Sivert är hela Granlundas ögonsten. Hans glada skratt fyller gården med liv och hans soliga leende värmer allas hjärtan. Allra mest glittrar det om honom när det kommer farandeföljen till gården och han får höra fiolspel. Däremot känner Malin en gnagande oro. Finns det några bland dem som kände Jo? Vad ska de säga när de får se Sivert som blir mer och mer lik sin far? Ännu värre blir det när Sivert sätter sig på tvären och förklarar att han inte vill bli bonde. Han vill leva ett fritt liv och spela fiol! Malin blir så rasande att hon ger honom en örfil. Sivert ser på henne, allvarligt och anklagande. Duger jag inte bara som jag är då? frågar han. Malin blir stum. Det känns som om allt hon har levt för, allt hon offrat, har varit förgäves...

Malin bär ett nytt barn under sitt hjärta, men den här gången vet hon inte om det är ett kärleksbarn. Det kan vara Haralds barn - men det kan lika gärna vara Torgrims. Arvsynd ekade det inne i hennes huvud. Arvsynd. Gud kunne inte nöja sig med att straffa henne. Hennes synd måste även drabba de andra. Hon sträckte långsamt ut handen och famlade över nattduksbordet tills hennes fingrar fann farmors kors. Hon drog det till sig och lade munnen mot den kalla metallen och slöt ögonen. - Hjälp mig, farmor, viskade hon ut i det tysta rummet. Låt honom få leva! Hon lade försiktigt korset på det lilla huvudet som vilade mot hennes bröst och höll det där medan hennes hjärta grät om nåd. Sedan slöt hon handen om det igen och höll det mot munnen medan hon lutade huvudet bakåt på kudden och gav efter för gråten.

Gällstadbonden fortsatte med sina ideliga antydningar om att han visste lite av varje om Malin och nu verkade det som om han även hade viskat ett och annat i Helgas öra. Malin anade att hon inte längre hade en fiende utan två. -Vi tar hand om ungarna som vi tycker är bäst för dom och det är vår ensak, sa Helga. Vi har då aldrig lagt oss i hur du sköter dina ungar, Malin. -Nej, och inte vem du har fått dem med heller, muttrade Gällstadbonden från soffan. En sak ska du ha klart för dig, Malin Granlund. Ställer du till bråk om ungarna här på gården ska vi allt syna dina ungar i sömmarna också. Malin kände hjärtat klappa fortare. Ett ögonblick hade hon lust att vända sig om och gå, men så höjde hon huvudet och rätade på ryggen. - Det där struntpratet har jag hört i många år, sa hon och stirrade in i Gällstadbondens ansikte. Du har diktat ihop de mest otroliga saker om mig och de mina och både du och jag vet varför.

Det är svåra tider. Lungsot härjar i bygden och drabbar hög som låg. Den lömska smittan är osynlig och den som sköter om de sjuka har inte en chans att värja sig. Men Malin sparar sig inte. Hon hjälper alla och försöker att inte tänka på vad som kan ske. Det här året tackade Malins mor nej till att fira julen på Granlunda. - Det är en lång, dryg tur i kylan, sa hon. Och jag har också hostat den senaste tiden. Det verkar vara någonting som går... - Hostan har nått oss också, svarade Malin en aning undvikande. -Ja, vi får be Vår Herre om, sa modern allvarligt, att det bara är en vanlig vinterhosta vi dras med och inte själva lunghostan. - Men, mor då, vad är det för prat? sa Malin med ett ansträngt skratt. lite hosta är knappast något man dör av. Men hon kände sig långt ifrån säker när hon lade på luren. Hennes mor hade sagt det som Malin fruktade mer och mer...

