Södertörns högskola – förlag

Den estetiska erfarenheten, som startar – men inte slutar – med konsten, är en erfarenhet som motiverar, engagerar och stimulerar. Den sätter oss i rörelse, får oss att utmana gränser och vända upp och ner på våra invanda föreställningar. Det som undersöks i den här antologin är hur man kan förstå relationen mellan sådana estetiska erfarenheter och den pedagogiska verksamheten vid bland annat skolor och universitet. Vart och ett av de femton bidragen – skrivna av både praktiker och teoretiker – lyfter på sitt eget sätt fram den estetiska erfarenhetens villkor, problem och potential i olika pedagogiska sammanhang. Med en stor variation av utgångspunkter och slutsatser bildar texterna en mångfacetterad helhet som får läsaren att reflektera vidare på egen hand om vad konst och estetiska erfarenheter inte bara är utan vad de faktiskt kan göra.

Både nationellt och internationellt ser vi en accelererande utveckling av användandet av okonventionella och ickelinjära tillvägagångssätt hos såväl kriminella nätverk som terrorister och statsaktörer. Exempel på detta syns i hur innovativ teknik såsom krypterade nätverk, drönare, AI och 3D-teknologi, samt biologiska, kemiska och nukleära vapen används. Ur denna utveckling vävs nya arenor, nya fronter och nya vetenskapliga applikationer, vilka skapar kombinatoriska explosioner som ställer både nya och höga krav eftersom de skapar tidigare otänkbara möjligheter. Den här texten undersöker hur polisens yttersta resurs på ett systematiskt sätt tar sig an denna oförutsägbara framtid, i ett försök att konstruera ett system i konstant förändring för att hantera problem i hastig förändring. Med hjälp av en reflekterande metod knyts teori ihop med praktik för att ringa in vad ett ickelinjärt problem är och vilka strategier som lämpar sig bäst för denna utmanande domän gällande taktik, metodik, systemdesign, språk, utbildning och utvärdering. Ludvig Björklund är före detta officer och arbetar som systemdesigner och huvudinstruktör i taktik och närkamp på en svensk polisiär insatsstyrka. Han är doktorand vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola, och forskar om Counter Terror Intervention Units (CTIU) och liknande enheters praktiska kunskap att handla i ickelinjära domäner, mot okonventionella motståndare.

Estetiska lärprocesser har under senare år etablerats som ett akademiskt fält och ett ämnesområde inom framför allt landets lärarutbildningar. Det handlar om hur estetiska uttrycksformer kan användas i undervisningen och hur det estetiska på olika sätt finns närvarande i alla skolans ämnen, det vill säga inte bara de som traditionellt brukar betecknas som estetiska (bild, musik och slöjd) utan också matematik, svenska, historia, geografi och så vidare. Det finns en estetisk dimension i allt vad vi gör och därmed även i allt lärande. Om hur man närmare bestämt bör förstå estetiska lärprocesser finns det emellertid ingen konsensus. Att man kan ta sig an begreppet och fenomenet estetiska lärprocesser på en mängd olika sätt framkommer av de essäer som samlats i denna antologi. Här erbjuds en lång rad ingångar till hur estetiska lärprocesser kan förstås och utvecklas i den pedagogiska praktiken. Bokens författare, som alla på ett eller annat sätt arbetar med estetiska lärprocesser, delar här med sig av sina erfarenheter och reflektioner kring vad sådana lärprocesser kan innebära i både teori och praktik.

I yrken där möten med människor står i centrum behöver de inblandade alltid i någon mån träda fram för varandra. För att klienten, brukaren, medborgaren, besökaren, patienten eller eleven ska få rätt stöd, hjälp, behandling eller utbildning räcker det inte att förstå denna endast som ett exemplar av en kategori. För att besluta sig för vad som är rätt att göra behöver man i någon mån förstå vem man har framför sig och i vilken situation denna befinner sig. Här räcker sällan dokumentation i form av journalanteckningar eller betyg. Det som krävs är ett (eller flera) möte(n) med individen där hen får möjlighet att träda fram. Men som levande varelse öppnar vi oss sällan för vem som helst. För att berätta, visa eller ta reda på vem man är och vad man behöver hjälp och stöd med behöver man någon att träda fram för, någon som man känner bryr sig och som man har förtroende för. Således måste även yrkesmänniskan i någon mån träda fram som yrkesperson. Denna antologi tematiserar, exemplifierar och teoretiserar sådana framträdelser i ett flertal mellanmänskliga yrken, hos sjuksköterskan, läkaren, läraren, bibliotekarien, psykologen och samtalsledaren.

