet och på så sätt försvåra intrång och spärra sundet. Väl igenom sundet fick man se ett stort antal byggnader ofta i flera vå-ningar som låg runt torg och gator fördelat på hela lagunens utsträckning. Folket strömmade ner till anlöps kajen för att nyfiket titta på de kons-tiga nykomlingarna. Man knuffades och försökte att tränga sig längst fram. Ett barn ramlade över kajkanten och försvann under vattenytan. Resolut hoppade Kalle Kanon över relingen och dök där barnet hade försvunnit. Tiden gick och man började att bli mycket nervösa och fruktade att det värsta skulle inträffa. Men så plötsligt bröt en vresig bulldoggs huvud upp ur vattenspegeln och på ryggen satt barnet. Kalle Kanon simmade in till kanten så som bara en hund kan simma. Folket började jubla och ropa hurra kastande sina hattar och mössor upp i luften. En ängslig mamma sprang snabbt fram och snappade barnet från Kalle Kanons rygg. Nu var stämningen mot de tre främmande personerna vänd till något mycket positivt och gillande. ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon blev omringande av folket. Alla ville vidröra hjältarna och mest Kalle Kanon. Det var ju han som hade räddat barnet. Triumferande eskorterades trion med UnkaDuncas i spetsen till en stor byggnad som kunde liknas vid ett slott. Väl inne i byggnaden kom betjänter ilande med dryck och mat på stora silverbrickor. Alla sorter exotiska och kanderade frukter serverades till-sammans med en ilsket grön likörliknade dryck som de kallade snålvatten. Stämningen var munter och hjärtlig och en liten orkester började spela suggestiv mycket rytmisk musik på trummor, truttelittor, pillipilliflöjter och något harp liknade instrument som mer såg ut som en grind till en hönsgård. Dans bröt ut spontant och plötsligt var allt förvandlat till en folkfest. Människorna klappade i händerna och sjöng med för fulla halsar på me-lodierna som tydligen var välkända. Det var faktisk den dag på året man firade gudarna och la offergåvor i form av mat, blommor och diverse bruksföremål på en liten flotte som man sedan lät flyta ner för floden och man hoppades att gåvorna kom fram till gudarna. När detta var avklarat så började firandet på allvar. Det fanns olika tävlingar men också uppvisningar där Krokodansen var höjdpunkten. Människorna samlades runt en stor öppen plats där man väntade på ar-tisterna och deras föreställning under mycket stoj och stim. Plötsligt öppnades ringen och fram kom två muskulösa och vältränade män med var sin alligator under armen. Alligatorerna var ungefär en meter långa och försedda med munkavel. Artisterna bugade sig artigt framför publiken samtidigt som de höll fram var sin alligator. ”Min alligator heter Alice”, deklarerade PukkelPuh. ”Och min heter Ally”, ropade MukkelMu ut. Och i tur och ordning presenterade de övriga åtta tävlingsdeltagarna sig. De två artisterna var kusiner och tränade varje dag sina alligatorer så fö-reställningen skulle bli så bra som möjligt. Man inledde uppvisningen med flera olika färdigheter så som balans-gång, alligatorkortdistanslopp och hinderbana. Först ut av tio alligatorer var Alice som balanserade på en smal kant på en cirka tio meter lång balk. Därefter var det bakbenspromenad på gungfly som skulle gå så pass fort att djuret inte fastnade i kvicksanden. För säker-hets skull hade PukkelPuh ett rep fastsatt runt halsen på Alice så han kunde dra in henne ifall läget blev kritiskt. Nästa moment gällde trädklättring eller rättare sagt klättring upp för en blankpolerad mycket hög, avbarkad trädstam. Några diskvalifikationer förekom då en ägare hade smort in trädstam-men med gåsfett så favoriten inte kunde få bra grepp. Fuskaren blev utbuad och utskrattad av publiken som inte gillade detta skurkaktiga tilltag. Alla övningar skulle göras på tid och snabbaste alligator