Det har varit några goda år på Granlunda. Alla som skulle kunna avslöja Malins synd är döda eller skrämda till tystnad. Det ser äntligen ut som att allt skulle kunna ordna sig - då börjar Malin oroa sig för barnen. Oja blir mer och mer lik sin far. Nioåriga Dorrid kastar redan långa blickar efter pojkar och Sivert - kärleksbarnet - går sina egna vägar. Malins styrka har hittills lyckats rädda henne själv, familjen och gården från katastrof, men när Sivert en dag dyker upp med armen om en vacker, svarthårig flicka och förklarar att han tänker gifta sig med henne, rasar Malins värld samman. Hon måste snabbt få bort flickan från gården, annars är katastrofen ett faktum. Malin tvivlar inte på att folk kommer att se likheten mellan dem.

"Sivert svarade inte. Han stod bara och såg på henne. Någonting glimmade i hans blick och hon vågade inte försöka gissa vad det betydde. Sanningens stund var inne, den hon hade fruktat så länge. - Jag ville att gården skulle bli din efter allt jag har fått stå ut med på Granlunda, utbrast Malin häftigt. Aldrig, aldrig trodde jag att du skulle kunna komma hem med ... med den enda du aldrig kan få. För det förstår ni väl båda två, att ni inte kan leva tillsammans ... att ni inte kan få det här barnet ... Örfilen träffade hennes kind så hårt att hon var nära att falla omkull - Jag hatar dig, väste Sivert. Åh, Gud, vad jag hatar dig! Sivert drog Tordhild med sig ut och smällde igen dörren. Det var över. Hon hade förlorat Sivert - kanske också Harald. Nu kunde ingenting bli värre, tänkte hon. Men det kunde det. Mycket, mycket värre. "

" Malin hade lagt skulden för sina synder på än det ena, än det andra långt upp i åren, men nu hade hon för länge sedan insett att hon hade sig själv att skylla. När hon offrade sig för sin familj och sa ja till det olycksaliga äktenskapet med Johan hade hon intalat sig att hon förtjänade något bättre. Att även hon hade rätt till kärlek. Men ingen hade rätt til någonting över huvud taget. Man fick ta livet som det kom, men det hade hon vägrat att finna sig i. Hon hade tagit för sig utan att ens ha dåligt samvete. Hon hade ansett att hon var i sin fulla rätt att älska Jo. Men Gud hade varit av en helt annan mening. Sedan dess hade han straffat henne dagligen och hon hade förbannat honom för det. Nu stod det klart för henhe att hon troligen förtjänade sina sorger. Ingen människa lekte ostraffat med andras liv ... "

Malin är bekymrad for sina barn. Oja har bara ögon for Ruth Lina och Malin gillar inte tanken på att bli släkt med Helga på Gällsta. Dorrid tycks ha förälskat sig i sonen på en av granngårdarna och ger honom villigt allt han vill ha. Och Ruth går och väntar på brev från Samuel Langmo brev som aldrig kommer. Malin strök Ruth över den magra ryggen. -Det tar sin tid men det går över, sa hon. -Det går aldrig över! Jag kommer alltid att älska Samuel. Och Samuel sa att han kände på samma sätt for mig. Att vi var .. . Han sa att vi skulle träffas igen till sommaren och då skulle vi ... -Har han sagt det så står han for det, sa Malin lugnt. Han är ju en Guds man och en Guds man är ärlig och pålitlig i allt. Ruth nickade men hennes ögon glänste av tårar. -Varför hör han inte av sig då? viskade hon olyckligt.

Det är jul på Granlunda. Malin både gläder och gruvar sig. Sivert och Tordhild ska komma och än finns mycket ouppklarat mellan dem. Ruth och Simon ska gifta sig, men Malin tycker fortfarande att hennes dotter verkar olycklig och förstår inte var­för. Ruth och Sivert har alltid stått varandra nära och nu hoppas Malin att Sivert ska få Ruth att öppna sig. Det finns alltid så många känslor förknippade med den här högtiden ... Sivert klev först ur släden. Han sträckte fram händerna och Tordhild sköt fram en liten pojke mot honom. Sivert tog emot honom och ställde ner honom bredvid släden. Malin fick nästan en chock. Han var så lik Sivert. Hon strök honom över en kall kind. -Välkommen till Granlunda, sa hon mjukt. Jag är din farmor. -Jag vet, svarade han. Du heter Malin. -Det gör jag, sa Malin. Men jag är ju din farmor också. Jag tänkte att du kanske skulle vilja kalla mig farmor.

