Samtidshistoriska frågor – serie

I april 1974 föll den portugisiska diktaturen. Nejlikerevolutionen fick sitt namn av att folket firade friheten genom att sätta blommor i de revolutionära soldaternas gevärspipor. Kaptensrörelsen, MFA, ledde den fredliga revolutionen, medan de politiska partierna inledningsvis spelade en begränsad roll. Risken för ett bakslag för den sköra demokratin var påtaglig i ett Europa präglat av kalla krigets spänningar. Olof Palme och Socialistinternationalen stöttade det nyligen återupprättade socialistpartiet, och den svenska socialdemokratiska arbetarrörelsen initierade ett omfattande stödprojekt, Portugalkampanjen. Här redogör Jan Olsson för sina efterforskningar och egna erfarenheter av denna relativt okända episod i den svenska arbetarrörelsens solidaritetsarbete. Texten har redigerats av Carl Marklund som även bidragit med ett förord. Jan Olsson (1943) har arbetat på Metall bland annat som internationell sekreterare. Han har vidare verkat inom kooperationen med EU-frågor samt med flera europeiska uppdrag inom civilsamhälle och idéburen sektor. Hans intresseområden rör framförallt socialt företagande, arbetsmarknad, näringspolitik, regionalpolitik och lokal utveckling samt politiken i södra Europa och Latinamerika. Carl Marklund (1974) är verksam som forskare vid Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola samt Jyväskyläs universitet. Hans forskning behandlar bland annat samhällsplaneringens idéhistoria, Sverigebilden i utlandet samt småstaternas geopolitik, särskilt i Norden och Östersjöregionen.

I denna rapport redovisas en studie av de svenska stadsrådens och statssekreterarnas bakgrund och karriärvägar över en drygt fyrtioårig tidsperiod, och en jämförelse görs över tiden mellan olika regeringar. I rapporten förs en diskussion om utnämningspolitik och den svenska politiska makteliten utifrån etablerade teorier om eliter.

Ingår även i serien Baltic and Easteuropean Studies nr 11

Skriften består av två vittnesseminarier. Det första, "Makten i Stadshuset - Stockholmspolitiker om samarbete och strid på 1990-talet", arrangerades 1 december 2005 och handlade bland annat om övergången från samlingsstyre till majoritetsstyre efter 1994 års val. Ett annat tema var Stockholmspartiets intåg i fullmäktige 1979, med allt vad det innebar av nya alliansbildningar samt också en delvis ny politisk kultur. Almstriden 1971 behandlades, ett politiskt fiasko som dåtidens aktiva i efterhand gärna vill lasta tjänstemännen för. Panelen bestod av Carl Cederschiöld (M), Agneta Dreber (SP), Ingemar Josefsson (S), Lennart Rydberg (FP) och Per Sundgren (V). Det andra seminiariet, "Trafiken och makten i Stadshuset" hölls 20 november 2008 och kretsade kring de svårigheter som stora, långsiktiga strukturfrågor ställer politikerna inför. En utgångspunkt var trängselskatterna. Vad krävs för att trafikfrågorna ska drivas i hamn? Hur hanteras experternas roll gentemot de krav som den demokratiska förankringen ställer? Panelen bestod av Annika Billström (S), Carl Cederschiöld (M), Lotta Edholm (FP) och Åsa Romson (MP). Samtidshistoriska institutets vittnesseminarier består av utfrågningar av personer som varit med om ett visst beslut eller ett händelseförlopp. Syftet med seminarierna är dels att finna fram till nya forskningsfält eller nya problemställningar på traditionella fält, dels att skapa nytt källmaterial.

Året 1989 innebar en vändpunkt i den europeiska historien, och även i världsmåttstock. Berlinmuren raserades och de kommunistiska diktaturerna i Östeuropa föll samman, bara för att inom ett par år även följas av det sovjetiska imperiet. Demokratiska regimer uppstod, om än under vånda och med senare bakslag. Tjugo år efter händelserna anordnades ett vittnesseminarium vid Södertörns högskola på temat 1989 med svenska ögon. Seminariet med dess kommentarer från diplomatin, underrättelsetjänsten och massmedia återges i skriften. Förstod vi vad som hände i öst?