som blev vin-naren fick belöning i form av fisk. Ägaren vann en helkväll med Sköna Sonja. Tiden mättes med ett avancerat solur som var uppsatt vid domartri-bunen. Publiken kunde naturligtvis också se tidsförloppet. Man kunde spela och satsa på vinnaren. Man hade ett system av färgad småsten som gällde som valuta eller myntsystem. Slutligen vann Krälande Kräket de sammanlagda momenten. Ett stort antal kulörta stenar bytte ägare till somligas glädje och andras besvikelse. Nu var det artisternas tur att uppträda. Alligatorerna hade ett rep bundet runt den långa nosen och repet gick i en slinga ner till svansspetsen. Artisterna tog tag mitt på repslingan och började att snurra runt i allt snabbare takt om sin egen axel. På en given signal lät man kräldjuren flyga genom luften när båda artisterna vände an-sikte mot ansikte. Djuren for i väg som en kanonkula och blev skickligt gripen av respektive artist. Fram och tillbaka ett antal gånger när man plötsligt skickade Alice och Ally vertikalt upp i luften och under tiden hoppade PukkelPuh genom en flammande eldring som MukkelMu kastade fram emot honom. Väsande släcktes elden i den lilla dammen som låg bakom ryggen på PukkelPuh. Båda djuren landade säkert i armarna på ar-tisterna under stort jubel och bifall från publiken. Efter att uppträdandet var slut leddes alla alligatorerna till ett stall där djuren hade sitt eget bås. Över stalldörren hade man spikat upp en skylt som var upphittad ute på floden. Det var en pampig skylt med snidade bokstäver på en polerad ekplanka. Bokstäverna var ifyllda med röd färg som framhävde texten mycket bra och synligt. Där stod: Mårten Mås tillverkning av dam- och resväskor i äkta kräldjursskinn. Man hade ingen aning om vad det betydde utan menade att den hade magiska egenskaper. En annan uppskattad övning var åla fisket med gamle kroken Metusa-lem som var försedd med en länk av stål fastsatt på svansroten. Metusalem satte man mitt på en stor flotte och paddlade endast ett kort avstånd ut ifrån flodbanken där alla åskådare stod. Metusalem blev nu tryckt ut över kanten på flotten och dök genast mot botten. Under mycket plaskande och morrande återkom Metusalem med en jättestor elektrisk ål i käften. Ålen piskade våldsamt med svansen och gav hela tiden Metusalem kraftiga elektriska stötar. ”Vilken tuff rackare”, menade Kalle Kanon beundrande. Man kunde räkna åtskilliga brännmärken och ärr på Metusalems långa nos. Men han brydde sig inte det minsta om alla stötar och smällar, men lämnade den elektriska ålen i en tunna där den inte kunde fly ifrån. Metu-salem dök omgående efter en ny ål och snart var tunnan full av ål. Publiken applåderade och menade att Metusalem var värd en smaskig belöning för det dryga arbetet. Nu bar folket fram brända lerkärl som var tillverkade efter en speciell metod så mittendelen runt kärlet var transparent. Man la en ål i varje kruka och ställde upp dessa två och två. Sedan förband man krukorna med en bit hampa med inbyggd koppartråd. Detta retade upp ålarna till den milda grad att de hela tiden spydde ut elektricitet. Krukorna fungerade nu som lampor och lyste upp kvällen med ett för-trollande sken. Man använde grön el och förnybar energi. När man hade lämnat folkfesten och gått till ett lugn del av slottet berät-tade UnkaDuncas att de inte alltid hade bott i träskmarken, men inne på soliga bördiga slätter var det lätt att försörja hela befolkningen. ”Våra gudar berättade för cirka trehundra år sedan att några nya och mer kraftfulla gudar skulle komma via havet i stora praktfulla flytetyg och er-övra och fördriva mitt folk Svinginerna”, berättade UnkaDuncas. ”Men blev det så”, frågade Pelle Pistol. ”Kunde ni inte driva inkräktarna tillbaka i havet.” ”Nej det var inte möjligt då de hade lierat sig med vår största gud Vul-canus som