Pärlan – serie

För det mesta simmar valungen Valdemar lugn och trygg under sin stora, snälla mammas mage långt nere i havsdjupet. Men Valdemar är nyfiken och försvinner ibland! Gömmer han sig i den väldiga, vajande tångskogen? Eller fick han syn på något på havets botten? En dag simmar han in i ett rostigt, jättelikt skeppsvrak. De stora valarna ser honom inte och söker oroligt.

År 2003 nominerades Lennart Engs bilderbok Valdemar i världshavet till Augustpriset. Nu får vi återigen dyka ner i det vackert blåskimrande havsdjupet tillsammans med Valdemar! En varm, poetisk valsång om närhet och lusten att simma dit ingen annan simmar.

Nu finns bilderboken också i Pärlan, ett mindre format.

En humoristisk berättelse med hög igenkänning om traditioner, att de går att förnya och att alla får vara och duger som de är. 

Det är dags för luciatåg på förskolan. Barnen övar och övar. Noa ser inte riktigt poängen med luciafirandet och är inte så sugen på att uppträda inför alla föräldrar. Han vill inte vara med. Han vill mest göra änglar i snön, för hans morfar är en ängel och bor i himlen.   Ella och Noa har som vanligt mycket tankar och den här gången bland annat om änglar finns och om man kan prata med någon som är död. Men framför allt funderar de på traditioner. Hur ska ett luciatåg egentligen gå till och se ut? Måste det finnas flera stjärngossar, tomtar, tärnor och bara EN lucia? Måste allt vara som det alltid har varit?  Ella vill att alla ska kunna vara med i tåget på sitt sätt och har en lösning på Noas scenskräck.

Ella och Noa ska till badhuset med Ellas pappa efter förskolan. De har verkligen sett fram emot det! Noa, som är världens modigaste och inte rädd för någonting, ska hoppa från kanten... Ella är lite mer avvaktande och funderar på massa saker, inte bara hur bra det egentligen är att dricka bassängvatten. De äter varmkorv och badar för glatta livet men när det är dags att hoppa från kanten börjar Noa tveka.

 Ännu en rolig bok om Ella och Noa och deras vardagliga funderingar. Nu i mindre format skriven av Mattias Edvardsson med bilder av Matilda Salmén.