Femton år har gått sedan freden mellan Sverige och Ryssland skrevs under i Nystad, i augusti 1721. Men kriget kastar långa skuggor. För de människor som överlevt fasorna och lyckats komma tillbaka hem är inte allting för den skull enbart solsken och sommarvindar. En ung dragon deserterade en gång från armén och har lyckats hålla sig undan sedan dess. Nu är han tillbaka, säker på att hans nya namn, hans förändrade yttre ska skydda honom. Men dödsdomen över desertören står kvar - en ärrad veteran, en överste, känner igen honom - ska flyktingen kunna rädda sin hals ännu en gång?

Människor som tidigare fått liv i Elsi Rydsjös böcker från karolinertiden möts här igen, deras öden flätas samman, deras upplevelser är starka. De flesta av dem lever och bor i sydöstra delen av Skåne, vid den kust som hör sagorna och smugglarna till. Här vet alla det - sjöfararna vet, kustborna vet - när det djupa vattnet reser sig för storm eller i dyningar, då är det den sjunde vågen som når människan. Hon kan vara i båt eller på strand; den sjunde vågen gäller det alltid att vara på sin vakt mot.

Det är äntligen fred. Kung Karl XII är död och Sverige har förlorat sin stormaktsställning och lidit svåra förluster i människoliv under ett krig som pågått i decennier. För svenska folket har det varit långa och svåra år. De som överlevt krigets fasor har nu återvänt till hemlandet. Ingen människa kommer hem från krig och fångenskap sådan som hon var då hon drog ut. Villkoren i hemlandet är alltför olika för att man ska kunna vara varandra lika nära som förut. Men när fara hotar och fattigdom står för dörren finns ändå den slitstarka gemenskapen kvar, som växt fram under ofärdens år.

Det blåser en vind från östansjö berättar om människor som överlevde den stora ofreden och som försöker finna sig tillrätta i efterkrigstidens Sverige. Det är en fristående fortsättning på Elsi Rydsjös två romaner Karolinas Poltava och Kommer aldrig solen?, som tillsammans ger en gripande skildring av den lilla människans liv i fångenskap och förtryck under Karl XII:s storkrig, och den långa och mödosamma vägen tillbaka hem.

Krutröken från tsarens segerkanoner låg stickande tung över trossens läger vid Poltava. Kung Karl hade lämnat sin här i sticket och flytt. De svenska officerarna och soldaterna, fångar tillsammans, hade i slutna led tvingats över floden Vorskla, där en provisorisk bro timrats. Karolina Bäck står plötsligt ensam i världen sedan hennes man Sven, korpral vid Skånska ståndsdragonerna, stupat i strid detta sorgens år 1709. Många är de kvinnor och barn som följt sina män och fäder i fält. I deras läger växer oron för vad som nu ska hända. Umbärandena är stora, hungern är svår. Men en stark ödesgemenskap växer också fram mellan gammal och ung, mellan hög och låg.

I juni 1709, efter nederlaget vid Poltava, möts tre kvinnor som har följt sina män i fält, och som nu även får följa dem i fångenskap. De håller sedan samman under alla år, även efter hemkomsten till Skåne. Elsi Rydsjö berättar om dessa kvinnor, deras män, deras barn och deras öden i fem böcker som tillsammans ger en vittomfattande och gripande skildring av livet i fångenskapen under Karl XII:s krig och av den långa och mödosamma vägen tillbaka hem till friheten.

Karolinernas kvinnor samlar fem romaner i en utgåva: Karolinas Poltava, Kommer aldrig solen?, Det blåser vind från östansjö, Den sjunde vågen, Allting har sin tid.

Slaget vid Poltava är förlorat, karolinerna har gått in i den ryska fångenskapen. I hemlandet väntar man på att kungen ska återvända och sluta fred. Den vänskap och kärlek som vuxit sig stark mellan människorna i fångenskap och förtryck sätts på hårda prov. Ska Nils Brinkman visa sig värdig Johanna, kommer hon och Karolina Bäck att få mötas igen? Kommer Eberhard Rosengren och hans Sigrid någonsin hem igen från Sibirien? Lyckas hans Henrik Barck fly från Sankt Petersburg hem till Sverige och till Juliana Struve? Ska de någonsin få se det milda juniljuset över Österlen? Kommer aldrig solen tillbaka?