SVT-journalisten Erik Fichtelius intervjumaterial presenteras här i sin helhet. Materialet ger en unik möjlighet att följa en sittande regeringschef under hela hans tioåriga ämbetsperiod. På Fichtelius frågor svarar Göran Persson utförligt och mer eller mindre öppenhjärtigt om vad han gör och vad han inte vill göra. Han resonerar kring den förda och den planerade politiken, och berättar om hur han bedömer medarbetare och motståndare.

Intervjuerna, som omfattar omkring 100 timmar, är transkriberade ord för ord. De återges här i kronologisk ordning. Materialet skiljer sig därmed väsentligen från SVT-dokumentären Ordförande Persson och intervjuboken Aldrig ensam, alltid ensam.

Att det här dokumentet finns tillgängligt för forskningen fyra år efter Göran Perssons avgång gör det till ett mycket speciellt källmaterial även beträffande tidsaspekten. Vanligen måste en forskare vänta flera decennier på den här typen av material.

Hur konstrueras politikens genusgränser i olika rum och för olika politikområden? Hur ser politikens genusgränser ut idag jämfört med tidigare? Och hur kan det bli i framtiden?

Dessa frågor var utgångspunkten för den nordiska konferensen Bortom rösträtten som utmynnat i denna antologi. Här presenteras aktuell forskning om kön, politik och medborgarskap i elva artiklar, skrivna av forskare från Sverige, Danmark och Finland inom ämnena historia, statsvetenskap, företagsekonomi och etnologi.

Lenita Freidenvall (red.) är statsvetare vid Stockholms universitet och Josefin Rönnbäck (red.) är historiker vid Luleå tekniska universitet och Research Fellow vid Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola.

I vilken utsträckning leder regeringsskiften till politisk förändring? Vilket handlingsutrymme har en nytillträdd regering? Hur har regeringsskiftena i Sverige gått till, och vilka problem har kommit upp i samband med dessa? Frågorna låg till grund för det vittnesseminarium som hölls vid Södertörns högskola i maj 2010 om maktskiftet 1991, då en borgerlig fyrpartiregering kom till makten. Representanter för de partier som bildade regering deltog i den panel som frågades ut under seminariet. Teman som diskuterades var bland annat: Hur gick det till när man skapade den gemensamma plattformen – Ny start för Sverige? Hur såg samarbetet ut med Ny demokrati? Vilka förändringar genomfördes under mandatpe­rioden? På vilket sätt förbereddes själva regeringsskiftet?

Detta vittnesseminarium behandlade maktskiftet efter Alliansens valseger 2006. Några av de frågor som lyftes fram var hur det gick till då Alliansen skapades, det arbete som ledde fram till valsegern och den problematik som uppstod i samband med tillsättandet av en helt ny regering. I seminariet deltog bland andra Helena Dyssen från Folkpartiet, Ulrica Schenström från Moderata samlingspartiet, Bengt Falemo från Centerpartiet och Jakob Forssmed från Kristdemokraterna.

När strejkerna bröt ut vid Leninvarvet i Gdańsk 1980 var det inte första gången som protester mot det kommunistiska systemet bröt ut i Polen. Under 1950-, 1960- och 1970-talen återkom folkliga protester. I väst väckte detta delvis ett hopp om förändringar men också en oro för vad Sovjetunionen skulle göra. Detta vittnesseminarium har behandlat hur den svenska arbetarrörelsen och andra aktörer stödde den fria fackföreningen Solidaritet och dess föregångare. Under seminariet uppkom en mängd olika aspekter av hur stödet såg ut, men också hur svenska departement hanterade den oroliga situationen i Polen.

Det svenska försvarets omstrukturering efter det kalla krigets slut är en av de största omvandlingarna av offentlig verksamhet i Sveriges historia. Den försvarsmakt vi har idag har inte mycket gemensamt med den Sverige hade under 1960- och 1970-talen. Ändå har omvandlingen skett utan särskilt mycket debatt. Kastades barnet ut med badvattnet, när försvaret skulle anpassas till nya säkerhetspolitiska förutsättningar och nya ekonomiska krav ställdes? Under vittnesseminariet ”Förnyelse eller förfall?”, som redovisas i sin helhet i denna skrift, diskuterades försvarets omvandling med fyra huvudaktörer i svensk försvarspolitik, bland andra före detta överbefälhavaren Owe Wiktorin och före detta försvarsministern Björn von Sydow.