spydde ut rök, kaos och död. Vi hade inte en chans utan fick fly för livet”, svarade UnkaDuncas bedrövat. ”Vet ni vad anföraren för dessa fartyg hette?” frågade ÖffliBöffli då han hade fått mycket bra skolbetyg i historia och kanske kunde få en klarare bild av händelsen. ”Ja, han hette Herman Kortfes och hans soldater kallades Konkvästadorer. Det var fruktansvärda soldater som inte gick att besegra. Där han landade på kusten, byggdes sedan upp en stad som fick namnet ’Flera Krus’”, fortsatte UnkaDuncas. ”Då vet jag vad ni har blivit utsatta för”, replikerade ÖffliBöffli. ”Kommer du ihåg vad er kung hette på den tiden”, frågade ÖffliBöffli vidare. ”Ja, det var PontePuma. Han var väl i och för sig ingen trevlig kung som sådan, då han lät prästerna offra levande människor till gudarna i hopp om bra skördar så alla kunde få mat varje dag. Det är så det har berättats munt-ligt genom alla generationer sedan dess”, medgav UnkaDuncas lite generat. ”Vi har en tidstunnel som sträcker sig vida om och kan ta oss tillbaka till den tiden då det hände. Varje steg neråt i tunneln utgör ett år tillbaka i tiden. Om vi går till det stället som är markerat med 1519 så kommer vi precis till den tiden när de stora vita gudarna ankom”, informerade Unka-Duncas. ”Det var intressant”, utbröt Pelle Pistol. ”Då kan vi kanske påverka ut-fallet?” ”Nej tyvärr inte. Det som har skett går inte att ändra på. Men vi kan kanske betrakta hela eller delar av förloppet”, tyckte ÖffliBöffli. ”Ja, vi kan se dem men kan de se oss eller veta att vi är där? Det är vi inte säkra på”, slog UnkaDuncas fast. ”En annan fråga är hur långt ni har gått ner för tidstrappan?” frågade ÖffliBöffli. ”Den går kanske ända till tidens begynnelse.” ”

Presentation av ÖffliBöffli Mot nya Horisonter. 2300916 Följ med på vännernas ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanons nya hissande äventyr. Kapitel 1 Ombord på Sixtus igen. Kapitel 2 Med kurs mot Zardinien. Kapitel 3 Slaget om Ballastearna. Kapitel 4 Cartagena på Iberia. Kapitel 5 Till gruvområdet. Kapitel 6 Till Caborandum. Kapitel 7 Helvedet porten. Kapitel 8 Hemma igen 1914. Kapitel 9 Cirkus kommer till staden. Kapitel 10 Fedeby. Kapitel 11 Sirka. Kapitel 12 Stock Holmen. Kapitel 13 Staraja Ladoga. Kapitel 14 Holmgård nästa anhalt. Kapitel 15 Resan till Könugård. Kapitel 16 Resan till Könugård fortsätter. Kapitel 17 Batmania. Kapitel 18 En expedition mot Måskvatt Kapitel 19 Kyiv Kapitel 20 Mot Mickla gård Kapitel 21 Ankomst till Mickla gård Kapitel 22 Bysanz ett mångkulturellt nav. Kapitel 23 Zamaza och Alkasiras. Kapitel 24 Skatteindrivning i Rumelien. Kapitel 25 Ett besök i Tarambura. Kapitel 26 Rymdresa mot okänd himlakropp. Kapitel 27 Resa mot känd bergstopp. Kapitel 28 Resa mot Lhasa. Kapitel 29 Resa mot Bharat. Kapitel 30 Hos alferna. Kapitel 31 Growly. Kapitel 32 Bengolito. Kapitel 33 Bullowonga stammen. Kapitel 34 Buddistisk Tempel. Kapitel 35 Daddivous och hans transport. Kapitel 36 Mutter Kurrage. Kapitel 37 Tyrannen Sultanas. Kapitel 38 Resan fortsätter mot Bharat. Kapitel 39 Den människoätande tigern. Kapitel 40 Flodpiraterna. Kapitel 41 Änkebränningen. Kapitel 42 Lycklig åter syn i Tarambura. Kapitel 43 Olympos det heliga berget. Kapitel 44 Nedanför det heliga berget Olympos. Kapitel 45 Staden Pella. Kapitel 46 Persiska fälttåget. Kapitel 47 Timbuktu. Kapitel 48 Grottmålningar i Uweinat. Kapitel 49 Åter i oasen Siwa. Kapitel 50 Resan mot Cairo. Kapitel 51 Vandring mot Smäckka. Kapitel 52 Kush. Kapitel 53 Mot den stora sjön. Kapitel 54 Krokodilguden. Kapitel 19 Kyiv Nästa morgon församlades alla inblandade ute på den öppna plattformen där man landade och startade flygningarna. ÖffliBöffli fick flyga med Bart Bat och Pelle Pistol och Kalle Kanon samma Batmanier som de flög med till Måskvatt. Man hade blivit vana