"Det kommer bud om att Lauras äkta man nummer två har dött. Man påstår att det var en olycka men Malin och många med henne har sina tvivel. Malin får emellertid annat att tänka på. Martin Bakken kommer till Granlunda. Hon svor en gång på att aldrig ha med honom att göra mer, men det erbjudande han ger henne är oemotståndligt - han vill göra Malins vävda konstverk kända i USA. Ett villkor är att hon själv kommer dit till invigningen av hans butiker. Malin vill - men vågar hon? Hon tycker inte om tanken på att lämna Ruth, som går runt med blekt, stelt ansikte när Samuel är i närheten. Och så är det Oja. Han är sig inte lik den här våren. Inte sedan Herborg kom till huset. Och när var han egentligen på Gällsta hos Ruth Lina sist? Malins blick gick från Oja till Herborg. Hon visste inte varför men plötsligt rös hon av en oförklarlig rädsla ... "

Det var bröllop på Granlunda! Malin var varm av lycka där hon stod och såg sina båda söner i glatt samspråk på det solbadande tunet. Hon hade aldrig vågat hoppas att allting kunde bli så bra. Oja och Sivert hade blivit goda vänner, Sivert var lycklig med sin Tordhild och Oja skulle få den han älskade, trots att det sett så mörkt ut. Dorrid verkade harmonisk och belåten. Ruth . . . Ja, Ruth hade nästan blivit sitt vanliga soliga jag under Samuels frånvaro. Men Samuel skulle snart vara tillbaka . . . Hela sommaren hade varit som en enda lång solskensdag, tänkte Malin med en plötslig rysning. Hon visste ju bara alltför väl att solskensdagar oftast avlöstes av frostnätter.

Förtvivlad ser Malin hur Ruth lider. Hon är sig inte riktigt lik. Malin försöker hjälpa henne men Ruth vägrar att släppa någon in på livet. Hon väntar på brev från Tordhild, som är i Oslo och forskar i Samuels hemliga förflutna. Nästan varje kväll håller Samuel väckelsemöte i församlingshuset. Han tvingar Ruth att vara med och njuter av att se hur hon lider när han ger de vackra, unga flickorna all sin uppmärksamhet ...

Det är mycket som händer på Granlunda nu. Herborgs och Ojas lilla flicka ska döpas och Laura dyker oinbjuden upp på dopet. Hon gör Malin rasande och osäker med alla sina antydningar och hon flörtar öppet med Harald. Dorrids bröllop står också för dörren. Malin ser på sin vackra, sorglösa dotter och oroar sig for hennes framtid. - Att vara gift är inte enbart en dans på rosor, Dorrid. Inte for någon. Man måste göra det bästa av det liv man får. - Det där låter då verkligen dystert, sa Dorrid. Jag ska se till att Ola tar mig med till stan och på fester. Jag har inte tänkt gå omkring i förkläde och huckle dag ut och dag in och bara vara präktig ungmora. Nej, det kunde Malin föreställa sig att hon inte hade tänkt. Det var just det som oroade henne. Hon hoppades att Dorrid skulle växa med uppgiften. I annat fall . . . Malin rös lätt. Längst in i hennes bakhuvud fanns alltid en gnagande oro for att Dorrid skulle hitta på något dumt. - Måtte du bli lycklig, käraste Dorrid, sa hon lågt

Malin är på väg mot det stora äventyret - till Amerika där hon ska ställa ut sina vävnader i Martin Bakkens butiker. Hemma på Granlunda går Harald och känner sig ensam. Vad pågår egentligen långt där borta på andra sidan havet? När det är dags för slåtterfest möter han Laura. Hon vet att Malin är bortrest och hon vill mer än att bara ta sig en svängom på dansgolvet! Martin är snäll och omtänksam och Malin trivs i hans sällskap. Hon dras in i en värld full av lyx, fina fester och champagne, och märker inte hur spänningen byggs upp mellan henne och Martin . . .