Granskningar har blivit både vanligare och alltmer omdiskuterade. Många har börjat tala om förekomsten av ett granskningssamhälle. Granskningar – vare sig de kallas revision, tillsyn, kontroll, kvalitetssäkring, inspektion, utvärdering eller certifiering – har idag många förespråkare, men börjar också få sina kritiker. Den 15 februari 2013 hölls ett vittnesseminarium med rubriken ”Staten och granskningssamhället” vid Södertörns högskola. Där fördes en livlig diskussion såväl om granskandets välsignelser som om dess avigsidor. Tre frågor stod i fokus: varför granskas det så mycket? Vad händer när man granskar? Vilka konsekvenser får det myckna granskandet? I denna skrift publiceras utskriften av vittnesseminariet tillsammans med en inledande artikel av Bengt Jacobsson och Anders Ivarsson Westerberg som ställer frågan om det finns någon väg ut ur granskningssamhället?

Historien om Almedalsveckan började 1968 när Olof Palme klev upp på ett lastbilsflak och höll ett första tal. Almedalsveckan har sedan dess blivit en av de viktigaste politiska mötesplatserna i Sverige. Här samlas tiotusentals deltagare, många centrala beslutsfattare och ledande företrädare för näringsliv och medier. Här anordnas ett par tusen möten, seminarier och andra arrangemang. Men vilka har drivkrafterna bakom den explosionsartade utveckling som skett de senaste decennierna varit? För att få svar på den frågan bjöd Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola in några centrala aktörer till ett vittnesseminarium. Det här blev svaren från Maria Leissner, Klas Eklund, Janerik Larsson, Lena Mellin och Mona Sahlin som deltog i seminariet som hölls i Almedalen 2012.

Ett av de mest spektakulära inslagen i den spanska demokratiseringsprocess, som inleddes i samband med Francos död 1975, var den anarkosyndikalistiska fackföreningsrörelsen CNTs återkomst i legaliteten. Efter närmare 40 år av diktatur betraktades CNT av många som uträknat. Att hundratusentals människor samlades i rörelsens gamla högborg Barcelona för att bevista CNTs återkomst kom därför som en chock för det spanska etablissemanget. Det föreföll nu som att CNT var på väg att återta sin forna roll som en av de stora drivande krafterna i det spanska samhället. En av orsakerna till att det svenska SAC kom att spela en liten men inte obetydlig roll i denna process var att SAC under denna tid var CNTs viktigaste internationella samarbetspartner. Att SAC, till skillnad från CNT, aldrig varit olagligförklarat hade inneburit att SAC haft möjlighet att bygga upp ekonomiska resurser med vilka man alltsedan 1930-talet kunnat ge ett välbehövligt stöd till CNT. Här publiceras en utskrift från ett vittnesseminarium där tre av SACs tidigare internationella sekreterare berättar om sina erfarenheter från denna dramatiska tid. Seminariet behandlade SACs relationer med CNT men kom också att handla om fackföreningsrörelsen, exilrörelser, demokratiseringsprocesser och inte minst om den politiska och sociala situationen i Spanien från inbördeskriget och fram till idag.

”Jag letade efter en mordängel och jag hittade en prislista.” Orden är journalisten Marciej Zarembas, en av deltagarna på det vittnesseminarium om vårdens marknadisering som hölls i Almedalen sommaren 2013 och som återges i denna skrift. Marciej Zaremba, som hittat närmare 2 500 virtuella avtal och en modell av företagsliknande styrformer inom den offentliga vården, är övertygad om att prislistor, beting och vårdgarantier styckar upp vården i moment och diagnoser utan hänsyn till faktisk tid och resursåtgång, hänsyn till patentens behov eller vårdens kvalitet och utgång. En annan av seminariedeltagarna, Klas Eklund, professor i nationalekonomi, menade istället att problemen handlade om patienters bristande valfrihet, statens ekonomiska problem och dåliga styrsystem i vården. De skulle lösas av genom att vården drevs som ett företag med interndebitering och prislistor. Där skulle personalens initiativ kunna tas till vara och den solidariska sjukvårdsmodellen försvaras.

I Sverige präglades år 1992 av valutaoro, krispaket och attacker mot den svenska kronan. Under en kort period var marginalräntan uppe i 500 procent. Osäkerheten var stor och hoten mot den svenska samhällsekonomin och välfärden var påtagliga för många människor. Radio och tv berättade om valutaströmmar och räntehöjningar. I spåren av valutadramatiken följde flera krisöverenskommelser mellan den borgerliga regeringen och socialdemokraterna. Hur var det att bedriva politik under dessa dramatiska förhållanden? Påverkade medierna händelseutvecklingen? Vad var det som gjorde krispaketen möjliga? I detta vittnesseminarium berättar några av de viktigaste aktörerna hur de upplevde denna laddade tid i svensk samtidshistoria. Medverkande är Bengt Dennis, Per-Olof Edin, Mona Sahlin och Olle Wästberg.

