Konstfack Education Collection - Böcker

Kan det vara så, att det är just när tillfällen eller ting vilka inte kan eller låter sig fotograferas som fotografiets ideologiska grund visar sig? Fotografiet ger sig till känna först vid dess egen gränslinje och då som frånvarande. Under en fjällvandring i Jämtland får jag höra talas om en särdeles vacker sjö som heter Blanktjärn. Den har blivit känd för sitt azurblå vatten och jag bestämmer mig för att vandra dit. Men innan jag kommer fram till sjön möts jag av Länsstyrelsens avspärrningar. Området är numera fredat från besök på grund av en alltför hög turistbelastning som har skadat den känsliga naturen i området. Orsaken till det ökade intresset för sjön kunde jag senare spåra till fotografier som delats i sociala medier. Sjöns klara vatten hade lockat så många besökare som ville fotografera sig själva vid sevärdheten, att myndigheterna inte såg någon annan möjlighet än att stänga av området. Om vi vill förstå hur vår relation till fotografi ser ut kan vi använda oss av anekdoter av det här slaget. Exemplet beskriver tydligt en konflikt som ofta framträder genom fotografi. Vi har att göra med en teknologi som å ena sidan kanaliserar begär, tillgängliggör och om man så vill demokratiserar – å andra sidan territorialiserar områden, kanaliserar ägande och exploaterar resurser. Det är denna materiella verklighet som Lära om fotografi försöker att förstå. Det senaste decenniet har vi i en svensk kontext sett ett ökat intresse för fotografins historia. Vi kan se det som en följd av digitaliseringen som tillgängliggjort allt fler historiska fotografier. Dock har fokus på fotografiet i stort kommit att utgå ifrån vad som kan kallas en idealistisk historieskrivning, vilken har fokuserat mer på enskilda individer och årtal och mindre på de materiella förutsättningarna för fotografi. Lära om fotografi undersöker en dynamik inom fotografi som visar sig genom konflikter och motsättningar. Den vill ge svar på vår relation till fotografi snarare än att slå fast dess egenskaper. Hellre än att försöka definiera fotografins gränser, eller göra anspråk på att vilja äga fotografin som idé, söker blandningen av texter i den här boken efter en ny kritik av fotografi. Hur kan den kritiska distansen bli ett verktyg för att förstå fotografi när teknologin som sådan kan sägas bygga på optisk separation från världen? Texterna i den här antologin vill alla säga något om vår relation till bildernas värld. De utgår alla på något sätt från den uppdelning och strukturering av världen som sedan upplysningen gett oss de dikotomier vilka betecknar våra liv och som fotografiet står i tät förbindelse med. Arbetet med boken bygger vidare på en lång tradition av fotografisk utbildning på Konstfack. Från Akademin för fotografi till dagens Institutionen för fri konst går en obruten linje av kritisk diskussion om det fotografiska mediet och nyfikenhet inför den fotografiska praktiken. Texterna har tillkommit ur föreläsningarna på de fristående kurser som Fotografins historia och Fotografiska seminariet har. Lära om fotografi har således en pedagogisk dimension som kunskapsförmedling men boken rymmer också en ambition att omförhandla eller lära om föreställda positioner inom fotografi.

Through conversations with curators and participating artists, this book revisits some of the most groundbreaking yet under-researched European and US public art exhibitions of the 1980s and 1990s: “Konstrukcja w Procesie,” an artist-driven collaboration with the Solidarność movement in Łódź, 1981; “Die Endlichkeit der Freiheit,” initiated by artists Rebecca Horn and Jannis Kounelli and playwright Heiner Müller on both sides of the former Berlin Wall in 1990; “Culture in Action,” curated by Mary Jane Jacob in Chicago in 1993; “Sonsbeek 93” in Arnhem, curated by Valerie Smith; “Fem trädgårdar,” curated by Carlos Capelán in Simrishamn and Ystad in 1996; INSITE, an ongoing series of exhibitions in San Diego and Tijuana launched in 1992; “U-media,” curated by VAVD Editions in Umeå in 1987; and Ida Biard’s “La Galerie des Locataires,” which, from 1972 until today, has used the window of a Parisian apartment as an exhibition space. Assuming Asymmetries focuses on questions central to all these projects: How can art productively navigate political tensions? How have artists and curators addressed the ethical asymmetries of the border condition, of inside and outside, working across walls and fences—whether physical, political, or social? Why is participation so hard to catalyze and conduct? How have artworks come to constitute a practice of “situated knowledge,” engaging with the contexts in which they are produced or exhibited? And finally, what can we learn from the exhibitions discussed here when developing new, respectful forms of curating today? With contributions by Mario Airò, Sarah Alberti, Amal Alhaag, Naomi Beckwith, Ida Biard, Wigger Bierma, Barbara Bloom, Susan Bolgar, Jonna Bornemark, Carlos Capelán, Carmen Cuenca, Quinten Dierick, Mark Dion, Stephan Dillemuth, Zippora Elders, Andrea Fraser, Clarien van Harten, Wulf Herzogenrath, Irene Hohenbüchler, Mary Jane Jacob, Krista Jantowski, Viola Krajewska, Michael Krichman, Suzanne Lacy, Rune Mields, Aernout Mik, Thomas Millroth, Christian Philipp Müller, Marielle Nitoslawska, Betsabeé Romero, Andreas Siekmann, Valerie Smith, Petra Smits, Christoph Tannert, Sissel Tolaas, Madeleine Tunbjer, Ryszard Waśko, Sofia Wiberg, Måns Wrange, Sally Yard, Mel Ziegler

Through four case studies, Curating beyond the Mainstream researches decolonial and other non-hegemonic approaches to the profession of curating in Sweden from the 1960s to the early 2000s. Carlos Capelán, Elisabet Haglund, Gunilla Lundahl, and Jan-Erik Lundström made a mark on both art and curating in their time at institutions such as Kulturhuset and Arkitekturmuseet in Stockholm and Borås Konstmuseum and Bildmuseet in Umeå, as well as through exhibitions on trains and in parks. Pioneering what today is called “social practice,” and embracing art and artists from all over the world, these figures and their hitherto under-researched work are highlighted in this publication through presentations, essays, and interviews, accompanied by rare photographic documentation. With contributions by Ulla Arnell, José Bedia, Carlos Capelán, Elisabet Haglund, Ewa Kumlin, Gunilla Lundahl, Jan-Erik Lundström, Sissi Nilsson, Joan Rom, Patssi Valdez, and others.

Ulf Klarén (1944–2021) var anställd vid Konstfack 1971–2014. Han var en mycket engagerad och kunnig lärare och kom att spela en betydelsefull roll både praktiskt och teoretiskt i utvecklingen av bildämnet vid Teckningslärarinstitutet/Institutionen för Bildpedagogik. Artiklarna har kommit till över tid som fria och spontana reflektioner, och som inlägg i den aktuella debatten kring reformarbetet vid Konstfacks lärarutbildning från 1968 till sekelskiftet 2000, och berör olika konstnärliga, konstfilosofiska och pedagogiska områden. Vissa har karaktären av kåseri, andra är debattinlägg, essayistiska försök eller utredande texter.