Det är med blandade känslor Malin kommer hem från Amerika. Hon vet att hon måste ha ett allvarligt samtal med Harald, men hon anar inte att han också har något att berätta för henne. Något står inte rätt till med Haralds och Lauras son, Ola Harald. Malin förstår att de måste göra något, men hon skjuter det hela tiden framför sig av rädsla för vad Laura ska ta sig till. Det kommer farande till gården och Sivert måste göra upp med det förflutna och med bitterheten gentemot modern ...

När Laura väljer att avslöja att Harald är far till lille Ola Harald blir Malin både ursinnig och lättad. Ursinnig över Lauras likgiltighet för andras - i synnerhet Ola Haralds - känslor, och lättad över att pojken äntligen får veta sanningen.Visst tisslas och tasslas det i bygden, men Harald är inte den ende som har ett barn vid sidan om äktenskapet, och när det visar sig att Malin redan kände till hemligheten dör pratet ut. Allt tycks reda sig väl på Granlunda. Barnen och barnbarnen har det bra och Malins och Haralds gemenskap är lika stark som någonsin, trots hennes äventyr i USA. Men åren har lärt henne att aldrig ta någonting för givet. Ändå är hon inte beredd när ett nytt hot dyker upp i form av ett rykte som är värre än den värsta mardröm.

Länsmannen har börjat ställa närgågna frågor om släktskapet mellan Sivert och Tordhild - vad ska Malin svara honom? Hon har en stor klump i bröstet. Än värre blir det när de på radion får höra att Norge är i krig. Tillsammans med Ola ger Malins båda söner sig ut för att försvara sitt land. Kommer hon någonsin att får se dem igen? Kriget som tett sig så avlägset drar sig hotfullt närmre när ett lastfartyg lägger till uppe i fjorden. En dag hör Malin ett dovt muller och ser hur himlen färgas mörk av tyska stridsflygplan på väg in över Granlunda. Tyskarna har kommit.

Ola är som besatt av att hjälpa norska flyktingar till gränsen, men de farliga turerna gör Dorrid sjuk av oro. Dessutom kommer den tyske officeren allt oftare på besök for att köpa smör och ägg. Dorrid märker att han är svag for henne och spelar med för att skydda Ola. Men ska hon vara ärlig är hon lite förtjust i honom också. Att det kan bli grymma följder tänker hon inte på ... Ockupationen sätter inte så stor prägel på livet i byg­den. Men när Sivert reser till Trondheim for att rädda sin vän David undan tyskarna, gör kriget sig påmint igen. En förfärlig olycka sker på Granlunda, och Malin och Harald har det tufft. De söker tröst hos varandra.

Siverts vän, David, är på flykt undan tyskarna och Sivert håller honom gömd på gården. Men Malin är oro­lig. Blir de upptäckta kommer de alla att straffas. Ola vet att tyskarna bevakar honom eftersom han tidigare har hjälpt flyktingar, och vågar därför inte följa David över gränsen. För varje dag som går ökar riskerna för att de ska bli upptäckta ... Men trots att det är krig ska det firas jul, och Malin vägrar släppa traditionerna som hör högtiden till.

Kriget är över. Malin och hennes familj har ofta haft anledning att vara rädda men i motsats till många andra har de inte förlorat några av de sina. Hos Malin och Dorrid har vävar och broderier samlats på hög i väntan på att skeppas till Amerika.När Martin Bakken vill komma för att hjälpa till med transporten känner Malin att hon kan ta emot honom som en kär vän. Det som hände mellan dem i USA ligger långt tillbaka. Till och med Harald verkar någorlunda övertygad om att Martin inte utgör ett hot mot deras äktenskap. Och Martin kommer, vänlig och charmerande som alltid. Men just som Malin andas ut över att besöket blir så lyckat ser hon Dorrid tindra hänfört när Martin talar med henne om att hon borde resa till Amerika. Hur mycket vågar hon säga till Dorrid utan att avslöja vad som hände under hennes eget besök hos Martin? Hon vet inte. Vet bara att hon till varje pris måste hindra Dorrid från att resa.

