Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna – serie

Oavsett om du är marinbiolog, strandfyndare eller bara nyfiken på livet i havet, öppnar boken dörren till upptäckter av många fascinerande och ofta förbisedda arter som lever i våra svenska hav. En värld fylld av bepansrade jägare, skickliga kamouflerare och lysande varelser.

Kräftdjuren väntar – redo att upptäckas

Du får lära känna eremitkräftor som bär sina hem på ryggen, humrar med klor som nötknäppare för havets hårda skaldjur och lysräkor som glimmar i mörkret som levande stjärnor. Kräftdjur har med sin varierande kroppsform, fysiologiska flexibilitet och kreativa livsstrategier lyckats kolonisera en mängd olika livsmiljöer – från grunda stränder med strandkrabbor som jagar i tidvattnets grunda pölar till kolsvarta havsdjup där nordhavsräkor simmar.

Främst marina arter

Gruppen krill, som i Sverige endast omfattar lysräkor, är marina arter. Även den närbesläktade gruppen tiofotade kräftdjur omfattar främst marina arter, några få av de svenska arterna lever i sötvatten. Denna volym av Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna bjuder på hisnande mångfald – från slanka räkor med nätta ben till pansarklädda krabbor och okända, små arter med namn som trollhummer och spökkräfta. Totalt beskrivs 96 arter, alla med vackra och informativa illustrationer, detaljerade texter och tydliga bestämningsnycklar.

De flesta havsborstmaskar är frilevande, aktiva jägare eller passiva sedimentätare. En av de vanligaste aktiva jägarna är bakborstig rovmask som man kan hitta vid stränderna under stenar och uppspolad tång. En annan av de havsborstmaskar som beskrivs är bakfotsmasken som bland annat lever i Gullmarsfjorden, Nordsjön och runt Brittiska öarna. Namnet har arten fått av de stora fötter som finns bak på kroppen. Bakfotsmasken har havskräftor och humrar som värddjur och är till nytta för dessa genom att den håller gälar och ägg rena från bakterier och mikroalger. Det finns även havsborstmaskar som är parasiter, som till exempel vampyrmasken. Den äter genom att suga ut blod och kroppsvätskor från sin värd, som är en annan havsborstmask. I munnen finns många tänder som fungerar som förankringsanordning i värddjuret. Det finns omkring 14 000 beskrivna arter av havsborstmaskar, varav ungefär 500 finns i svenska vatten. Denna volym i bokverket Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna behandlar de 205 arter som hör till underklassen Aciculata. Arterna beskrivs med utförliga texter, fotografier, färgillustrationer och svartvita detaljbilder. Här finns också nycklar för artbestämning.

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

En särpräglad livsform med rik mångfald i Sverige

I svenska skogar och myrmarker kan man inte undgå att lägga märke till vår rika mångfald av mossor. Här kan vi för en gångs skull tävla med tropikerna i artrikedom och det är förstås därför som intresset för mossor är så stort just här. Av jordens cirka 20 000 kända arter av mossor finns ungefär 1 000 i Sverige.

Mossor är en del av vår fotosyntetiserande, gröna växtvärld. En särpräglad livsform, som på flera sätt skiljer sig från till exempel blomväxter och ormbunkar. De saknar bland annat rötter, och kan ta upp fukt och näring via hela skottet. Mossorna trivs mycket bra på våra breddgrader och utgör en stor del av mångfalden i tempererade och arktiska klimat. Eftersom mossorna funnits under lång tid på jorden har de hunnit sprida sig över hela klotet, från Antarktis över tropikerna till Arktis.

Fyra volymer om bladmossor

Den här boken är en av fyra volymer om Sveriges totalt cirka 800 arter i gruppen bladmossor. Det är också den bok som fungerar som bas för alla. Här finns en förteckning med sidhänvisningar och en övergripande bestämningsnyckel till de släkten som behandlas i de övriga tre volymerna. I en längre introduktion finns tydliga beskrivningar av mossans olika delar och hur man genom att studera dem kan lära sig skilja mellan olika arter. Läsaren får praktiska råd om hur man samlar in mossor och artbestämmer dem. Boken vänder sig både till den som redan känner till mycket om mossor och till den nyfikna nybörjaren.