vid varandra och det kändes särskild tryggt för flygpassagerana. Med endast en mellanlandning så anlände man till Könugård efter midnatt vilket passade Bart Bat mycket bra på han ville vara osynlig intill man skulle sätta i gång med de nya uppdrag som vännerna inte fick något att veta om. De skulle inte kunna avslöja något varken frivilligt eller ofrivilligt. Överraskningsmomentet var en stor del av hela den nya insatsen. Glada i hågen travade vännerna ut i staden Kyiv för att hitta Ottar Vendelkråka och åter förena sig med fartyget och dess besättning. Natten var mörk och gatubelysning var obefintlig. ”Stopp där och stå blixt stilla” ropade byvakten med hög röst. Man kunde se de hotfulla hillebarderna som byvakterna var utrustade med förutom var sin grov batong. De två väktarna hade uppfattat trion som något skum. Kanske som en inbrotts grupp på väg mot någon förmögen borgares hus. ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon trädde fram i väkternas svaga fackla sken och blev ingående granskat. ”Vi vill veta vem ni er och vart ni är på väg” krävde den ena vakten och mönstrade trio upp och ner och sedan ner och upp. ”Jag heter ÖffliBöffli och detta är mina vänner Pelle pistol och Kalle Kanon. Vi är på väg till hamnen för att hitta Ottar Vendelkråka och hans fartyg” ”Hmm ja, det fartyget löpte faktiskt in i går eftermiddag” vakten hade dämpat sin aggressivitet. ”Men då kan ni kanske anvisa oss vägen till hamnen” menade Pelle Pistol. ”Vi kan göra mera än det. Vi vill eskortera er dit dels för att ni skall komma säkert fram och dels för att då får vi se om ni verkligen känner Ottar Vendelkråka” bestämde vakterna och man travade iväg till hamnen som låg ganska nära invid. Gryningen var redan där och nu gick det att urskilja omgivningarna. En stor pälsklädd och morgontrött person kom fram på däcket efter att vakterna upprepade gångar hade ropat efter Ottar Vendelkråka. ”Är det du som är Ottar Vendelkråka?” Vaktarna glodde på honom. ”Ja det är högst den samma. Vad vill ni en så här ärlamorgon och förstöra min goda sömn” frågade Ottar Vendelkråka och gned trött båda ögonen ihop om att se bättre. Nu sakta inså den trötta hjärnan vad det var han så. ”Vi alla ölhallas asguder är det inte ÖffliBöffli, Pelle Pistol och Kalle Kanon som jag ser ljus levande här fram för mig” Ottars Vendelkråkas glädes vrål gick inte att ta miste på. Alert hoppade han upp på kajen och kramade vännerna. ”Jag trodde på riktigt att ni hade gått förlorat i den häftiga snöstormen” Ottar Vendelkråka tittade från den ena till den andra för att fastställa att detta inte var någon synvilla. ”Vi var ganska nära att omkomma i snön men blev räddat i absolut sista momangen. Vi har en lång historia att berätta som vi kan ta vi tillfälle” ÖffliBöffli kände att han behövde lite tid att smälta alla intryck. ”Kom ombord så skall ni få varm havregröt med späck och lunken öl” Ottar Vendelkråka slog menade ut med armen dit kökstjänsten höll på med förberedelserna till dagens första måltid. Nu gick snacket för fullt och alla talade i mun på var andra så det hela blev till ett sammelsurium. ” När vi nästan hade givit upp. Maten var slut och vi hade inte fått bort speciellt mycket av alla trädstammarna som låg över floden. Då kom det en lång procession av män och kvinnor med stora draghästar till vår hjälp. De kallade sig Tavoloner och hade fått order av några konstig överjordiska varelser att hjälp oss. Till gengäld skulle de befria hövdingen vackra dotter Zicolina ifrån en skurk som de kallade Salusinikorv Putting” orden trängdes i Ottar Vendelkråkas hals så de nästan hade svårt att komma ut och fram. ”Allt detta kan vi bekräfta till punkt och pricka” svarade ÖffliBöffli.” vi var med som observatörer när Batmanierna straffad Babirusias maktelit inklusive Salusinikorv