Sivert är hela Granlundas ögonsten. Hans glada skratt fyller gården med liv och hans soliga leende värmer allas hjärtan. Allra mest glittrar det om honom när det kommer farandeföljen till gården och han får höra fiolspel. Däremot känner Malin en gnagande oro. Finns det några bland dem som kände Jo? Vad ska de säga när de får se Sivert som blir mer och mer lik sin far? Ännu värre blir det när Sivert sätter sig på tvären och förklarar att han inte vill bli bonde. Han vill leva ett fritt liv och spela fiol! Malin blir så rasande att hon ger honom en örfil. Sivert ser på henne, allvarligt och anklagande. Duger jag inte bara som jag är då? frågar han. Malin blir stum. Det känns som om allt hon har levt för, allt hon offrat, har varit förgäves...

Malin bär ett nytt barn under sitt hjärta, men den här gången vet hon inte om det är ett kärleksbarn. Det kan vara Haralds barn - men det kan lika gärna vara Torgrims. Arvsynd ekade det inne i hennes huvud. Arvsynd. Gud kunne inte nöja sig med att straffa henne. Hennes synd måste även drabba de andra. Hon sträckte långsamt ut handen och famlade över nattduksbordet tills hennes fingrar fann farmors kors. Hon drog det till sig och lade munnen mot den kalla metallen och slöt ögonen. - Hjälp mig, farmor, viskade hon ut i det tysta rummet. Låt honom få leva! Hon lade försiktigt korset på det lilla huvudet som vilade mot hennes bröst och höll det där medan hennes hjärta grät om nåd. Sedan slöt hon handen om det igen och höll det mot munnen medan hon lutade huvudet bakåt på kudden och gav efter för gråten.

Gällstadbonden fortsatte med sina ideliga antydningar om att han visste lite av varje om Malin och nu verkade det som om han även hade viskat ett och annat i Helgas öra. Malin anade att hon inte längre hade en fiende utan två. -Vi tar hand om ungarna som vi tycker är bäst för dom och det är vår ensak, sa Helga. Vi har då aldrig lagt oss i hur du sköter dina ungar, Malin. -Nej, och inte vem du har fått dem med heller, muttrade Gällstadbonden från soffan. En sak ska du ha klart för dig, Malin Granlund. Ställer du till bråk om ungarna här på gården ska vi allt syna dina ungar i sömmarna också. Malin kände hjärtat klappa fortare. Ett ögonblick hade hon lust att vända sig om och gå, men så höjde hon huvudet och rätade på ryggen. - Det där struntpratet har jag hört i många år, sa hon och stirrade in i Gällstadbondens ansikte. Du har diktat ihop de mest otroliga saker om mig och de mina och både du och jag vet varför.

Det är svåra tider. Lungsot härjar i bygden och drabbar hög som låg. Den lömska smittan är osynlig och den som sköter om de sjuka har inte en chans att värja sig. Men Malin sparar sig inte. Hon hjälper alla och försöker att inte tänka på vad som kan ske. Det här året tackade Malins mor nej till att fira julen på Granlunda. - Det är en lång, dryg tur i kylan, sa hon. Och jag har också hostat den senaste tiden. Det verkar vara någonting som går... - Hostan har nått oss också, svarade Malin en aning undvikande. -Ja, vi får be Vår Herre om, sa modern allvarligt, att det bara är en vanlig vinterhosta vi dras med och inte själva lunghostan. - Men, mor då, vad är det för prat? sa Malin med ett ansträngt skratt. lite hosta är knappast något man dör av. Men hon kände sig långt ifrån säker när hon lade på luren. Hennes mor hade sagt det som Malin fruktade mer och mer...

