Modernista Essä – serie

Audre Lorde var en av de första att betona det intersektionella förhållandet mellan ras, klass och kön, inte minst i den klassiska essän »Härskarens verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus« [1979]. I den riktar hon hård kritik mot den samtida vita akademiska feminismen och disktuerar strategier för att göra motstånd mot de institutionella hierarkier som utestänger queera och rasifierades erfarenheter. Denna essä återfinns här, i svensk översättning av Marcel Mangold, tillsammans med ytterligare två av Audre Lordes mest berömda texter - »Mina ord kommer att finnas kvar« [1977] och »Förvandlingen av tystnad till språk och handling« [1977] - som kretsar kring skrivande: om att väva samman skrivandet med livet, om skrivande som politisk protest, om skrivande som ett sätt att bejaka skillnad och att inse sin dödlighet. De två senare i översättning av poeten Arazo Arif. Med ett introducerande förord av poeten och dramatikern Felicia Mulinari.

AUDRE LORDE [1934-1992] var en av de allra främsta och mest inflytelserika amerikanska poeterna på 1900-talet. Hon var central figur inom den samtida hbtq-rörelsen och andra vågens feminism, skrev som svart, lesbisk och socialist ofta in sina egna erfarenheter och övertygelser i sin poesi och essäistik och var en av de första att betona det intersektionella förhållandet mellan ras, klass och kön, inte minst i den klassiska essän »Härskarens verktyg kommer aldrig att montera ned härskarens hus« [1979]. I den riktar hon hård kritik mot den samtida vita akademiska feminismen och disktuerar strategier för att göra motstånd mot de institutionella hierarkier som utestänger queera och rasifierades erfarenheter.

I sin berömda essä »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor« [1979] skriver Gloria E. Anzaldúa i brevform om rasismen inom såväl litteraturvärlden som den samtida feministiska rörelsen; om att som rasifierad kvinna besegra tvivlet och självhatet och erövra modet att skriva; och om de möjligheter som skrivandets rörliga dialog med jaget och världen öppnar upp. I översättning och med ett introducerande förord av poeten Burcu Sahin.

GLORIA E. ANZALDÚA [1942-2004] var en amerikansk poet, författare, aktivist och kulturteoretiker, vars tänkande har haft stort inflytande på queerteori, postkolonial feminism och latinx-studier. Hon tematiserar ofta mellanförskap och hybriditet i ett skrivande som blandar poesi, essäistik, prosa och teori. Hon är känd framför allt för Borderlands/ La Frontera The New Mestiza [1987], ett storslaget hybridverk om att växa upp på gränsen mellan Mexiko och Texas, och om de politiska, kulturella och sexuella gränser som separerar människor. Hon är också känd för att tillsammans med poeten Cherríe Moraga ha redigerat den klassiska feministiska antologin This Bridge Called My Back: Writings by Radical Women of Color [1981]. Där återfinns även Anzaldúas »Tala i tungor: ett brev till tredje världens skrivande kvinnor«.