Kvinnan söker sin väg börjar med 1840-talet, går några decennier in på 1900-talet och överblickar kvinnans ställning i Sverige under 70-talet då boken första gången gavs ut.

Här möter vi Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, tidiga feminister som Sophie Säger, Elin Wägner, Ellen Key och våra första kvinnliga proletärförfattare Maria Sandel, Victoria Benedictsson, Selma Lagerlöf, Ann Charlotte Leffler, Elsa Brändström och många andra svenska kvinnor, kända och okända. Kvinnan söker sin väg handlar om den omvälvning som penninghushållningen innebar, arvsrättsfrågan, rätten till utbildning, myndighetsfrågan, rösträttsfrågan, sexualmoralen, om kokottromantik, hemmets stilla värld, kvinnligt slavarbete och motståndet mot kvinnan på arbetsmarknaden.

Kvinna söker sin väg publicerades första gången 1974 och är tredje och sista delen i Lyttkens kvinnohistoria, som börjar med Kvinnan finner en följeslagare och fortsätter med Kvinnan börjar vakna.

Med berättarglädje ger Alice Lyttkens en levande och medryckande skildring om sina slutsatser om kvinnornas historia under en av de mest fascinerande epokerna – 1700-talet. Om den tiden finns det oerhört mycket skrivet, men kvinnans historia har hamnat i skymundan, och det här är ett komplement till den historieskrivning som bara behandlar männens bragder. Med raska drag gör Alice Lyttkens levande porträtt av en rad kvinnor: den kungliga mätressen Hedvig Taube, den olyckliga Magdalena Rudenschöld, författarinnorna Nordenflycht och Lenngren, Ulla Winblad och andra nymfer, soldatänkor, allmogekvinnor, barnamörderskor, förföljda pietister och lättsinniga hovdamer, beskedliga borgarmamseller och inskränkta rikemansfruar. Det här är andra delen i Den svenska kvinnans historia, som börjar med Kvinnan finner en följeslagare och avslutas med Kvinnan söker sin väg.

Kvinnan söker sin väg börjar med 1840-talet, går några decennier in på 1900-talet och överblickar kvinnans ställning i Sverige under 70-talet då boken första gången gavs ut.

Här möter vi Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, tidiga feminister som Sophie Säger, Elin Wägner, Ellen Key och våra första kvinnliga proletärförfattare Maria Sandel, Victoria Benedictsson, Selma Lagerlöf, Ann Charlotte Leffler, Elsa Brändström och många andra svenska kvinnor, kända och okända. Kvinnan söker sin väg handlar om den omvälvning som penninghushållningen innebar, arvsrättsfrågan, rätten till utbildning, myndighetsfrågan, rösträttsfrågan, sexualmoralen, om kokottromantik, hemmets stilla värld, kvinnligt slavarbete och motståndet mot kvinnan på arbetsmarknaden.

Kvinna söker sin väg publicerades första gången 1974 och är tredje och sista delen i Lyttkens kvinnohistoria, som börjar med Kvinnan finner en följeslagare och fortsätter med Kvinnan börjar vakna.

Med berättarglädje ger Alice Lyttkens en levande och medryckande skildring om sina slutsatser om kvinnornas historia under en av de mest fascinerande epokerna – 1700-talet. Om den tiden finns det oerhört mycket skrivet, men kvinnans historia har hamnat i skymundan, och det här är ett komplement till den historieskrivning som bara behandlar männens bragder. Med raska drag gör Alice Lyttkens levande porträtt av en rad kvinnor: den kungliga mätressen Hedvig Taube, den olyckliga Magdalena Rudenschöld, författarinnorna Nordenflycht och Lenngren, Ulla Winblad och andra nymfer, soldatänkor, allmogekvinnor, barnamörderskor, förföljda pietister och lättsinniga hovdamer, beskedliga borgarmamseller och inskränkta rikemansfruar. Det här är andra delen i Den svenska kvinnans historia, som börjar med Kvinnan finner en följeslagare och avslutas med Kvinnan söker sin väg.