Järnridåns snabba söndervittrande rubbade på många av de självklarheter som det nordiska samarbetet och själva föreställningen om Norden byggt på under kalla kriget. De nordiska länderna skulle finna sin plats i ett Europa vars karta ritades om. De skulle navigera i förhållande till en accelererande europeisk integration och de baltiska ländernas självständighetsprocess. Vad skedde med det nordiska samarbetet under denna period? I vilken mån samarbetade länderna kring dessa frågor och i vilken grad föreställde man sig en gemensam framtid för Norden i det nya Europa? Denna skrift dokumenterar ett vittnesseminarium om det nordiska samarbetet i kalla krigets kölvatten, som arrangerades den 2 juni 2015. Deltagarna Uffe Ellemann-Jensen, Mats Hellström och Pär Stenbäck var centrala nordiska aktörer under perioden 1989–95. Seminariet och publikationen är resultatet av ett samarbete mellan Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola och Centrum för Norden-studier vid Helsingfors universitet.

Vid militärkuppen i Chile den 11 september 1973 störtades Salvador Allendes och Unidad Populars demokratiskt valda regering. Sjutton år av militärdiktatur under general Augusto Pinochet följde, då flera tusen människor dödades, torterades och ”försvann”. Sverige var ett av de länder där solidaritetsrörelsen med Chile var som störst. Vad var viktigast med solidaritetsarbete? Vilken roll spelade kulturen? Hur koordinerades arbetet med chilenska politiska partier och ledare i exil och i Chile? Vilken betydelse hade solidaritetsarbetet i Sverige för Chile? Denna skrift dokumenterar ett vittnesseminarium om solidaritet med Chile som arrangerades den 9 mars 2016 av Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola. De medverkande var Göran Sallnäs – f.d. rektor på Runö Folkhögskola, Jan Hammarlund – sångare och aktivist, Carlos Nuñez – f.d. ordförande för Post- och telegrafarbetarförbundet i Chile, Anna Rydmark Venegas – en av grundarna till Chilekommittén och under 1973–1974 dess ordförande samt Stefan de Vylder – nationalekonom.

I debatten om den svenska skolans kris lyfts ofta betydelsen av de omfattande reformer som genomfördes under några år kring 1990 fram. Det gäller framför allt kommunaliseringen, införandet av skolpeng och det fria skolvalet. Hur gick besluten till? Vilka var de centrala aktörerna? Vad var syftet med reformerna? I juli 2014 bjöd Samtidshistoriska institutet vid Södertörns högskola tillsammans med Lärarnas Riksförbund in några aktörer som på olika sätt varit aktiva under 1990-talets skolreformer till ett vittnesseminarium. Utgångspunkten var att de skulle ge sin minnesbild av skeendet, vilken roll de själva spelat, samt hur de nu, cirka 25 år senare såg på resultatet. Medverkande: Lars Leijonborg (FP), f.d. utbildningsminister och partiledare, Christer Wretborn f.d. ambassadör, departementsråd och central tjänsteman vid kommunaliseringen 1989, Ann-Cathrine Haglund (M), f.d. landshövding, ordförande Riksdagens utbildningsutskott 1991–1993, Peje Emilsson, grundare av och ordförande för Kunskapsskolan och Bo Jansson, förbundsordförande, Lärarnas riksförbund.

Den 21 september 2016 anordnade Samtidshistoriska institutet som en del av Södertörns högskolas 20-års jubileum vittnesseminariet ”Levande campus. Utmaningar och möjligheter för Södertörns högskola i den nya regionala stadskärnan i Flemingsberg”. Utgångspunkten för seminariet var att under jubileumsåret inte bara blicka bakåt, utan också lufta idéer kring högskolans framtida utmaningar och utvecklingsmöjligheter. Frågor som diskuterades handlade om hur det sociala landskapet bör gestaltas när det är en kunskapsinstitution som utgör navet för platsen, samt vilken roll Södertörns högskola ska ha i den nya regionala stadskärnan som håller på att växa fram.