"Andens fenomenologi" av Georg Wilhelm Friedrich Hegel från 1807 är en milstolpe i det filosofiska tänkandets historia. Dess skildring av det mänskliga medvetandets dialektiska utveckling, genom vetenskap, politik och religion, etablerar en ny form av historiskt grundad kulturanalys med systematiska mål. Dess inflytande på efterföljande filosofiskt, antropologiskt och sociologiskt tänkande går inte att överskatta. Boken inleds med en översiktlig inledning till Hegels liv och tänkande. Framför allt är den dock en kommentar till huvudverket, som nära följer dess argument och som hjälper läsaren att själv navigera genom den bitvis svårlästa texten. Den lyfter fram Hegel som modernitetens filosofiska vittne, som sammanfattar människans utveckling och position i ljuset av upplysningen, den franska revolutionen, vetenskapernas och religionskritikens genombrott. Den tecknar på så vis ett porträtt av hans projekt som visar upp dess betydelse och relevans för en filosofisk situation i vilken vi fortfarande befinner oss idag. Hans Ruin är professor i filosofi vid Södertörns högskola, och har även bland annat publicerat Frihet, ändlighet, historicitet: Essäer om Heideggers filosofi (2013).

Praktisk kunskap är en oundgänglig, men ganska svårfångad, form av kunskap. För en forskare som vill utforska sin egen eller någon annans praktiska kunskap kan den upplevas SOM undflyende och svårartikulerad. Traditionella vetenskapliga metoder, skapade för att vara objektiva och repeterbara, faller ofta till föga. Så hur ska man göra? Hur kan praktisk kunskap utforskas vetenskapligt? Medverkande är forskare med anknytning till Centrum för praktisk kunskap vid Södertörns högskola. Utgångspunkten för texterna är en förståelse av metod som något som varken går att separera från forskningens sammanhang eller dess frågor och teorier. Detta innebär att forskaren ständigt måste ha ett aktivt och öppet förhållningssätt till den. Ambitionen med boken är att erbjuda en fördjupad reflektion kring ett antal såväl befintliga som möjliga metodologiska tillvägagångssätt för utforskandet av praktisk kunskap. Några av de tillvägagångssätt som diskuteras är intervjuer, deltagande observation, reflektion och gestaltade berättelser.

”En smal korridor låg framför mig. Lysrören i taket kastade sitt ljus över gula väggar med klädkrokar på båda sidorna. Höga smällar hördes från en dörröppning till höger lite längre fram i korridoren. Pågående dödligt våld. Ett par snabba steg senare stod jag vid dörröppningen, men väl där gick hjärnan snart på högvarv för att hitta fotfästet i en situation jag inte visste fanns.” En polis behöver kunna fatta beslut i kritiska situationer där taktik, juridik, etik och andra faktorer alla spelar in. Det är komplexa beslut, men de behöver inte upplevas som svåra om man är rätt förberedd. I den här essän analyserar polisinspektör Adrian Wigsten två fall av beslutsfattande där förutsättningarna visade sig vara helt olika.

Box innehållande tre skrifter av Hans Ruin, professor i filosofi vid Södertörns högskola: ”Kommentarer till Hegels Andens fenomenologi” (2024); ”Kommentar till Heideggers Vara och tid” (2023) och ”Reduktion och reflektion: En inledning till Husserls fenomenologi” (2020). Genom publiceringen av ”Andens fenomenologi” (1807) satte Hegel begreppet fenomenologi i centrum för sin filosofi om den mänskliga andens erfarenhet och bildning genom historien. Hundra år senare lanserade Edmund Husserl med sina ”Logiska undersökningar” ett program för en ny vetenskaplig filosofi, för vilken han också valde termen fenomenologi. Husserl sammanfattade senare sitt program i en serie föreläsningar i Paris, under titeln ”Cartesianska meditationer”. Samtidigt utvecklades hans metod i existentialontologisk och hermeneutisk riktning av Heidegger i ”Vara och tid” (1927). Genom Heidegger slås en brygga mellan Hegel och Husserl, vilket gör det möjligt att belysa dem från en gemensam utgångspunkt, som en reflexiv historiskt grundad filosofi om den mänskliga erfarenheten, från det affektiva till det logiska, från det vardagliga till det vetenskapliga. I tre separata volymer presenteras här dessa olika varianter av fenomenologisk filosofi, i form av tre kommentarer i nära dialog med de centrala grundtexterna. Sammantaget erbjuder de en unik ingång till hela det fenomenologiska synsättet, som också argumenterar för dess fortsatta relevans idag.

