Passionssviten – serie

Det är genom berättarglädjen och den inre spänningen de femton historierna i Ivar Lo-Johanssons Girigbukarna får sin storhet. Det energiskt fasthållna temat – girigheten som elementär passion, som formar karaktärer, inte bara individers utan också nationers – varieras med en fantasins rikedom som ger läsaren känslan av att läsa universalnoveller. Samtidigt som berättelserna bär sin författares särprägel ger de läsaren upplevelsen att föras in i nya världar, som ändå är paradoxalt förtrogna som endast det självupplevda kan vara.

Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Med Karriäristerna fullföljde Ivar Lo-Johansson 1969 sitt Lidelsernas epos. Det är en passionskatedral med flera torn, men byggkroppen utgörs av den mänskliga lustan. Kärlek, passion, glädje, sorg, martyrskap, girighet, maktlystnad är passionskvartettens innehåll och främsta budskap.

Karriäristerna är, liksom de föregående Passionerna, Martyrerna och Girigbukarna fullt fristående böcker, rör sig över var sitt tema, och kan därför mycket väl läsas i vilken ordning man önskar. Ingen lidelse är så renodlad att den utesluter de andra. Författaren har syftat till att koncentrerat berätta om intressanta människor, som helt ger sig hän åt sina passioner, och hur människans storhet och elände är beroende av dem.

De tio berättelserna i Karriäristerna handlar om hävdelsedriften, om lusten att komma sig upp, att dominera, vid behov också förtrycka andra. Det är självfallet att boken på grund av sitt ämne rör sig om så kallade handlingens män och kvinnor, som tycks ha lyckats i livet. Det är inte fråga bara om enkla strebrar, utan om konstnärer, kungar, politiker, uppfinnare, affärsmän, kyrkoherdar, lycksökare, skökor, tjuvar, bödlar som drar förbi i ett uppkomlingarnas brokiga upptåg.

Lögnhalsarna kallade Ivar Lo-Johansson under arbetets gång på skämt för ”Lögnens arbetare”. Lögnhalsarna denna bok är dock sällan några sällskapslögnare, utan oftast går deras lögner på liv och död, på heder och ära. Med upprinnelse i 1600-talet och 1700-talets början utspelas tolv historiska berättelser, alla över ett och samma tema. I både svenska och utländska miljöer och i sällskap av Molière, Mark Twain och den uppenbara skojlögnaren Herr Münchhausen skildras lögnare, illusioner och självlögner.

Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

Martyrerna fullföljer den skildring av människans lidelser som Ivar Lo-Johansson påbörjade med Passionerna 1968. Motiven till de tjugoen berättelserna har hämtats från vitt skilda tider och miljöer – från det antika Roms Colosseum till det samtida Mariatorget i Stockholm. Ivar Lo-Johanssons mästerskap som miljöskildrare visas bäst i ”På ålderdomshemmet”, och en utsökt skildring av folkligt liv och tänkande är ”En sames historia”, en berättelse om en minoritetsgrupp. Berättarkonsten i Martyrerna är djuplodande men samtidigt spännande, språket är klart, sensuellt, kraftfullt men också fyllt av magi och demoni.

Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

När Ivar Lo-Johansson efter tre decenniers uppehåll 1968 utgav en ny svit noveller över ett sammanhängande tema, återvände han till formen för sin litterära debut. Även om han är mest känd som romanförfattare är han ändå mästaren bakom berättelsesviten Statarna I–II och Jordproletärerna som kommit att tillhöra svensk nationallitteratur.

Passionerna för läsaren in i tolv världar vilka alla ger utsikt mot någonting som finns utanför själva berättelsen. Ivar Lo-Johansson visar sig här ännu en gång vara diktaren som ständigt förmår lägga nya, okända världar under sitt välde.

Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.

"Vishetslärarna" vill inordna godhetsdriften bland de mänskliga passionerna.

Visdomens frukt är godhet, säger den vise kung Salomo vid det fruktbärande besöket av den sluga drottning Bilkis av Saba i bokens första sedeskildring. De tre närmaste är också historiska, handlar om Diogenes som bodde i ett vindat, om Jesus som fiskardräng vid Gennesarets sjö, och Ansgars resa till Sverige som Nordens apostel. De följande närmar sig nutiden, rör sig i den, eller går in i framtiden, som "Furst Krapotkin och bonden", "Rättegången mot Gandhi", "Odalbonden" som inte sökte visdomen i böcker utan i att odla jord, "De två tidningsredaktörerna" och "Lärarinnan i Lustigkulla skola", som på olika sätt vill förmedla sin förkunnelse. "Den filosofiska apotekaren" får erfara sanningen av att det är lättare att skriva tio band filosofi än att genomföra en enda av dess grundsatser i praktiken. I alla de fjorton berättelserna, som "Visdomens brunn", "Sorgen över Gagarin", "Läkaren och döden" och "Framtidens kärlek" visas hur svårt det är inte bara i alkemisternas krets att finna De vises sten.

Det är hela tiden fråga om händelser bland människor som söker det visa för att nå det goda. Bokens tes är att en vis människa inte kan vara ond. Och även om det ibland går galet för en del av optimisterna, är vi tvungna att bygga vårt liv på en mänsklig godhetstro.

Vällustingar och fråssare utgör typgalleriet i Ivar Lo-Johanssons bok Vällustingarna. Den är fullt fristående men utsträcker samtidigt passionskvartettens mönster vidare i sin skildring av de mänskliga lustarna, Lidelsernas epos, den långa räckan av sedeskildringar.

Boken handlar om vällust, sängens och bordets, främst den förstnämnda. Det innebär nära kärleksskildringar ur livet i alla åldrar, och när det kommer an på bordets njutningar, stavas ordet fråssare med å, vilket vill visa den avancerade graden av lasten.

De sexton berättelserna i Vällustingarna rör sig från en runmästares kärlekshistoria med en velig vikingaflicka, över en sörmländsk frilla vid kung Fredriks hov, en sjömans älskarinna bland eskimåkvinnor och fram till ett par svenska herrgårdsflickors pubertetsäventyr. Andra skildrar ett par medelålders svenska herrars lustresa till Köpenhamn, en arbetares väntan på pensionsåldern då han ämnar börja leva sitt egentliga liv, den nygifta flickan som i äktenskapet velat bli en ofri men tvingas bli otrogen och fri, fram till det orgiastiska svenska smörgåsbordet med sina nära ett hundra rätter.

Det är glupskheten på livsnjutningen som dominerar denna bok, och dess sensmoral kan tydas som katastrof, inte för vällustens men för det själlösa välståndets Sverige.

Passionssviten består av Passionerna, Martyrerna, Girigbukarna, Karriäristerna, Vällustningarna, Lögnhalsarna samt Vishetslärarna, som alla kan läsas fristående.