Det har varit några goda år på Granlunda. Alla som skulle kunna avslöja Malins synd är döda eller skrämda till tystnad. Det ser äntligen ut som att allt skulle kunna ordna sig - då börjar Malin oroa sig för barnen. Oja blir mer och mer lik sin far. Nioåriga Dorrid kastar redan långa blickar efter pojkar och Sivert - kärleksbarnet - går sina egna vägar. Malins styrka har hittills lyckats rädda henne själv, familjen och gården från katastrof, men när Sivert en dag dyker upp med armen om en vacker, svarthårig flicka och förklarar att han tänker gifta sig med henne, rasar Malins värld samman. Hon måste snabbt få bort flickan från gården, annars är katastrofen ett faktum. Malin tvivlar inte på att folk kommer att se likheten mellan dem.

"Sivert svarade inte. Han stod bara och såg på henne. Någonting glimmade i hans blick och hon vågade inte försöka gissa vad det betydde. Sanningens stund var inne, den hon hade fruktat så länge. - Jag ville att gården skulle bli din efter allt jag har fått stå ut med på Granlunda, utbrast Malin häftigt. Aldrig, aldrig trodde jag att du skulle kunna komma hem med ... med den enda du aldrig kan få. För det förstår ni väl båda två, att ni inte kan leva tillsammans ... att ni inte kan få det här barnet ... Örfilen träffade hennes kind så hårt att hon var nära att falla omkull - Jag hatar dig, väste Sivert. Åh, Gud, vad jag hatar dig! Sivert drog Tordhild med sig ut och smällde igen dörren. Det var över. Hon hade förlorat Sivert - kanske också Harald. Nu kunde ingenting bli värre, tänkte hon. Men det kunde det. Mycket, mycket värre. "

" Malin hade lagt skulden för sina synder på än det ena, än det andra långt upp i åren, men nu hade hon för länge sedan insett att hon hade sig själv att skylla. När hon offrade sig för sin familj och sa ja till det olycksaliga äktenskapet med Johan hade hon intalat sig att hon förtjänade något bättre. Att även hon hade rätt till kärlek. Men ingen hade rätt til någonting över huvud taget. Man fick ta livet som det kom, men det hade hon vägrat att finna sig i. Hon hade tagit för sig utan att ens ha dåligt samvete. Hon hade ansett att hon var i sin fulla rätt att älska Jo. Men Gud hade varit av en helt annan mening. Sedan dess hade han straffat henne dagligen och hon hade förbannat honom för det. Nu stod det klart för henhe att hon troligen förtjänade sina sorger. Ingen människa lekte ostraffat med andras liv ... "

Malin är bekymrad for sina barn. Oja har bara ögon for Ruth Lina och Malin gillar inte tanken på att bli släkt med Helga på Gällsta. Dorrid tycks ha förälskat sig i sonen på en av granngårdarna och ger honom villigt allt han vill ha. Och Ruth går och väntar på brev från Samuel Langmo brev som aldrig kommer. Malin strök Ruth över den magra ryggen. -Det tar sin tid men det går över, sa hon. -Det går aldrig över! Jag kommer alltid att älska Samuel. Och Samuel sa att han kände på samma sätt for mig. Att vi var .. . Han sa att vi skulle träffas igen till sommaren och då skulle vi ... -Har han sagt det så står han for det, sa Malin lugnt. Han är ju en Guds man och en Guds man är ärlig och pålitlig i allt. Ruth nickade men hennes ögon glänste av tårar. -Varför hör han inte av sig då? viskade hon olyckligt.

Det är jul på Granlunda. Malin både gläder och gruvar sig. Sivert och Tordhild ska komma och än finns mycket ouppklarat mellan dem. Ruth och Simon ska gifta sig, men Malin tycker fortfarande att hennes dotter verkar olycklig och förstår inte var­för. Ruth och Sivert har alltid stått varandra nära och nu hoppas Malin att Sivert ska få Ruth att öppna sig. Det finns alltid så många känslor förknippade med den här högtiden ... Sivert klev först ur släden. Han sträckte fram händerna och Tordhild sköt fram en liten pojke mot honom. Sivert tog emot honom och ställde ner honom bredvid släden. Malin fick nästan en chock. Han var så lik Sivert. Hon strök honom över en kall kind. -Välkommen till Granlunda, sa hon mjukt. Jag är din farmor. -Jag vet, svarade han. Du heter Malin. -Det gör jag, sa Malin. Men jag är ju din farmor också. Jag tänkte att du kanske skulle vilja kalla mig farmor.