Putting. De är nu definit ur cirkulation och kan inte skada ytterligare” ÖffliBöffli var stolt över att ha varit med att bistå till en sådan välgärning för mänskligheten. ”Men vem är då dessa Batmanier” blev en naturlig följdfråga. ”Det är lite svårt att förklara men om du kan hålla dig vaken och nykter så gå upp till midnattsmässan ikväll i den stora Katedralen. Då skall du få se något som varken du eller jag har sett förut tror jag” föreslog ÖffliBöffli. Han hade fått detta tipset av Bart Bat. Men det var fortfarande mitt på dagen och vännerna beslutade sig till att ta en närmare titt på Kyiv. Man släntrade i maklig takt från hamnen upp mot stadens centrum. Staden profil dominerades av den stora Sofia katedralen med en längd på femtiofem meter och som låg vid stora kyrk torget. Kyrkklockorna började att låta för påminna församlingen om att komma till mässan för att höra herrens budskap. Katedralen var flankerad på ena sidan av ett kloster och på andra sidan vad man förmodade var någon form av rådhus dit stadens överhöghet höll till. ”Jag föreslår att vi tar och går till klostret och besöker klosterträdgården ”ÖffliBöffli tittade på de två andra för att se om någon av dom hade andra idéer. Då ingen kom fram med nya förslag ja då gick man till klosterträdgården. Klosterträdgården var uppdelad i flera avsnitt beroende på vad man vill åstadkomma. Man hade en ganska stor medicinsk örtagård, var blommande och doftande växer var strikt uppdelad i respektive ruter för varje växt. Munkarna hade mycket god kännedom om olika växer helande egenskaper. Munkarna hade ett hospice var de tog emot alla människor, rika som fattiga och erbjöd läkarevård kostnadsfritt. Ofta lyckades man att bota ganska många sjukdomar. Man kunde även utföra kirurgiska ingrepp, sätta ihop brutna arma och ben. Den andra delen av trädgården odlade man grönsaker och frukt. Det gav ett stort bidrag till klosterköket. Även där kunde fattiga och behövande människor få ett gratis mål mat. Munkarna var mycket uppskattade av befolkningen. ”Vad härligt att bara sitta här i solen och ta in alla växternas färg och dofter. Den kalla vintern tycks vara avlägsen långt borta med sin kyla och umbärande” ÖffliBöffli lutade sig tillbaka på bänken och sträckte ut benen i välbehag. ”Ja jag håller med dig. Det ända som saknas är någon betjäning med ett glas kall lemonad” Pelle Pistol slickade sina morrhår med tanken om en härlig dryck. ”När vi har suttit här tillräckligt länge så har jag pejlat in en taverna på andra sidan torget. Där kan vi säkert få lemonad. Jag skulle nog hellre vilja ett stop kallt öl” Kalle Kanon var inte så mycket för söt dricka. Efter någon halvtimme verkade tanken på något att dricka i sommarvärmen lockande. Man korsade torget och dök in på tavernan. Strax kom en serveringsdam fram och frågade vad som önskades. När beställningarna var lagda flyttade man sig ut i pergolan för att njuta av i den milda brisen. ”Jag undra vad det är väsen man kan höra dit borta vid rådhuset” ÖffliBöffli tänkte högt och fortsatte” det låter nästan som om det finns någon publik evenemang” ”Troligtvis ” sa Pelle Pistol” det man hör är liksom när något har hänt, typ en brottningsmatch eller så”. ”Om det är brottning på gång så vill jag gå dit och titta” Kalle Kanon hade ju vunnit flera brottningsmästerskap under sin tid i armén”. Efter sista slurken hade runnit ner i halsarna begav man sig iväg nyfiken på vad de skulle få se. Men det var absolut inte vad de hade föreställd sig. Uppe på en scen hade man ställd upp en galge och en schavott. Bödeln var klädd i en rött sidenkappa med en svart huv på huvudet för att understryka hans höga ämbetsposition. Bredvid stod ett antal svartklädda hantlangare som villigt lydde mästerbödeln order och anvisningar. Ett antal kroppar låg redan på rad. Några hade