I Elsi Rydsjös fängslande berättelse som tar vid där Karolinas Poltava slutade får vi veta svaret.

Med Allting har sin tid avslutar Elsi Rydsjö sin långa berättelse om tre kvinnor och deras familjer. Karolina Bäck, Juliana Struve och Sigrid Rosengren mötte varandra under fångenskapen efter slaget vid Poltava 1709, och vi har fått följa deras öden under den mödosamma vägen tillbaka hem efter freden med Ryssland och efter hemkomsten till Sverige. I Allting har sin tid, 34 år efter Poltava, går livet vidare. Nästa generation har vuxit upp, och Julianas barn Christina och Hennicke finner sina livsledsagare medan Marie, efter sitt korta och olyckliga äktenskap med den charmerande men opålitlige franske greven Xavier de la Tour, väljer att ensam förvalta den älskade fädernegården Marieberg efter fadern Hans Henriks död. Sigrid är borta och djupt saknad, men Karolinas och Julianas varma vänskap består. De tidigare fristående romanerna i serien är Karolinas Poltava (1992), Kommer aldrig solen? (1993), Det blåser vind från Östansjö (1995) och Den sjunde vågen (1997).

Krutröken från tsarens segerkanoner låg stickande tung över trossens läger vid Poltava. Kung Karl hade lämnat sin här i sticket och flytt. De svenska officerarna och soldaterna, fångar tillsammans, hade i slutna led tvingats över floden Vorskla, där en provisorisk bro timrats. Karolina Bäck står plötsligt ensam i världen sedan hennes man Sven, korpral vid Skånska ståndsdragonerna, stupat i strid detta sorgens år 1709. Många är de kvinnor och barn som följt sina män och fäder i fält. I deras läger växer oron för vad som nu ska hända. Umbärandena är stora, hungern är svår. Men en stark ödesgemenskap växer också fram mellan gammal och ung, mellan hög och låg.

Femton år har gått sedan freden mellan Sverige och Ryssland skrevs under i Nystad, i augusti 1721. Men kriget kastar långa skuggor. För de människor som överlevt fasorna och lyckats komma tillbaka hem är inte allting för den skull enbart solsken och sommarvindar. En ung dragon deserterade en gång från armén och har lyckats hålla sig undan sedan dess. Nu är han tillbaka, säker på att hans nya namn, hans förändrade yttre ska skydda honom. Men dödsdomen över desertören står kvar - en ärrad veteran, en överste, känner igen honom - ska flyktingen kunna rädda sin hals ännu en gång?

Människor som tidigare fått liv i Elsi Rydsjös böcker från karolinertiden möts här igen, deras öden flätas samman, deras upplevelser är starka. De flesta av dem lever och bor i sydöstra delen av Skåne, vid den kust som hör sagorna och smugglarna till. Här vet alla det - sjöfararna vet, kustborna vet - när det djupa vattnet reser sig för storm eller i dyningar, då är det den sjunde vågen som når människan. Hon kan vara i båt eller på strand; den sjunde vågen gäller det alltid att vara på sin vakt mot.

Det är äntligen fred. Kung Karl XII är död och Sverige har förlorat sin stormaktsställning och lidit svåra förluster i människoliv under ett krig som pågått i decennier. För svenska folket har det varit långa och svåra år. De som överlevt krigets fasor har nu återvänt till hemlandet. Ingen människa kommer hem från krig och fångenskap sådan som hon var då hon drog ut. Villkoren i hemlandet är alltför olika för att man ska kunna vara varandra lika nära som förut. Men när fara hotar och fattigdom står för dörren finns ändå den slitstarka gemenskapen kvar, som växt fram under ofärdens år.

Det blåser en vind från östansjö berättar om människor som överlevde den stora ofreden och som försöker finna sig tillrätta i efterkrigstidens Sverige. Det är en fristående fortsättning på Elsi Rydsjös två romaner Karolinas Poltava och Kommer aldrig solen?, som tillsammans ger en gripande skildring av den lilla människans liv i fångenskap och förtryck under Karl XII:s storkrig, och den långa och mödosamma vägen tillbaka hem.