Under de senaste decennierna har välfärdssystemet i Sverige genomgått radikala förändringar. Det rör sig om ett system som alltmer styrs enligt en marknads- och bolagslogik, dels genom att delar av välfärden hamnat i privat ägo, och dels genom att offentliga aktörer anpassat sina strukturer efter den privata sektorn. En fråga som föranleds av dessa förändringar, och som är den grundfråga som den här antologin rör sig omkring är: Vilka är betingelserna för yrkesmänniskor att handla klokt i den kapitaliserade välfärden? Boken innehåller berättelser och reflektioner från yrkesmänniskor i välfärden, och från akademiker som forskar inom detta område.

Här utmanas den vanliga föreställningen om att medeltida städer planerades och anlades på initiativ av makthavare. I stället visas hur städer, handelsplatser och hamnar vuxit fram som resultat av rörelser, möten och verksamheter i landskapet. Genom att undersöka färdstråk över land och vatten – och de platser där de möts – följer studien hur knutpunkter gradvis utvecklas till mer etablerade mötesplatser och i vissa fall till städer. Fokus flyttas från enskilda stadsbildningar och fasta vägnät till landskapet som helhet, där människor, aktiviteter och miljö samspelar i ständigt föränderliga processer. Avhandlingen visar att städer inte kan förstås isolerat, utan som delar av ett större sammanhang där landskapets förutsättningar, människors rörelser och lokala erfarenheter har en avgörande betydelse. I detta perspektiv framträder städer och andra mötesplatser som något som växer fram ur landskapet, inte på eller vid sidan av detsamma.

Går det att vara sexuellt aktiv på äldreboendet? Hur kan man öka sexlusten när man blir äldre? Hur påverkar kroppens hormoner sexualiteten när man åldras? Vad är äldres sexuella rättigheter? Vad kan bidra till förbättrad sexuell hälsa hos äldre hbtq-personer? Och kan man ha sex med en slak penis?   Denna antologi synliggör och ökar kunskapen om äldres sexualitet. Sexuell hälsa är en grundläggande del av hälsan och välbefinnandet under hela livet men många som arbetar med äldre saknar kunskap om äldres sexualitet. Boken är ett samarbete mellan forskare och erfarna sexualupplysare där läsaren får ta del av både forskning och kliniska erfarenheter från området.  Antologin utgår från normkritiska perspektiv och synliggör den mångfald som finns av både äldre personer och av sexualiteter. Den har en positiv och bekräftande syn på sexualitet samtidigt som den också behandlar problem och utmaningar som kan uppstå. Boken riktar sig till alla som arbetar med äldre och kan användas inom utbildningar i hälso- och sjukvård, omsorg och socialt arbete. Den ger både kunskap och konkreta verktyg för att kunna främja äldres sexualitet. Boken innehåller även kunskap och råd riktade till äldre själva.  Bokens redaktörer är forskaren Linn Sandberg, docent i genusvetenskap och verksam vid Södertörns högskola, och Suzann Larsdotter, auktoriserad sexolog och legitimerad hälso- och sjukvårdskurator. Sandberg har under många år forskat om äldres sexualitet och Larsdotter har lång erfarenhet av att föreläsa och utbilda kring området.

