Fornvårdaren – serie

Mjälleborgen är en fornborg som under 300-talet eller 400-talet byggdes på Frösön. Borgen var ett gigantiskt bygge av jord, stenmurar och timmer. Den fick en dramatisk historia med flera nedbränningar innan borgberget övergavs någon gång under 700- eller 800-talet. Fornborgen var den enda i det inre av Nordskandinavien. Andra fornborgar fanns däremot i jordbruksbygderna västerut kring Trondheimsfjorden och österut vid norrlandskusten. Vilka byggde borgen och varför? Vilka använde den och hur såg den ut? Dessa frågor gav upphov till det största arkeologiska utgrävningsprojektet någonsin i Jämtland. Arbetena utfördes på 1980-talet av Jamtli länsmuseum och Umeå Universitet. Ove Hemmendorff ledde undersökningarna. Här sammanfattar han utgrävningarna, berättar om nedbrända husrester, raserade murverk och förkolnade befästningsdetaljer. Men även om föremål, matrester i form av ben och sädeskorn, spår av järntillverkning och smide med mera, Borgens historia sätts i ett Mittskandinaviskt perspektiv med utblickar mot den samtida utvecklingen i Tröndelag respektive vid Bottenvikskusten.

Denna bok beskriver resultaten av ett forskningsprojekt, ”Medeltida järnhantering i Härjedalen”, som arkeologerna på Jamtli (länsmuseet i Jämtlands län) bedrivit mellan 2018 och 2023. Projektet fokuserade på ett område i den sydöstra delen av Härjedalens kommun, i Härjedalens och Hälsinglands landskap, där Jamtli tidigare hade utfört en fornminnesinventering. Syftet med projektet var att studera järnhanteringens tidsmässiga utveckling och utbredning, för att kunna påvisa järnets betydelse för den berörda bygden under framför allt medeltid och framåt. Hur mycket kol och järn har man egentligen framställt? Har järnproduktionen varit den styrande faktorn för var man har bosatt sig, eller har den utvecklats i anslutning till redan befintliga gårdar och byar?

Friuftsmuseerna drar till sig allt större uppmärksamhet och fler besökare. Det ökade instresset leder till nya idéer om hur och till vad dessa anläggningar kan användas. I denna antologi har vi samlat författare från de nordiska länderna som med olika utgångspunkter och perspektiv diskuterar friluftsmuseernas många möjligheter och hur kulturarv kan nyttjas i processer som rör lärande och demokrati.

Här de olika föredragen som beskriver artiklarna: • Renate Martinussen: Egge i Nord- Trøndelag – ett høvdingesete med fjerne forbindelser • Per Ramqvist: Norrländska samspel under järnåldern • Miika Kumpulainen, • Jussi-Pekka Taavitsainen, Janne Vilkuna: From Wilderness to Society. The lost culture of late Iron Age and Medevial Times in Central Finland • Ulla Oscarsson: De gåtfulla Överhogdalsbonaderna • Sæbjørg Walaker Nordeide: Kristningen av Trøndelag – ikke uten motstand? • Anna Wessman: Levänluhta: En österbottnisk våtmark med begravningar från yngre järnålder • Amanda Jönsson: Begravning och rituell tradition i Norrlands inland – exemplet Fotingen • Marte Mokkelbost: De ble begravd sittende. Ett unikt gravfelt i Sandvika ved Nord-Trøndelags kyst • Ola George: Rika gravfynd från folkvandringstiden längs Ångermanälvens älvdal • Jari-Matti Kuusela: The long road – Merovingian Period social elite of Ostrobothnia viewed as a result of a long-term social evolution • Thyra Solem: Kulturlandskap i Trøndelag skapt av fortidig jernvinne • Jan-Erik Wallin, Kjell-Åke Aronsson: Vegetationsförändringar i Härjedalens och Jämtlands fjälltrakter och skogsbygder under vikingatid och medeltid

Samband mellan bebyggelse, utmarksnäringar och vägar i Ytterhogdal fram till 1850. Ytterhogdal ligger mitt i Sverige och har varit en gränsbygd sedan medeltiden. Här möts fem olika landskap och en gång gick riksgränsen mot Norge rakt genom bygden. Ytterhogdal omges av skogsmark och ligger avlägset från större orter, men har ändå inte varit isolerat. Skogsbönderna bedrev handel och hade ibland långväga kontakter. En viktig förutsättning för både överlevnad och handel var utmarksnäringar som jakt, järnframställning och fäbodbruk.

När Skapande skola initierades av alliansregeringen 2007, gjordes delar av museernas programverksamhet beroende av skolan. Tillspetsat kan man säga att museerna förväntades producera upplevelser med skolhuvudmännen som uppdragsgivare. I den här boken undersöks hur denna speciella konstruktion påverkat relationen mellan skolan och museerna, i synnerhet med tanke på samtida krav om reform av skolans verksamhet. Skapande skola genomlyses utifrån en rad olika perspektiv men med relationen mellan skolan och museerna i centrum. Läsaren ges en inblick i politiken och får veta mer om de internationella förlagorna till den svenska Skapande skolasatsningen. Här ger också museipedagoger, lärare och elever sin bild av samverkan och dess resultat. Samtliga texter bygger på undersökningar som genomförts inom ramen för projektet Skolan och museerna. Projektet pågick mellan 2011 och 2014 och finansierades av Kulturrådet. I projektet deltog Linnéuniversitetet, Jamtli, Historiska museet, Sörmlands museum, Kalmar läns museum, Malmö museer och NCK.