Romanerna om Astrid – serie

I denna fristående fortsättning på Ett ögonblick i sänder och Jag reder mig nog återknyter vi bekantskapen med Astrid som bor på den östgötska landsbygden.

Damfrisörskan Gunbritt har tröttnat på sin bilmekande make Einar. Hon är 48 år och har en älskare och nu ska hon skiljas, anförtror hon Astrid. Astrid som en gång känt likadant när hon inledde sitt förhållande med Birger - tänker att vad är det för en klubba som slår en i huvudet strax före femtio? Är det ha-rätt-till-lite-roligt-i-livet-innan-man-dör-klubban? I Gunbritts fall blir konsekvenserna förödande.

Astrids granne Signe ligger på sjukhus och in i hennes hus flyttar systerdottern Agneta med tre barn och sin nye kille Benny. Barnen har hon med tre olika karlar och Benny är just utsläppt från fängelset. Efter en kort tid är huset en sophög, trädgården i ruiner och Benny har sålt Signes folka.

Detta kaos omger nu Astrid och grannarna lantbrukarparet Annalisa och Sven och de kluriga gubbarna Gustaf och Kalle. Deras lugna tillvaro har plötsligt ställts på ända.

Allt detta betraktas genom Astrids kloka, medkännande och spjuveraktiga ögon. Man ler igenkännande åt hennes träffsäkra reflektioner och fylls av tacksamhet över att det i Sverige finns en författarröst som Gerda Anttis.

Egentligen borde jag vara nöjd med min tillvaro, tänker Astrid ofta. Hon är mycket fäst vid den vackra gamla gården, där hon bor med sin betydligt äldre man, Lennart. Och hon är lycklig de stunder hon får väva och sköta om sina får eller umgås med svärmodern Alma. Utifrån sett är allt en idyll, men Astrid tycker att hon lever "ett sånt fult liv". Hennes känslor för mannen pendlar mellan stark ömhet och ett förakt för hans förnöjsamhet. I hemlighet har hon en älskare, och med honom kan hon leva ut den förbehållslösa kärlek hon längtar efter.

Då Lennart plötsligt dör blir chocken och sorgen förlamande. Hon plågas av allt som förblev ouppklarat mellan dem, av sin oärlighet mot honom och av att hon aldrig förmådde älska honom. Släktingarnas rotande i hennes sorg blir alltför plågsam och hon söker skydd och tröst hos Alma, som genom sitt ordknappa men kärleksfulla väsen hjälper Astrid genom sorgen.

I Ett ögonblick i sänder har Gerda Antti med stor inlevelse och psykologisk precision skildrat svårgripbara och ömtåliga känslor. Romanen är dessutom en realistisk skildring av ett stycke svensk landsbygd. Författarinnans kvickhet och milda ironi röjer ett mästerligt handlag, liksom hennes förmåga till närhet och medkänsla i människoteckningen.

Astrid flyttar från släktgården där hon bott under hela sitt äktenskap med Lennart, som nyligen avlidit. Hon vill komma bort från minnen och påträngande släktingar.

Astrid är en begåvad, livsbejakande och känslomässigt rikt utrustad kvinna i femtioårsåldern, som levt i ett instängt äktenskap där hon aldrig fått växa fritt. Hennes sorg rymmer en stark känsla av skuld för att hennes kärlek till Lennart tog slut.

I hennes liv finns en annan man, Birger – gift, med tre barn. De korta stunder de ses känner Astrid att allt stämmer och upplever en förtrolighet, sinnlighet och glädje som hon saknade i sitt äktenskap.

Klarsynt och med unik förmåga till inlevelse tecknar Gerda Antti ett oförglömligt porträtt av Astrid och hennes tankar och funderingar kring den viktiga roll som kärleken – lycklig som olycklig – spelar i människans liv. Livet på landsbygden och människorna i Astrids närhet, goda som onda, skildras med Gerda Anttis lika ofta drastiskt kärva som ömsinta humor.