Margareta bor på demensboende och beskriver sig som en ”stolt lesbian”. Ändå är det oklart om personalen känner till hennes lesbiska liv. Gustav och Märta är vana att stå upp för sina hbtq-rättigheter, men hur kommer deras demenssjukdomar att påverka möjligheterna att tala för sig själva i framtiden? Agneta, vars fru har vaskulär demens, känner ständig stress över att behöva avgöra om hon ska komma ut för hemtjänsten – eller låta bli. Vad händer med identiteter och relationer för hbtq-personer som lever med eller nära demenssjukdom? Hur upplevs demensomsorgen? Hur kan medarbetare möta hbtq-personers behov och erfarenheter på ett tryggt och inkluderande sätt? Denna bok bygger på forskningsstudien HBTQ och demens i policy och praktik i svensk demensomsorg. Här återges röster från hbtq-personer med demenssjukdomar, anhöriga och medarbetare i omsorgen tillsammans med en analys av nationella och lokala riktlinjer för demensomsorg. Boken ger också konkreta förslag och rekommendationer för en mer queer och inkluderande demensomsorg. Anna Siverskog och Linn Sandberg är forskare i genusvetenskap vid Södertörns högskola och har lång erfarenhet av forskning om kön, sexualitet, åldrande, demenssjukdom och äldre hbtq-personers livsvillkor.

Konstnärer och kulturinstitutioner är bland de första måltavlorna när fascistiska krafter manifesteras. Påståendet att historien upprepar sig, används inte sällan om fascismens utbredning i vår tid. Aktuell forskning inom fältet antifascistiska studier visar emellertid att det inte räcker att fokusera på fascismens och nazismens upprinnelse och spridning i 1920–40-talets Europa för att navigera i samtiden. För att bredda förståelsen för vad som bidrar till fascismens utveckling och vad som kan fungera som motståndshandlingar är det nödvändigt att se bortom de omedelbara analogierna. Den här antologin fokuserar på antifascistiskt motstånd inom konst, litteratur och dramatik i Östersjöregionen under 1900-talets första hälft, ett hittills sparsamt studerat område. Genom att analysera och problematisera motståndshandlingarna, liksom dessas förmåga att sätta vår samtid i perspektiv, hamnar det antifascistiska motståndets då, nu och framtid i blickfånget.

Genom en rad reformer har hemtjänsten förändrats från att vara en kommunal verksamhet till att idag omfatta både privata bolag och olika kommunala enheter. Grundidén med förändringarna var att verksamheten skulle målstyras och effektiviseras. Denna studie visar att det administrativa arbetet ökat avsevärt, främst högre upp i organisationen. För vårdbiträdena har däremot tidspressen och detaljstyrningen ökat och det finns skäl att ifrågasätta om verksamheten har kostnadseffektiviserats. Slutsatsen blir att ekonomi prioriteras framför omsorg. Sättet som hemtjänsten är organiserad på har lett till tidsbrist, bristande kontinuitet och att omsorgsarbetet med de äldre får stå tillbaka. Mikael Ljung är masterstudent och forskningsassistent och Anders Ivarsson Westerberg är docent i företagsekonomi och verksam vid Förvaltningsakademin, Södertörns högskola.

