Ett av de mest spektakulära inslagen i den spanska demokratiseringsprocess, som inleddes i samband med Francos död 1975, var den anarkosyndikalistiska fackföreningsrörelsen CNTs återkomst i legaliteten. Efter närmare 40 år av diktatur betraktades CNT av många som uträknat. Att hundratusentals människor samlades i rörelsens gamla högborg Barcelona för att bevista CNTs återkomst kom därför som en chock för det spanska etablissemanget. Det föreföll nu som att CNT var på väg att återta sin forna roll som en av de stora drivande krafterna i det spanska samhället. En av orsakerna till att det svenska SAC kom att spela en liten men inte obetydlig roll i denna process var att SAC under denna tid var CNTs viktigaste internationella samarbetspartner. Att SAC, till skillnad från CNT, aldrig varit olagligförklarat hade inneburit att SAC haft möjlighet att bygga upp ekonomiska resurser med vilka man alltsedan 1930-talet kunnat ge ett välbehövligt stöd till CNT. Här publiceras en utskrift från ett vittnesseminarium där tre av SACs tidigare internationella sekreterare berättar om sina erfarenheter från denna dramatiska tid. Seminariet behandlade SACs relationer med CNT men kom också att handla om fackföreningsrörelsen, exilrörelser, demokratiseringsprocesser och inte minst om den politiska och sociala situationen i Spanien från inbördeskriget och fram till idag.
