Leva om sitt liv – serie

Leva om sitt liv kallar Alice Lyttkens sin memoarserie. I den får vi följa hennes skiftesrika liv – från den borgerliga uppväxten i sekelskiftets Malmö, trettiotalets Wien, krigsårens oro i Stockholm fram till sextiotalet och hennes älskade Hven. Skickligt fångar hon tidsandan och atmosfärer och delar generöst med sig av glädjeämnen, vardagsbekymmer och tankeutbyten. Genomgående i memoardelarna berättar Alice Lyttkens med stor rättframhet om alla de människor hon mött, kända och okända, och tecknar livfulla vänporträtt av Karl Gerhard, Moa Martinson, Fritiof Nilsson Piraten och Sigrid Undset med flera. Som alltid går hon rakt på sak med humor och humör.

Denna utgåva innehåller även Alice Lyttkens sista bok Jag minns.

Alice Lyttkens, 1897–1991, var en av 1900-talets mest populära författare och en tidig feministisk författare i Sverige. Hon berättar om sitt liv med klarögd minneskunskap och med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes egenart. Denna utgåva innehåller samtliga sju delar av memoarserien.

”Nu, med 60 års perspektiv, förefaller bjudningarna hos oss på den tiden smått löjliga. Såväl värdfolk som gäster var imponerade av varandra. Vi försökte var och en med all kraft dölja detta. Det var i sanning en märklig tid: vi slutade det brackiga umgänget med Yngves kolleger och jämställda och i vårt hem vidtog en lustiger dans omkring mat och inte minst omkring flaskor. I den dansen deltog naturligtvis Vilhelm och Greta Moberg, Aase och Eyvind Johnson, Artur Lundkvist med olika damer, Ivar Lo-Johansson, Nils Ferlin och en hel hoper andra, det går inte att räkna upp dem alla – det skulle bli en hel katalog. Det vore lättare att räkna upp dem som inte var här.”

Alice Lyttkens, 1897-1991, var en av 1900-talets mest populära författare och en tidig feministisk författare i Sverige. Jag minns utkom för första gången 1992 och blev Alice Lyttkens sista bok, i den beskriver hon de människor hon träffat under sitt liv och blivit verklig vän med.

I första delen av sina memoarer tar Alice Lyttkens oss med till sekelskiftets Malmö och en ombonad tillvaro i ett borgerligt hem. Hon skildrar minnesbilder från barnaåren, ofta glada, men inte enbart rosafärgade. Tidigt blev hon medveten om att det fanns en betydligt otryggare värld utanför hennes egen. Det var när hon följde sin far på sjukbesök i Malmös slumkvarter och mötte nöden i ohygglig, naken gestalt. Hon berättar också soliga minnen från vistelserna på Övedskloster och Torup, miljöer som borgarflickan iakttog med beundran men också med kritisk blick för klasskillnader och ståndshögfärd. Därtill ger hon skakande sjukhusbilder från tiden som krigssköterskeelev. Några ungdomsförälskelser skildrar hon livfullt och humoristiskt för att slutligen komma fram till den stora livslånga kärleken, Yngve Lyttkens.

Ömsint och humoristiskt levandegör Alice Lyttkens sitt liv fram till år 1920 – så avlägset men med Alice Lyttkens som berättare så nära vår egen tid. Alice Lyttkens berättar med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes kännetecken.

Det glada 20-talet innebar för Alice Lyttkens och hennes familj ytterligare sorger och bekymmer, men också en bit av det nöjeslystna glittrande Stockholm. Sigmund Freuds och Gustav Jungs idéer omstörtande och chockerande djupt, kvinnans ställning förbättrades en aning och från Tyskland och Italien kom skrämmande signaler.

Ömsint och humoristiskt levandegör Alice Lyttkens sitt liv under 20-talet – så avlägset men med Alice Lyttkens som berättare så nära vår egen tid. I den andra delen av Alice Lyttkens memoarsamling – Leva om sitt liv – berättar Alice Lyttkens med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes kännetecken.