Arter i denna volym

Vitmossor och björnmossor är välkända för de flesta som promenerar i skogar och myrmarker. I boken presenteras också de mindre kända fyrtandsmossorna och de nästan svarta sotmossorna.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna

I Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna presenteras svenska djur, växter och svampar. Nationalnyckeln är ett pedagogiskt praktverk av mycket hög kvalitet, både till innehåll och utförande. Böckerna är systematiskt uppbyggda, rikt illustrerade och innehåller utförliga artbeskrivningar, utbredningskartor och nycklar för artbestämning. Bokverket är en rik källa till kunskap, oavsett läsarens nivå av förkunskaper, och kan bidra till ett ökat intresse och engagemang för biologisk mångfald och vår svenska natur. Läs mer på www.nationalnyckeln.se.

I Sveriges vatten gömmer sig en värld av fascinerande djur med spännande levnadssätt. I den första volymen om snäckor får vi följa med ner på djupet och uppleva en fantastisk värld. Här presenteras 146 arter, bland annat nakensnäckorna som med sina starka färger och häftiga utskott är spännande fotoobjekt för sportdykare. Än idag hittas nya arter i svenska vatten.

En grupp med stor mångfald

Heterobranchia är den artrikaste huvudgruppen bland snäckor. Den saknar svenskt namn men är inte mindre intressant för det. Form- och färgrikedomen är stor, och det finns arter som har skal och sådana som saknar skal. Av de cirka 370 arter som finns i Sverige lever lite mer än hälften på land eller i sötvatten och övriga i havet.

Variationen i utseende och levnadssätt är störst bland de marina arterna, med exempelvis de ofta spektakulärt färgade nakensnäckorna. Vissa arter i Heterobranchia simmar eller svävar fritt i vattnet, andra lever bland sandkornen i botten. Flertalet rör sig fram över underlaget med sin krypsula.

Vackra rovdjur med farliga utskott

Nakensnäckor är en grupp marina snäckor som saknar skal och som ofta har långa, brokigt färgade utskott på ryggsidan. Hos vissa arter är dessa utskott, som kallas cerata, laddade med giftiga nässelkapslar från bytesdjuren som utgörs av nässeldjur. Om en fisk attackerar pressas nässelkapslarna ut och bränner eller bedövar fienden precis som en brännmanet. Andra nakensnäckor har utskott med körtlar som innehåller illasmakande ämnen. Många saknar utskott och är kamouflagefärgade för att undvika upptäckt.

I Sverige finns 95 arter nakensnäckor som med sina starka färgteckningar och häftiga utskott är populära fotoobjekt för sportdykare. Än idag hittas fortfarande nya arter i svenska vatten.

Arter i denna volym

Boken är den inledande volymen om underklassen Heterobranchia och omfattar marina bakgälade snäckor samt de limniska kamgälssnäckorna. Lite mindre än hälften av de arter som finns i Sverige inom underklassen Heterobranchia presenteras i denna volym och det handlar främst om havslevande arter.

I Sveriges vatten gömmer sig en värld av fascinerande djur med spännande levnadssätt. I den första volymen om snäckor får vi följa med ner på djupet och uppleva en fantastisk värld. Här presenteras 146 arter, bland annat nakensnäckorna som med sina starka färger och häftiga utskott är spännande fotoobjekt för sportdykare. Än idag hittas nya arter i svenska vatten.

En grupp med stor mångfald

Heterobranchia är den artrikaste huvudgruppen bland snäckor. Den saknar svenskt namn men är inte mindre intressant för det. Form- och färgrikedomen är stor, och det finns arter som har skal och sådana som saknar skal. Av de cirka 370 arter som finns i Sverige lever lite mer än hälften på land eller i sötvatten och övriga i havet.

Variationen i utseende och levnadssätt är störst bland de marina arterna, med exempelvis de ofta spektakulärt färgade nakensnäckorna. Vissa arter i Heterobranchia simmar eller svävar fritt i vattnet, andra lever bland sandkornen i botten. Flertalet rör sig fram över underlaget med sin krypsula.

Vackra rovdjur med farliga utskott

Nakensnäckor är en grupp marina snäckor som saknar skal och som ofta har långa, brokigt färgade utskott på ryggsidan. Hos vissa arter är dessa utskott, som kallas cerata, laddade med giftiga nässelkapslar från bytesdjuren som utgörs av nässeldjur. Om en fisk attackerar pressas nässelkapslarna ut och bränner eller bedövar fienden precis som en brännmanet. Andra nakensnäckor har utskott med körtlar som innehåller illasmakande ämnen. Många saknar utskott och är kamouflagefärgade för att undvika upptäckt.