Studiens syfte är att ur gymnasieelevers perspektiv och på fenomenologisk grund beskriva, analysera och bidra med förståelse för inkluderande undervisning och hur den didaktiskt kan förstås och möjliggöras. Studien har vägletts av tre frågor: (1) Hur konstitueras inkluderande undervisning utifrån elevers perspektiv? (2) Hur visar sig inkluderande undervisning i lärares arbete, enligt elever? (3) Vad bidrar inkluderande undervisning till, ur elevernas synvinkel? Elevernas perspektiv betraktas både som en del av studiens inkluderande strävan och som kritiska röster med potential att utmana etablerade förståelser och praktiker. Studien utgår från en bred förståelse av inkludering, oberoende av exkluderingsorsak, och vilar på en fenomenologisk grundsyn där världen är levd och tar form i och genom människans upplevelser och handlingar. Detta innebär epistemologiskt att kunskap om världen endast kan nås genom den mänskliga erfarenheten. I linje med en kontinental bildningstradition uppfattas inkludering i studien som en i grunden didaktisk strävan, som förverkligas i vad som här benämns som bred undervisning. Det empiriska materialet har producerats i sex svenska gymnasieskolor och utgörs av elevernas reflektioner kring aktuella och tidigare skolerfarenheter. Materialet består av digitala fritextenkäter(cirka 600 elever), intervjuer (individuella och i grupp, 21 elever) samt kreativa workshops (t.ex. tecknande, collage, rollspel) i två klasser. Analysen hargenomförts genom sju fenomenologiska steg i syfte att upprätthålla en öppen, fenomenologisk attityd. Resultaten visar att elevernas erfarenheter av inkluderandeundervisning utgör en process sammanvävd av tre aspekter: en subjektiv upplevelse av trygghet och bekvämlighet, en intersubjektiv gemenskap präglad av rättvisa och tillåtande atmosfär, samt en lärandeprocess som väcker motivation, nyfikenhet och vilja till utveckling. Dessa erfarenheter möjliggörs genom tre didaktiska dimensioner: didaktisk persona (lärarens autenticitet och förhållningssätt), didaktisk allians (undervisningsrelationen mellan lärare och elever) samt didaktisk aktion (konkreta undervisningshandlingar). Tillsammansbildar dessa vad som benämns Sammanvävd inkluderande undervisning (SIU). Studiens resultat visar att inkluderande undervisning kan förstås som en riktad men öppen bildningsprocess. Denna möjliggör ett kontinuerligt didaktisktrummande, kännetecknat av en återhållsam undervisning som ger alla eleverna möjlighet att lära och utvecklas. Resultaten bidrar med teoretiska begrepp och praktiska modeller som kan bidra till en förståelse för och en utveckling av inkluderande undervisning i forskning, lärarutbildning och undervisningspraktik.

Utvärdering i praktiken – En handbok för praktiker och studenter är en engagerande och handfast guide för alla som vill genomföra såväl som förstå utvärderingar. I ett samhälle där krav på evidens, kvalitet och ansvar genomsyrar offentlig verksamhet räcker det inte att bara mäta – vi måste också förstå, värdera och förbättra. Denna bok visar hur utvärdering inte enbart behöver vara ett kontrollinstrument, utan kan bli ett kraftfullt verktyg för lärande, utveckling och kritiskt tänkande. Boken förenar teoretisk fördjupning med konkret vägledning. Den fungerar som en pedagogisk guide genom hela utvärderingsprocessen, med ett steg-för-stegupplägg som ger en tydlig struktur och stöd i det praktiska utvärderingsarbetet. Samtidigt ges en refekterande och kritisk belysning av evidensbasering, granskningssamhället och utvärderingens roll i modern styrning. Det dubbla perspektivet gör boken till ett stöd för att genomföra genomtänkta, relevanta och användbara utvärderingar – och för att förstå utvärderingens betydelse i ett större samhälleligt sammanhang. Utgångspunkten är enkel: Målet är inte fler utvärderingar – utan bättre utvärderingar.

In the spring of 1782 a group of peasants of Swedish origin reached their destination on the right bank of Dnipro River in Ukraine. The village they founded became known as “Gammalsvenskby” (Russian “Staroshvedskoe,” English “Old Swedish Village”). In the 1880s links were established with Sweden and Swedophone Finland where the villagers were seen through a nationalistic-romantic prism and in broad circles became known as a brave group of people who had preserved their Swedish culture in hostile surroundings; in the terminology of this volume, a “lost Swedish tribe”. The village remained largely intact until 1929, when in the aftermath of the Russian revolution a majority of the villagers decided to leave for Sweden. When they arrived, there was disappointment. Neither Sweden nor the lost tribe lived up to expectations. Some of the villagers returned to Ukraine and the USSR. This book offers an alternative perspective on Gammalsvenskby. The changing fortunes of the villagers are largely seen in the light of two grand top-down modernization projects – Russia’s imperial, originating in the latter half of the eighteenth century, and the Soviet, carried out in the early 1920s – but also of the modernization projects in Sweden and Finland. The story the book has to tell of Gammalsvenskby is a new one, and moreover, it is a story of relevance also for the history of Russia, Ukraine, Sweden and Finland.

SVT-journalisten Erik Fichtelius intervjumaterial presenteras här i sin helhet. Materialet ger en unik möjlighet att följa en sittande regeringschef under hela hans tioåriga ämbetsperiod. På Fichtelius frågor svarar Göran Persson utförligt och mer eller mindre öppenhjärtigt om vad han gör och vad han inte vill göra. Han resonerar kring den förda och den planerade politiken, och berättar om hur han bedömer medarbetare och motståndare.