blivit hängda och andra var ett huvud kortare. ”Åh fy, vad är detta för hemska föreställning. Och hur kan folk jubla varje gång en stackare mister livet?” ÖffliBöffli var förfärat. Trots att han hade sedd mycket under sina resor, av vad folk var kapabla att göra mot varandra kunde han aldrig vänja sig vid synen. Hans humanistiska livsåskådning var orubbat. ” De fångarna som förs ut hit för att avrättas är brickor i det stora schackspelet som på går inne på gården” upplyste man i publiken om. ”Menar du att man spelar med människor som insats?” ÖffliBöffli kunde knappt tro sina öron. ”Ja, varje person som avrättas har varit en spelpjäs som har blivit slagen ur spelbrädan och måste därför gå den hemska vägen fram till denna scen” ”Så hemskt, så förfärligt” ÖffliBöffli viste inte hur han skulle uttrycka sig för att visa sin avsky. ”Alla spelpjäserna är kriminella som får en andra chans. Om man inte blir slagen av brädan, ja då får man gå tillbaka till sina celler och avvakta nästa spelvecka därpå. De får dessutom bättre mat än de andra fångarna” den berättande glada mannen fortsatte” om man har klarat av fem omgångar utan att blivit slagen, då får man sin frihet tillbaka” Vännernas gick in på gården där ytan var uppdelad i åtta x åtta vita och svarta fält. Vita pjäser spelar mot svarta pjäser. På var sin kortsida av spelplanen uppe på balkongen satt den spelare som representerade svart eller vit. Ett stort timglas stod framme så alla inne kunde se detta. När sanden hade runnit ut måste spelaren göra sitt drag. Det fortsatta intill ena sidan hade vunnit och hela skådespelet kunde avbrytas för sedan upprepas en vecka senare. Vem som helst kunde utmana den sittande mästaren mot först att betala en förutbestämd summa i klingande mynt. ”Vid mina morrhår. Detta tycker jag är magstarkt” Pelle Pistol som gammal krigare var normalt inte så kräsmagat, visade tydligt vad han tyckte om denna tillställningen. ”Jag tycker att vi skall gå tillbaka till tavernan och få något att stärka oss på nu med engång” Kalle Kanon hade också fått nog. Efter tavernan gick vännerna tillbaka till fartyget var de hittade en plats var de kunde blunda bort en stund och hela den senaste hemska upplevelse. Efter ett tag kom Ottar Vendelkråka och puttade till ÖffliBöffli med foten för att han skulle vakna. ”Är det inte nu vi skall gå till katedralen för att se det som vi inte kan föreställa oss” Ottar Vendelkråka så frågande ut när ÖffliBöffli skakade på huvudet och kom på benen. ”Nej, det är först till midnattsmässan som intressanta uppenbarelser kommer att föregå” ÖffliBöffli ville nu gå till något matställe då magen kurrade. ”du kommer då att se något häpnadsväckande, något som du inte kan föreställa dig” ÖffliBöffli tyckte om att låta lite mystisk. Nu hade Pelle Pistol och Kalle Kanon också kommit på benen och grinade så gott och konspiratorisk då de viste vad ÖffliBöffli pratade om. Biskopen Pretorius Cantonare skulle naturligtvis och bli en del av upplevelsen. Det ju faktisk han som skulle bli kvällens huvudfigur. Nu gick alla man upp till torget för att hitta något bra ställe med mat som var ätbar och var man inte bli uppskörtat. Torget låg lämpligt nog intill marknaden som var igång varje dag året runt. Det var här invånarna i Kyiv hämtade sina råvaror. Husmödrar och kökspigor från mera förmögna hushåll dividerade och prutad med handels ståndens ägare. Man hade utvecklad detta till ett mycket förfinat system. Om man betalade det begärde priset rätt upp och ner så blev säljaren besviken att inte få demonstrera sina förhandlings färdigheter och ordsvammel. ”Jag tycker vi skall gå in här hos Mamma Mulles välkända krog” Ottar Vendelkråka hade varit många gångar i Kyiv och kände till ställen man kunde besöka och vad mera viktig var vilka man skulle undvika om man