"Det kommer bud om att Lauras äkta man nummer två har dött. Man påstår att det var en olycka men Malin och många med henne har sina tvivel. Malin får emellertid annat att tänka på. Martin Bakken kommer till Granlunda. Hon svor en gång på att aldrig ha med honom att göra mer, men det erbjudande han ger henne är oemotståndligt - han vill göra Malins vävda konstverk kända i USA. Ett villkor är att hon själv kommer dit till invigningen av hans butiker. Malin vill - men vågar hon? Hon tycker inte om tanken på att lämna Ruth, som går runt med blekt, stelt ansikte när Samuel är i närheten. Och så är det Oja. Han är sig inte lik den här våren. Inte sedan Herborg kom till huset. Och när var han egentligen på Gällsta hos Ruth Lina sist? Malins blick gick från Oja till Herborg. Hon visste inte varför men plötsligt rös hon av en oförklarlig rädsla ... "

Det var bröllop på Granlunda! Malin var varm av lycka där hon stod och såg sina båda söner i glatt samspråk på det solbadande tunet. Hon hade aldrig vågat hoppas att allting kunde bli så bra. Oja och Sivert hade blivit goda vänner, Sivert var lycklig med sin Tordhild och Oja skulle få den han älskade, trots att det sett så mörkt ut. Dorrid verkade harmonisk och belåten. Ruth . . . Ja, Ruth hade nästan blivit sitt vanliga soliga jag under Samuels frånvaro. Men Samuel skulle snart vara tillbaka . . . Hela sommaren hade varit som en enda lång solskensdag, tänkte Malin med en plötslig rysning. Hon visste ju bara alltför väl att solskensdagar oftast avlöstes av frostnätter.

Förtvivlad ser Malin hur Ruth lider. Hon är sig inte riktigt lik. Malin försöker hjälpa henne men Ruth vägrar att släppa någon in på livet. Hon väntar på brev från Tordhild, som är i Oslo och forskar i Samuels hemliga förflutna. Nästan varje kväll håller Samuel väckelsemöte i församlingshuset. Han tvingar Ruth att vara med och njuter av att se hur hon lider när han ger de vackra, unga flickorna all sin uppmärksamhet ...

Det är mycket som händer på Granlunda nu. Herborgs och Ojas lilla flicka ska döpas och Laura dyker oinbjuden upp på dopet. Hon gör Malin rasande och osäker med alla sina antydningar och hon flörtar öppet med Harald. Dorrids bröllop står också för dörren. Malin ser på sin vackra, sorglösa dotter och oroar sig for hennes framtid. - Att vara gift är inte enbart en dans på rosor, Dorrid. Inte for någon. Man måste göra det bästa av det liv man får. - Det där låter då verkligen dystert, sa Dorrid. Jag ska se till att Ola tar mig med till stan och på fester. Jag har inte tänkt gå omkring i förkläde och huckle dag ut och dag in och bara vara präktig ungmora. Nej, det kunde Malin föreställa sig att hon inte hade tänkt. Det var just det som oroade henne. Hon hoppades att Dorrid skulle växa med uppgiften. I annat fall . . . Malin rös lätt. Längst in i hennes bakhuvud fanns alltid en gnagande oro for att Dorrid skulle hitta på något dumt. - Måtte du bli lycklig, käraste Dorrid, sa hon lågt

Malin är på väg mot det stora äventyret - till Amerika där hon ska ställa ut sina vävnader i Martin Bakkens butiker. Hemma på Granlunda går Harald och känner sig ensam. Vad pågår egentligen långt där borta på andra sidan havet? När det är dags för slåtterfest möter han Laura. Hon vet att Malin är bortrest och hon vill mer än att bara ta sig en svängom på dansgolvet! Martin är snäll och omtänksam och Malin trivs i hans sällskap. Hon dras in i en värld full av lyx, fina fester och champagne, och märker inte hur spänningen byggs upp mellan henne och Martin . . .