Intervjuerna, som omfattar omkring 100 timmar, är transkriberade ord för ord. De återges här i kronologisk ordning. Materialet skiljer sig därmed väsentligen från SVT-dokumentären Ordförande Persson och intervjuboken Aldrig ensam, alltid ensam.

Att det här dokumentet finns tillgängligt för forskningen fyra år efter Göran Perssons avgång gör det till ett mycket speciellt källmaterial även beträffande tidsaspekten. Vanligen måste en forskare vänta flera decennier på den här typen av material.

I antologin Förskolan i fokus medverkar forskare, lärare och före detta studenter med anknytning till Södertörns högskola. Alla kapitel har fokus på förskolan men från en rad olika perspektiv. De behandlar till exempel, lek, filosoferande, samspel mellan barn och vuxen, betydelsen av digitala plattformar, utvecklingsarbete, arbete enligt diskrimineringslagen och olika aspekter av rasism i förskolan. De ingående kapitlen speglar den forskning som pågår på Södertörns högskola men tar även avstamp i tidigare studentarbeten. Gemensamt är en utgångspunkt i interkulturalitet och bildning som utgör profilområden på Södertörns högskolas lärarutbildning.

Abolition and the Nordic discusses the connections of abolitionism and the Nordic, uncovering how abolitionist ideas circulated through Nordic societies in newspapers, literature, theatre, music, visual culture, and political debate from the late 18th century to mid 20th century. Furthermore, it reveals the contradictions embedded within these discussions, and the complexities of condemning slavery while still reproducing racial hierarchies. Colonial history remains an important part of the Nordic legacy that has long been ignored, as the Nordic countries have often imagined themselves as morally removed from Europe’s colonial violence. This anthology brings together history, literary studies, art history, and music studies and initiate an urgently needed conversation about abolition’s forgotten legacies in the Nordic region.

Med ”Kallias, eller om skönheten”, en serie brev skrivna 1792–93, introducerade Friedrich Schiller (1759–1805) en ny idé om konstens autonomi i den västerländska filosofin. Konstverket, argumenterade han, är ett föremål som har den särskilda förmågan att framträda som självbestämmande. Att konsten är autonom betyder därför inte att den är objektivt fri, att den är oberoende av materiella eller historiska bestämningar. Det betyder att den i kraft av sin form kan ge sken av att vara fri. ”Skönhet”, skrev Schiller, ”är alltså inget annat än frihet i framträdelse”. I denna antologi undersöker forskare i filosofi och estetik vid Södertörns högskola och andra svenska och nordiska lärosäten hur Schillers tankar om konstens autonomi först tog form, hur de mottogs i Schillers samtid, hur de har levt vidare i den efterföljande kritiska filosofin, samt hur de ska förstås i dag.

Finns det något i en skolas kultur som förklarar varför elever trivs och presterar väl, trots att de yttre omständigheterna inte alltid är de bästa? Antologin Synliggjord skolkultur diskuterar skolkulturens betydelse för elevers trivsel och prestationer i socialt och ekonomiskt utsatta områden. Med skolkultur avses här vardagliga interna faktorer som, vid sidan av skolans yttre ramar och styrdokument, bidrar till en tryggare skolvardag för alla elever oavsett bakgrund. I en tid då kunskapsmätningar tar stor plats i det offentliga samtalet kan vardagslivet i skolan lätt hamna i skymundan. Samtidigt är det just sådana interna delar av en skolas kultur som ofta lyfts fram som betydelsefulla av de som befinner sig där. Författarna synliggör olika delar av det som här kallas skolkultur utifrån skilda studier och med hjälp av en rad olika exempel. Förhoppningen är att antologin ska bidra med kunskap om skolors inre liv och på så sätt inspirera till ett mer nyanserat samtal, både inom och utanför akademin, om den svenska skolans framtid och utveckling.

