Isjuvelen-trilogin – serie

Då. Ett skarpt gnissel lät från fönstret. Vi flög upp från stolarna allihop!-Det lät ju som klor, viskade Mogge.

Klor på krokiga gamla händer, tänkte jag. Händer som borde ha varit döda för länge sen!

Sommarlovet är över, och det stora höstmörkret

har lägrat sig över Påskallavik.

Men något ondskefullt döljer sig i skuggorna.

Vem är den ensamma flickan som dyker upp här och där?

De tre vännerna dras in i ännu ett äventyr, underligare och farligare än någonsin.

Jag vaknar av andetag i rummet. Något tar form på min sängkant.

En ljus figur. Svarta ögonhålor och hängande hår. Jag kan inte röra

mig, inte skrika. Jag kan bara stirra.

Kakan, Mante och Mogge försöker desperat låtsas att allt är som vanligt.

Det är så härligt att vara ute om vårkvällarna och spionera på folk.

Men hur länge kan de komma undan med sina lekar?

Ondskan rör sig i Påskallavik. Obevekligt närmar den

sig, en gång för alla. Slutet är nära. Vem kan stoppa den?