Det är med blandade känslor Malin kommer hem från Amerika. Hon vet att hon måste ha ett allvarligt samtal med Harald, men hon anar inte att han också har något att berätta för henne. Något står inte rätt till med Haralds och Lauras son, Ola Harald. Malin förstår att de måste göra något, men hon skjuter det hela tiden framför sig av rädsla för vad Laura ska ta sig till. Det kommer farande till gården och Sivert måste göra upp med det förflutna och med bitterheten gentemot modern ...

När Laura väljer att avslöja att Harald är far till lille Ola Harald blir Malin både ursinnig och lättad. Ursinnig över Lauras likgiltighet för andras - i synnerhet Ola Haralds - känslor, och lättad över att pojken äntligen får veta sanningen.Visst tisslas och tasslas det i bygden, men Harald är inte den ende som har ett barn vid sidan om äktenskapet, och när det visar sig att Malin redan kände till hemligheten dör pratet ut. Allt tycks reda sig väl på Granlunda. Barnen och barnbarnen har det bra och Malins och Haralds gemenskap är lika stark som någonsin, trots hennes äventyr i USA. Men åren har lärt henne att aldrig ta någonting för givet. Ändå är hon inte beredd när ett nytt hot dyker upp i form av ett rykte som är värre än den värsta mardröm.

Länsmannen har börjat ställa närgågna frågor om släktskapet mellan Sivert och Tordhild - vad ska Malin svara honom? Hon har en stor klump i bröstet. Än värre blir det när de på radion får höra att Norge är i krig. Tillsammans med Ola ger Malins båda söner sig ut för att försvara sitt land. Kommer hon någonsin att får se dem igen? Kriget som tett sig så avlägset drar sig hotfullt närmre när ett lastfartyg lägger till uppe i fjorden. En dag hör Malin ett dovt muller och ser hur himlen färgas mörk av tyska stridsflygplan på väg in över Granlunda. Tyskarna har kommit.

Ola är som besatt av att hjälpa norska flyktingar till gränsen, men de farliga turerna gör Dorrid sjuk av oro. Dessutom kommer den tyske officeren allt oftare på besök for att köpa smör och ägg. Dorrid märker att han är svag for henne och spelar med för att skydda Ola. Men ska hon vara ärlig är hon lite förtjust i honom också. Att det kan bli grymma följder tänker hon inte på ... Ockupationen sätter inte så stor prägel på livet i byg­den. Men när Sivert reser till Trondheim for att rädda sin vän David undan tyskarna, gör kriget sig påmint igen. En förfärlig olycka sker på Granlunda, och Malin och Harald har det tufft. De söker tröst hos varandra.

Siverts vän, David, är på flykt undan tyskarna och Sivert håller honom gömd på gården. Men Malin är oro­lig. Blir de upptäckta kommer de alla att straffas. Ola vet att tyskarna bevakar honom eftersom han tidigare har hjälpt flyktingar, och vågar därför inte följa David över gränsen. För varje dag som går ökar riskerna för att de ska bli upptäckta ... Men trots att det är krig ska det firas jul, och Malin vägrar släppa traditionerna som hör högtiden till.

Kriget är över. Malin och hennes familj har ofta haft anledning att vara rädda men i motsats till många andra har de inte förlorat några av de sina. Hos Malin och Dorrid har vävar och broderier samlats på hög i väntan på att skeppas till Amerika.När Martin Bakken vill komma för att hjälpa till med transporten känner Malin att hon kan ta emot honom som en kär vän. Det som hände mellan dem i USA ligger långt tillbaka. Till och med Harald verkar någorlunda övertygad om att Martin inte utgör ett hot mot deras äktenskap. Och Martin kommer, vänlig och charmerande som alltid. Men just som Malin andas ut över att besöket blir så lyckat ser hon Dorrid tindra hänfört när Martin talar med henne om att hon borde resa till Amerika. Hur mycket vågar hon säga till Dorrid utan att avslöja vad som hände under hennes eget besök hos Martin? Hon vet inte. Vet bara att hon till varje pris måste hindra Dorrid från att resa.