I Sverige finns 95 arter nakensnäckor som med sina starka färgteckningar och häftiga utskott är populära fotoobjekt för sportdykare. Än idag hittas fortfarande nya arter i svenska vatten.

Arter i denna volym

Boken är den inledande volymen om underklassen Heterobranchia och omfattar marina bakgälade snäckor samt de limniska kamgälssnäckorna. Lite mindre än hälften av de arter som finns i Sverige inom underklassen Heterobranchia presenteras i denna volym och det handlar främst om havslevande arter.

Snäckor blir sniglar – evolution som pågår

Är en snigel en snäcka eller är det tvärtom? Till exempel är sniglar som serveras på restaurang i själva verket snäckor. En bra regel för att skilja på dessa blötdjur är att de som har skal kallas snäckor och de som saknar skal benämns sniglar. Men sniglar är egentligen snäckor som under evolutionens gång gjort sig av med skalen, för att kunna röra sig snabbare. Flera snigelarter har fortfarande kvar en liten skalrest under ett hudveck. De båda grupperna är närbesläktade och hör till överordningen äkta lungsnäckor.

Främmande arter

Snäckor är en av de djurgrupper som har högst andel främmande arter, det vill säga arter som förts in i landet av människan och stannat kvar. Då lungsnäckor har den mycket speciella förmågan att befrukta sig själva räcker det att endast en individ kommer in i landet för att starta en helt ny population. Den ökade importen av trädgårdsväxter och ett varmare klimat har gjort att främmande snäckarter lättare fått fotfäste hos oss. Boken omfattar drygt 30 främmande arter som till exempel svarthuvad snigel och sydhedsnäcka.

Många olika livsmiljöer

De arter som presenteras i den här boken finns i så gott som alla miljöer i landet, från kalfjäll till skogar, ängar, sjöar, bäckar och hav samt i varenda trädgård och villaområde. Vanligtvis hittar man dem i marknivå men vissa snäckor kryper gärna på trädstammar, som de avlånga spolsnäckorna. Det finns även snäckor och sniglar som är anpassade för ett liv under jord, som de ljusskygga arterna mullsnäcka och kaukasisk masksnigel. De tre överordningar som presenteras i denna volym utnyttjar var sin av tre olika livsmiljöer. Locklungsnäckor lever i havet, äkta lungsnäckor lever på land och sötvattenslungsnäckor lever i sötvatten.

Snäckor blir sniglar – evolution som pågår

Är en snigel en snäcka eller är det tvärtom? Till exempel är sniglar som serveras på restaurang i själva verket snäckor. En bra regel för att skilja på dessa blötdjur är att de som har skal kallas snäckor och de som saknar skal benämns sniglar. Men sniglar är egentligen snäckor som under evolutionens gång gjort sig av med skalen, för att kunna röra sig snabbare. Flera snigelarter har fortfarande kvar en liten skalrest under ett hudveck. De båda grupperna är närbesläktade och hör till överordningen äkta lungsnäckor.

Främmande arter

Snäckor är en av de djurgrupper som har högst andel främmande arter, det vill säga arter som förts in i landet av människan och stannat kvar. Då lungsnäckor har den mycket speciella förmågan att befrukta sig själva räcker det att endast en individ kommer in i landet för att starta en helt ny population. Den ökade importen av trädgårdsväxter och ett varmare klimat har gjort att främmande snäckarter lättare fått fotfäste hos oss. Boken omfattar drygt 30 främmande arter som till exempel svarthuvad snigel och sydhedsnäcka.

Många olika livsmiljöer

De arter som presenteras i den här boken finns i så gott som alla miljöer i landet, från kalfjäll till skogar, ängar, sjöar, bäckar och hav samt i varenda trädgård och villaområde. Vanligtvis hittar man dem i marknivå men vissa snäckor kryper gärna på trädstammar, som de avlånga spolsnäckorna. Det finns även snäckor och sniglar som är anpassade för ett liv under jord, som de ljusskygga arterna mullsnäcka och kaukasisk masksnigel. De tre överordningar som presenteras i denna volym utnyttjar var sin av tre olika livsmiljöer. Locklungsnäckor lever i havet, äkta lungsnäckor lever på land och sötvattenslungsnäckor lever i sötvatten.