ville ha hälsan i behåll. Inga protesterade och snart var man bänkad runt ett solitt bord av ekplankor. Rejäla sejdlar med skummande öl dök upp utan man behövde beställa. Ölet var en naturlig del av en måltid här. ”Vad det dofter gott ” Kalle Kanon slickade sig om munnen i förväntning när han tittade på den stora steken som roterade på spettet över den öppna elden mitt i värdshuset. ”Det är en Mutton av bästa sorten som är mycket stolta över att avla här.” Mamma Mulle visade att Ottar Vendelkråka var en uppskattat återkommande gäst som aldrig var snål med en extra slant till betjäningen. Det är en sådan som personalen uppskattar och kommer ihåg. Mamma Mulle gick fram till steken med en stor förskärare och ett fat och började skiva saftigt och mört kött. Snabbt hade Kalle Kanon ställd sig bakom Mamma Mulle och räckte ut sin matplanka. En stor köttbit landade på plankan så det stänkte om det. En tjock skiva nybakat grovbröd fick också plats på plankan. Alla tog samma rätt och lika bra det var det enda som fanns på menyn. Mamma Mulles krog låg ut med floden så man kunde se vad som rörde sig. Båtar, skepp och fartyg kom hela tiden förbi. Antingen lämnade de Kyiv eller också var de ankommande. Mörkret började att lägga sig över staden och snart skulle alla troende gå till midnattsmässan för att lovsjunga och be till sin himmelska herre. Nu bröt sällskapet upp ifrån krogen och begav sig till kyrkan som låg på andra sidan av stortorget. Ottar Vendelkråka gick in i kyrkan. Men vännerna försvann bakom byggnaden dit de skulle möta Bart Bat och hans fru Bartolina. ”Väl mött” Bart Bat tittade glatt på trion när de trädde fram ur mörkret ” nu skall ni få höra hur kvällen föreställning är tänkt att gå till. Jag kommer att landa på mittgången nere vid ingångsdörren och gå hela vägen fram till altaret. Alla kyrkbesökare får tillfälle att se Djävulen i egen höga person. Biskopen Pretorius Cantonare kommer att slå korset tecken fram för sig och uppmana mig att flyga tillbaka till helvedet dit han inbillar sig att jag kommer ifrån. Det skall bli spännande. ÖffliBöffli följer med mig och Pelle Pistol och Kalle Kanon med min fru och hennes syster. Vi flyger in och sätter oss längst uppe under taket på någon avsats till det är tid att uppträdda” Bart Bat var uppspelt med tanken på det sprätt man skulle spela Pretorius Cantonare. Predikan började i vanlig ordning med ”Var hälsat ni herrens lamm” ”Ni måste se på er själva och de synder som ni har begått emot herrens bud. Det är en tung börda att bära för den svaga människan. Men Herren har visligen inriktat en möjligt för honom att hjälpa er att bära denna börda. Han har per dekret till vår heliga fader i Fnattikanet givet honom i uppdrag att upprätta en biktstol. Där kan var och en komma och berätta om sina synder och få förlåtelse.” Menigheten svarade med ett halleluja. ”Prisa Herren för hans nåd och vishet” ”Men det räcker inte hela vägen att slippa skärselden eller hamna i helvedet.” dånade Pretorius Cantonare vidare från predikstolen som var byggd som ett podium över menighetens huvuden. ”men även här finns det möjlighet att förkortat tiden i skärselden. Ge pengar till den heliga kyrkan så kan ni lindra denna stränga provningen innan ni kan komma till paradiset” Pretorius Cantonare ögon lyste av girighet vid tanken om alla slantar som kom in kassan och vad han kunde köpa. ”När mynten i kassan klingar själen ut ur skärselden springer” sjöng en trestämmig munk kör mycket vackert. Akustiken i kyrkan var underbar. Menigheten böjde sina skuldtyngda huvuden. Ja, somliga gömde sitt huvud i händerna i ren skräck om vad som skulle komma. ”Men” fortsatte Pretorius Cantonare” om man köper heliga reliker kan det hjälpa till. Vi har nyligen fått delar av den heliga Antonius skelett. En liten bit av den reliken får