Gyllenstens religiösa symbolik – serie

”Vi borde sörja, så att vi sörjde de döda upp ur gravarna! Och kunde vi inte sörja på detta sätt, så borde vi sörja oss själva till döds, ner till dem i underjorden. Vi borde älska så att vi frälste vår älskade från allt ont och förhärligade henne för evigt inom oss! Och kunde vi inte älska på detta sätt, så borde vi älska så hett och innerligt att vi förbrändes av smärtan att inte kunna älska som gudar.”

I denna roman bjuder Lars Gyllensten oss på en ovanlig baklängestur. I det första kapitlet håller huvudpersonen tal vid sin egen begravning och i slutkapitlet får vi vara med om hans födelse. Däremellan ger Gyllensten glimtar ur hans liv som mogen man och yngling.

Dessa bakvända memoarer formar sig till en djupgående livsrannsakan. År vi hemma i våra liv? Eller borde livet egentligen vara helt annorlunda skapt? Gyllenstens svar blir att vi inte rår över de villkor vi har att leva under. Men ändå är det just genom det som livet kastar oss in i som vi blir levande och upplever lycka. ”Baklängesminnen” handlar om förlägenhet och brist, ofta med drastisk humor – det en av Gyllenstens öppnaste, märkligaste och mest tillgängliga romaner.

Baklängesminnen utkom för första gången 1978 och är del av Lars Gyllenstens trilogi som kretsar kring religiös symbolik. Övriga två delar är Huvudskallebok (1981) samt Rätt och slätt (1983).

Tre stämmor, tre stämningar träder fram i denna bok. Huvudskallebok är på sätt och vis tre böcker i en. De olika partierna heter "Vindsmannen", "Kurri Kulum" och "Huvudskallebok".

Andante – spörjande, tankfullt framskridande, sökande och besvärjande.

Scherzo – raskt och skämtsamt, fräckt groteskt, protest mot form och mognad.

Allegro – återigen besvärjande och sökande, fast friare, livligare, trotsigare.

Men det är ju inget musikstycke, och inte avsett att härma något. Bakom de tre stämföringarna skymtar en och samma människa – en okänd, motsägelsefull och undflyende gestalt i en motsägelsefull och undflyende värld – undflyende men också påträngande. Vad vill han, vem är han?

En människa i kamp mot fångenskap och förvirring – en upptäcktsresande på väg mot okända och oförverkligade delar av världen och sig själv – en förbannad stackare instängd i sig själv och i verklighetens tvång och nöd – en främling och utanförstående som finner styrka just i sitt främlingskap och sin narraktiga eller patetiska pilgrimsvandring?

Huvudskallebok utkom för första gången 1981 och är en del av Lars Gyllenstens trilogi som kretsar kring religiös symbolik. Övriga två delar är Baklängesminnen (1978) samt Rätt och slätt (1983).