I tredje delen av sina memoarer har Alice Lyttkens nu hunnit fram till det ödesdigra trettiotalet. Alice och hennes man tillhörde från första stund de inte alltför många lyhörda under denna period av egendomlig liknöjdhet: av det frostiga klimatet, av nazimotståndare. Av halvljumma eller öppna medlöpare kan Alice Lyttkens redovisa självupplevda erfarenheter. Ett besök i Wien då en av hennes romaner skulle presenteras på tyska visade henne brutalt nazismens rätta ansikte och gav visshet om de faror som förestod. Ömsint och humoristiskt levandegör Alice Lyttkens sitt liv under 1930-talet, kastvindarnas tid – så avlägset men med Alice Lyttkens som berättare så nära vår egen tid. Alice Lyttkens berättar med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes kännetecken.

I fjärde delen av Alice Lyttkens memoarsamling Leva om sitt liv befinner vi oss i fyrtiotalet, barbariets tid, i Stockholm där familjen Lyttkens genomlever krigsårens oro. De deltar aktivt i arbetet med hjälpa de nordiska grannfolken. Många av deras vänner från Norge och Danmark vistas som flyktingar i Stockholm och det Lyttkenska hemmet blir en träffpunkt för dem och deras svenska författarkollegor. Den svåra tiden blir en vänskapens och sammanhållningens tid. Alice Lyttkens ger träffsäkra och roliga porträtt av många i sin omgivning: Moa Martinson, Marika Stiernstedt, Frans G Bengtsson, Herbert Tingsten men allra varmast skildras hennes nära vän, den norska nobelpristagaren Sigrid Undset.

Ömsint och humoristiskt levandegör Alice Lyttkens sitt liv under 1940-talet, barbariets tid – så avlägset men med Alice Lyttkens som berättare så nära vår egen tid. Alice Lyttkens berättar med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes kännetecken.

Under det hon kallade glädjens och prövningarnas tid ger Alice Lyttkens ut bland annat de uppmärksammade romanerna En balfantasi och Jungfrun i det blå. Tillsammans med fotografen K.W. Gullers reser hon Sverige runt och porträtterar olika yrkeskvinnor – resultatet blir I kvinnans värld.

Sommarhalvåren tillbringar makarna Lyttkens i det egna huset på Hven, där de får besök av celebriteter som prins Wilhelm, Fritiof Nilsson Piraten och Sigrid Undset. Hon besöker Rivieran och bor en vinter på Teneriffa, då en oas ännu inte upptäckt av turister.

Ömsint och humoristiskt levandegör Alice Lyttkens sitt liv i skiftet mellan fyrtio- och femtiotalet – så avlägset men med Alice Lyttkens som berättare så nära vår egen tid. Alice Lyttkens berättar med den blandning av osentimental styrka och varm inlevelse som är hennes kännetecken.

Den sjätte delen av Alice Lyttkens mycket uppmärksammade och omtyckta serie memoarböcker behandlar det sena femtiotalet – det är då hon skriver sina romaner om Hedda Skoot: Himlabröd, Dygdeövning, Herdinnelek, Kärleksbesvär och Slumplycka. Dessutom ger hon 1958 ut sin lilla bok om Hven.

Alice Lyttkens berättar livfullt och medryckande om hennes och hennes make, Yngve Lyttkens vistelse i deras gamla korsvirkesgård på Hven, där släkt och vänner gärna hälsade på. Hon berättar också om livet i Stockholm och om makarnas hårda arbete.

Hösten och vintern 1957-58 tillbringar Alice och Yngve Lyttkens i Egypten. På hösten bor de i Kairo i en villa som ligger i villastaden Dokki. Till julen far de med tåg till Assuan, där de firar nyår med en del svenskar, då ett dramatiskt tillbud inträffar i öknen. Sedan besöker de Luxor och styr därpå kosan tillbaka till Kairo, där de bor på det klassiska hotellet Mena House intill Sfinxen och pyramiderna vid Gizeh, träffar personligheter som den legendariska botanisten professor Vivi Täckholm samt en del prominenta egypter.

Som i de tidigare böckerna präglas Alice Lyttkens minnen av stor öppenhjärtighet, både när hon skildrar den egna familjens glädjeämnen och bekymmer och när hon berättar om författarkolleger som till exempel Hjalmar Gullberg, Herbert Tingsten, Anders Österling och Vilhelm Moberg.