ni i en liten påse med ett silkesnöre så ni kan bära den in på kroppen.” Menigheten rusade fram till en munk som stod vid en stor kista stor nog till att rymma skelett efter en hel kyrkogård. Åtgången av påsar med skelettdelar gick strykande. Men nu hände det något som biskop Pretorius Cantonare inte i sina vildaste drömmar hade kunnat föreställa sig. Han stod där i sin juvelbesatta kåpa med kräcklan i höger hand och på huvudet den spetsiga mitran. Två vita gestalter vingade sig ner och ställde sig fram för högaltaret dit Pretorius Cantonare sedan skulle ta sig ner från predikstolen för att be till herren. På altaret stod flera tjocka meterhöga vaxljus om lyste upp altartavlan som verkligen fick alla guld och silverinläggningarna att glänsa. Osande rökelsekar skickade ut sina bedövande och kvävande dofter. Det var Bartolina och hennes syster som fladdrade lite till med vingarna så att alla kunde uppfatta att änglar har vingar och de flyger ända upp till himmelen. ”Hur är det Pretorius Cantonare, lever du upp till den heliga skriftens ord om att dela med de fattiga”? Ville Bartolina veta. Pretorius Cantonare skakade så av rädsla att han inte klarade att svara. ”Hur mycket har du delat ut till de fattiga och behövande?” Inget svar. ”Det kan jag berätta. Du har behållit allting för dig själv så att du har kunnat leva flott i ditt palats och smörja kråset på menighetens bekostnad” Bartolina spände ögonen i Pretorius Cantonare som inte viste vart han skulle ta vägen. ”Kom hit och ställ dig fram för mig och min syster Angelica” krävde Bartolina och på vacklade ben kröp Pretorius Cantonare ner från predikstolen och ställde sig fram för Bartolina och hennes syster. ”Från och med nu ger du allting till de fattiga sjuka och behövande och behåller inte längre något för dig själv. Dina munkar skall bedriva gratis sjukvård till den som behöver. Så kanske du kommer till rätta med din skuld hos herren” Pretorius Cantonare muttrade gråtande sitt ja till påbuden. Han hade inte att sätta emot. Bartolina och Angelica flög ut av kyrkan. Pelle Pistol och Kalle Kanon hade varit vittne till hela föreställningen som nu skulle fortsätta med ännu en spektakulär övning. Bert Bart flög in och ställde sig fram för Pretorius Cantonare som inte hade hunnit att återhämta sig. ”Vad bryter du dig om sådan trams. Du ha ju sålt din själ till mig Djävulen härskar i de ondas rike” Bert Bart fräste och ÖffliBöffli viftade med den fula svarta och hårig svans som de hade fixad med anledning av dagens uppträdande. ”Vi skall snart mötas igen på troll- och djävuls berget och där skall vi träffa alla troll och häxor. Vi skall begå allahanda förfärliga illdåd. Du är välkommen som vanligt” slutade Bert Bart som nu flaxade ut ur kyrkan. Pretorius Cantonare hade sjunkit ihop och låg fullständig utslagen och gav småkonstiga ljud ifrån sig. När man flyttade på honom så man en stor illaluktande fläck på golvet. Pretorius Cantonare fick aldrig sitt normala förstånd tillbaka. Han blev den första patienten på det nya munksjukhuset. Denna kvällen bekräftade att det fanns båda goda och onda krafter. Änglar och djävular. Man tog avsked med Bart Bat, Bartolina och Angelica på båten dit man flög direkt ifrån kyrkan. Vännerna tackade än en gång för räddningen av sina liv. I väg flög Batmanierna med stora vingslag. Efter ett bra tag kom Ottar Vendelkråka in vacklade på fartyget. ”Nu skall ni bara höra vad jag har sett och upplevd. Det är helt otroligt. Ni kommer inte att tro mig” berättade Ottar Vendelkråka. Och med darrig och andfådd röst fick vännerna hela historien från Ottar Vendelkråkas synvinkel. Det tog lång tid innan man kunde sova. Konstigt att Ottar Vendelkråka inte frågade var vännerna befanns sig under tiden predikan på gick. Nästa morgon lämnade man Kyiv med sikte på Micklagård.