Oavsett om du är marinbiolog, strandfyndare eller bara nyfiken på livet i havet, öppnar boken dörren till upptäckter av många fascinerande och ofta förbisedda arter som lever i våra svenska hav. En värld fylld av bepansrade jägare, skickliga kamouflerare och lysande varelser.

Kräftdjuren väntar – redo att upptäckas

Du får lära känna eremitkräftor som bär sina hem på ryggen, humrar med klor som nötknäppare för havets hårda skaldjur och lysräkor som glimmar i mörkret som levande stjärnor. Kräftdjur har med sin varierande kroppsform, fysiologiska flexibilitet och kreativa livsstrategier lyckats kolonisera en mängd olika livsmiljöer – från grunda stränder med strandkrabbor som jagar i tidvattnets grunda pölar till kolsvarta havsdjup där nordhavsräkor simmar.

Främst marina arter

Gruppen krill, som i Sverige endast omfattar lysräkor, är marina arter. Även den närbesläktade gruppen tiofotade kräftdjur omfattar främst marina arter, några få av de svenska arterna lever i sötvatten. Denna volym av Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna bjuder på hisnande mångfald – från slanka räkor med nätta ben till pansarklädda krabbor och okända, små arter med namn som trollhummer och spökkräfta. Totalt beskrivs 96 arter, alla med vackra och informativa illustrationer, detaljerade texter och tydliga bestämningsnycklar.

Kan alla fjärilar flyga? Nej, faktiskt inte. De flesta fullvuxna säckspinnarhonor saknar vingar och kan alltså inte flyga. Fjärilsfamiljerna som presenteras här är mycket olika med specifika levnadssätt! Här finns allt från Sveriges minsta fjäril till forna dagars tålamodsprövande klädesmal. De här små fjärilsfamiljerna räknas som de evolutionärt mest ursprungliga. Det betyder att de har behållit många drag från fjärilarnas tidigaste utvecklingshistoria. En del ser ut som metallglänsande smycken i naturen. Eller har färgsprakande vingar och ett härligt rufsigt hår . Andra är mera alldagliga. Käkmalarna har som namnet antyder käkar och istället för att suga i sig nektar skrapar de pollen från växter. De är aktiva under dagen och ofta kan man se många fjärilar söka föda i samma blomma. Säckspinnarna däremot kan flyga under hela dygnet, hanarna vill säga, honorna hos de flesta arter har inga vingar! De vinglösa honorna lever sitt liv i en säck tillverkad bland annat av inspunna växtdelar och flyger alltså aldrig. Flera av arternas larver lever inuti blad. De kan ofta artbestämmas med hjälp av de spår de lämnar, så kallade bladminor. Att på hösten samla blad med bladminor är ett bra sätt för den som vill lära sig mer om de här fjärilarna.

Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats just skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse - som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel. En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och de gör dem perfekta att "skåda" precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen. Störst chans att få syn på en långhorning har du om du tittar i blommor där de äter pollen, eller på levande och döda träd där de ofta ses krypande. Många långhorningar är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år. Långhorningarna visar tydligt hur viktigt det är att bevara gammal skog. Bilderna i boken är gjorda med en speciell teknik där serier av fotografier med förflyttat skärpeplan monteras samman digitalt. Resultatet blir bilder med imponerande skärpedjup och tydliga detaljer.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att känna igen. Startsnabba manövrerar och landar de kvickt och exakt. Dessutom kan de hovra sväva på ett och samma ställe som helikoptrar, därav deras engelska namn hoverflies. Svenska namnet kommer av att de ofta besöker blommor och är viktiga pollinerare. Blomflugor finns i hela Sverige, från norr till söder. Antalet arter ökar stadigt, vilket troligen beror på ökande intresse. Det är inte säkert att vi har fått fler arter, men vi lägger märke till dem i ökad utsträckning och har bättre verktyg för att dokumentera och rapportera fynden.

Jämfört med andra flugor är blomflugor lätta att studera. En varm vårdag flyger årets första blomfluga på jakt efter nektar och pollen bland markens blommor eller högt i trädens kronor, och så fortsätter det ända in på hösten. Ändå har blomflugorna länge svävat omkring oräknade och namnlösa. Inför arbetet med de två volymerna av Nationalnyckeln har många blomflugor fått nya svenska namn, kanske kan det vara till hjälp för blivande entusiaster.