En proletärförfattares självbiografi – serie

I Analfabeten (1951) reser Ivar Lo-Johansson ett äreminne över sin far, stataren och herrgårdstorparen med generationer av lantarbetare bakom sig. Det är en varm och levande bok, buren av försiktig ömhet men också leende humor.

När Ivar Lo-Johansson dog 1990 efterlämnade han ett verk av enastående bredd och omfång.Han föddes i en släkt som under generationer hade varit lantarbetare på Södertörn i Sörmland. Efter en tid på folkhögskola och en rad olika kroppsarbeten i Stockholm, Frankrike och andra länder blev han författare.Hans första böcker var resereportage, men i det tidiga 30-talet återvände han till sin ursprungsmiljö och började skildra de svenska statarnas liv och arbete. 50-talet ägnade han åt en serie självbiografiska berättelser i åtta delar. Ett annat block i hans stora produktion är den s k passionssviten: novellböcker grupperade kring sju olika passioner och laster. I sjuttioårsåldern samlade han sig till sitt sista stora verk, en memoarserie i fyra band, inledd med Pubertet och avslutad med Frihet 1985, då författaren var över åttio år.

Ivar Lo-Johansson har i Författaren nått fram till det skede då han skrev sina första romaner. Vi befinner oss mitt i den svenska arbetardikterns genombrottsår vid trettitalets början. Drömen om den nya människan i det nya samhället hägrar för den unga diktaren bland Stockholmsutställningens funkiskulisser, och han föresätter sig att ge henne form i en stor roman. Vågorna svallar obehärskat i diskussionen bland författarkollegerna. Ett ovanligt händelserikt stycke svensk litteraturhistoria görs här levande med enastående konkretion.

Självbiografiska berättelser av Ivar-Lo Johansson består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författare, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren.

Gårdfarihandlaren är den sannfärdiga berättelsen om vad som hände Ivar Lo-Johansson när han i tjugoårsåldern bröt sig ur den trånga uppväxtmiljön och med femton kronor på fickan gav sig av på cykel för att bli gårdfarihandlare och lära känna världen och människorna.

Med ett litet varulager i en unikabox styr han en vårnatt norrut på sin gamla cykel. Han får snart pröva på köld och svält, drabbas av hungerhallucinationer i Dalarna och är nära att dö av lunginflammation i ödemarken. Han övernattar bland gummorna på ett ålderdomshem och blir av en nitisk fjärdingsman inburad, misstänkt för mord. En tid är han i tjänst hos en Jämtlandsbonde, där han får stilla sin hunger vid jättelika måltider. Till slut efter att ha bott samman med en sällsam enstöring, en handelsman och före detta Lofotenfiskare, vid Malgomaj i Lappmarken, styr han kosan hemåt.

Det är ett utomordentligt porträtt av en ung man författaren tecknar – en yngling som i känslan av att vara en utvald, en diktens förklädde prins, är för stolt att ta emot den vänlighet och ömhet efter vilken han samtidigt törstar. Med en poesi lika frisk som den nordiska natur som inramar berättelsen, träs den ena novellistiska pärlan efter den andra på handlingens irrande tråd, episoder som växlar mellan det mardrömslikt hemska, det fattigsvenskt idylliska och det dråpligt humoristiska.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Den sjudande livsaptit och framtidstro som drev Ivar Lo-Johansson ut på vägarna som gårdfarihandlare och som sedan gjorde honom till stockholmare vänder i Journalisten hans håg mot tidningsskrivande. En ofattbar tur ger honom platsen som lokalredaktör i den nystartade tidningen ”Sörmlandsörnen” och han återvänder till sin barndomstrakt, fast besluten att ge dess storhet uttryck i dikt. Ortsborna möter emellertid den unge journalisten med misstro och betraktar det närmast som en nesa att komma i tidningen. Stort upplagda reportage krymper till notiser och tidningens ägare är mera intresserad av annons- och prenumerantanskaffning än av dikter och sociala brandartiklar. På en prosa av sällsynt renhet, med humor, ömhet och allvar låter Ivar Lo-Johansson en trakt och dess människor uppstå livslevande.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Proletärförfattaren börjar med en fredsdagbok där författaren berättar om sina skakande upplevelser i Danmark och Norge dagarna efter det tyska sammanbrottet. Med sin självbiografi har Ivar Lo-Johansson velat skriva det han kallar en antiroman, en livsskildring öppnare och sannare än en roman. En författare skriver om sitt liv för att svara på frågan vem han själv är. Proletärförfattaren handlar om diktarens konflikt mellan liv och litteratur, mellan isolering och gemenskap, individualism och kollektiv.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Soldaten börjar den 2 september 1939, dagen för andra världskrigets utbrott, och slutar fredsdagen, 7 maj 1945. Ivar Lo-Johansson låg under beredskapsåren inkallad på trupp som menig soldat. Soldaten sätter vårt lands ställning under kriget i kritisk belysning. Den glanslösa militära vardagen kontrasteras effektfullt och utmanande mot hemmafrontens förljugna idealbild av den svenska beredskapen.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.

Stockholm 1920 är den första arbetarregeringens, de socialdemokratiska ungdomsklubbarnas, Dan Andersson-kultens och den begynnande arbetslöshetens stad. Hit kom en 19-åring från landet, lockad av en annons från en bisarr svampforskare och patentbyråinnehavare som sökte en begåvad, fattig och läshungrig yngling som hjälpreda. Läsningen blev det inte mycket med till en början – en evighetsmaskin kom att sysselsätta hans fantasi så mycket mera.

Snart fick den unge mannen plats på en expressbyrå. Han drog sin tunga kärra över gatorna och broarna, iakttog och drömde om staden på holmarna, skötte dråpliga uppdrag åt bisarra kverulanter och konfronterades i en rad med lysande kvickhet återgivna episoder med kungliga svenska byråkrater och paragrafridna ämbetsverk. Kvällarna ägnade han åt ungdomsklubben, läste och skrev för brinnande livet, lärde sig språk och utkämpade en livsavgörande personlig kamp i valet mellan flickan Ingeborg och Framtiden.

Stockholmaren är inte blott ännu ett självporträtt av Ivar Lo-Johansson som ung, det är också porträttet av en stad som då alltjämt ägde mycket av idyllens tjusning och där belägenheten vid Saltsjöns och Mälarens möte slog igenom i bebyggelsen på ett friare sätt än idag. Bland vår litteraturs många berömda Stockholmsskildringar intar Ivar Lo-Johanssons roman genast sin plats som en av de främsta och mest originella.

Ivar Lo-Johanssons serie av självbiografiska berättelser består av Analfabeten, Gårdfarihandlaren, Stockholmaren, Journalisten, Författaren, Socialisten, Soldaten och Proletärförfattaren. De åtta böckerna kan var och en läsas fristående.