Krutröken från tsarens segerkanoner låg stickande tung över trossens läger vid Poltava. Kung Karl hade lämnat sin här i sticket och flytt. De svenska officerarna och soldaterna, fångar tillsammans, hade i slutna led tvingats över floden Vorskla, där en provisorisk bro timrats. Karolina Bäck står plötsligt ensam i världen sedan hennes man Sven, korpral vid Skånska ståndsdragonerna, stupat i strid detta sorgens år 1709. Många är de kvinnor och barn som följt sina män och fäder i fält. I deras läger växer oron för vad som nu ska hända. Umbärandena är stora, hungern är svår. Men en stark ödesgemenskap växer också fram mellan gammal och ung, mellan hög och låg.

I juni 1709, efter nederlaget vid Poltava, möts tre kvinnor som har följt sina män i fält, och som nu även får följa dem i fångenskap. De håller sedan samman under alla år, även efter hemkomsten till Skåne. Elsi Rydsjö berättar om dessa kvinnor, deras män, deras barn och deras öden i fem böcker som tillsammans ger en vittomfattande och gripande skildring av livet i fångenskapen under Karl XII:s krig och av den långa och mödosamma vägen tillbaka hem till friheten.

Karolinernas kvinnor samlar fem romaner i en utgåva: Karolinas Poltava, Kommer aldrig solen?, Det blåser vind från östansjö, Den sjunde vågen, Allting har sin tid.

Slaget vid Poltava är förlorat, karolinerna har gått in i den ryska fångenskapen. I hemlandet väntar man på att kungen ska återvända och sluta fred. Den vänskap och kärlek som vuxit sig stark mellan människorna i fångenskap och förtryck sätts på hårda prov. Ska Nils Brinkman visa sig värdig Johanna, kommer hon och Karolina Bäck att få mötas igen? Kommer Eberhard Rosengren och hans Sigrid någonsin hem igen från Sibirien? Lyckas hans Henrik Barck fly från Sankt Petersburg hem till Sverige och till Juliana Struve? Ska de någonsin få se det milda juniljuset över Österlen? Kommer aldrig solen tillbaka?

I Elsi Rydsjös fängslande berättelse som tar vid där Karolinas Poltava slutade får vi veta svaret.

Med Allting har sin tid avslutar Elsi Rydsjö sin långa berättelse om tre kvinnor och deras familjer. Karolina Bäck, Juliana Struve och Sigrid Rosengren mötte varandra under fångenskapen efter slaget vid Poltava 1709, och vi har fått följa deras öden under den mödosamma vägen tillbaka hem efter freden med Ryssland och efter hemkomsten till Sverige. I Allting har sin tid, 34 år efter Poltava, går livet vidare. Nästa generation har vuxit upp, och Julianas barn Christina och Hennicke finner sina livsledsagare medan Marie, efter sitt korta och olyckliga äktenskap med den charmerande men opålitlige franske greven Xavier de la Tour, väljer att ensam förvalta den älskade fädernegården Marieberg efter fadern Hans Henriks död. Sigrid är borta och djupt saknad, men Karolinas och Julianas varma vänskap består. De tidigare fristående romanerna i serien är Karolinas Poltava (1992), Kommer aldrig solen? (1993), Det blåser vind från Östansjö (1995) och Den sjunde vågen (1997).

Krutröken från tsarens segerkanoner låg stickande tung över trossens läger vid Poltava. Kung Karl hade lämnat sin här i sticket och flytt. De svenska officerarna och soldaterna, fångar tillsammans, hade i slutna led tvingats över floden Vorskla, där en provisorisk bro timrats. Karolina Bäck står plötsligt ensam i världen sedan hennes man Sven, korpral vid Skånska ståndsdragonerna, stupat i strid detta sorgens år 1709. Många är de kvinnor och barn som följt sina män och fäder i fält. I deras läger växer oron för vad som nu ska hända. Umbärandena är stora, hungern är svår. Men en stark ödesgemenskap växer också fram mellan gammal och ung, mellan hög och låg.