Martin Heideggers Vara och tid (Sein und Zeit) från 1927 är ett av det förra seklets mest centrala filosofiska verk. Genom sin radikala ansats att på nytt ställa den ontologiska frågan om varats mening utifrån en samtida horisont har den på djupet påverkat det filosofiska landskapet. Inom ramen för sin förberedande analys av den mänskliga existensen myntar och utvecklar Heidegger där begrepp som "i-världen-varo", "tillhandshet", "omsorg", "kastadhet", "egentlighet", "tidslighet" och "historicitet". Kommentaren bygger på en under många år utarbetad kurs och ger en överskådlig inledning till hela verket. Den följer dess egen rörelse, kapitel för kapitel, sätter terminologiska innovationer i perspektiv och genomlyser den underliggande strukturen. Inför denna nyutgåva har texten reviderats och harmoniserats med Jim Jakobsson nu aktuella översättning. I ett appendix finns förslag på vidare läsning och ett begreppsindex. Hans Ruin är professor i filosofi vid Södertörns högskola, och har även bland annat publicerat Frihet, ändlighet, historicitet: Essäer om Heideggers filosofi (2013).

Här utforskas möjligheter och hinder för ett mångkulturellt samhälle: Hur formas migranters och minoriteters rättigheter och erfarenheter, och vilka sociala och kulturella faktorer påverkar barns och ungas livsvillkor? Genom konkreta exempel, från klassrum till myndighetsbeslut och civilsamhällets engagemang, belyses samtidens utmaningar och förändringar. Här ryms såväl analyser av etableringsstöd och polisiärt arbete som berättelser om nationella minoriteters kamp för rättvisa. Inkludering och exkludering sätts i ett historiskt ljus, och minoriteter framträder inte bara som mottagare av policybeslut, utan även som aktörer som organiserar sig och gör sina röster hörda. Denna tvärvetenskapliga antologi vänder sig till studenter och yrkesverksamma inom skola, socialt och polisiärt arbete, men också till alla med ett samhällsintresse och en vilja att förstå samtidens vägval.

Smärta är ett fenomen som alla är bekanta med. Smärtan har många ansikten. Kulturen arbetar ständigt med att uppfinna tekniker för att undvika och lindra smärtan, men den förblir en livets ofrånkomliga följeslagare. Inom medicinen finns en omfattande litteratur och forskning om smärta och smärtlindring. Men hur kan vi beskriva smärtan som filosofiskt och kulturellt fenomen? Vad är smärta, och vad är det att erfara smärta? Boken samlar nyskrivna bidrag från svenska och utländska forskare inom filosofi, litteratur och teologi, som alla på olika sätt och utifrån olika utgångspunkter reflekterar över detta på samma gång mest påtagliga och undflyende fenomen. Den avslutas med den tyske författaren Ernst Jüngers berömda essä från 1934 ”Om smärtan”, som för första gången översatts i sin helhet till svenska. Sammantaget vill boken visa på vikten av att ständigt reflektera över smärtan i en värld som i sin strävan att lindra den också tenderar att alienera sig från den, och därmed bidra till en vidare filosofisk förståelse av det som med Edith Södergrans ord ”… ger oss våra sällsamma själar och besynnerliga tycken”.

Hösten 1997 beslutade riksdagen att en nollvision skulle utgöra grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige, det vill säga att ingen på sikt skulle dö eller skadas allvarligt i trafiken. Sedan dess har dödligheten och skadorna minskat avsevärt trots en betydande ökning i trafikmängden. Liknande visioner har därefter formulerats på andra politikområden. Därtill har Nollvisionen som idé och reformpaket spridits till många andra länder. För att kunna förverkligas kräver en så ambitiös politisk målsättning som Nollvisionen, som i princip innebär att en viss dödsorsak och typ av skador ska utrotas, en hög acceptans och efterlevnad bland allmänheten. I denna rapport presenteras resultat från en återkommande enkätundersökning av befolkningens syn på olika trafiksäkerhetsåtgärder samt på det egna beteendet i trafiken.

När det 2016 blev möjligt att kombinera läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) med tvångsvård vid allvarligt missbruk var det led i en betydande narkotikapolitisk och vårdideologisk omsvängning. En behandlingsform som länge varit omstridd och oförenlig med tvångsvård öppnades nu upp även inom denna vårdform. Men vad händer när nya idéer möter etablerad praktik? I denna rapport analyseras hur förändringen tagit sig uttryck i de processer där individer bedöms, kategoriseras och hänvisas till vård. Genom en studie av domar från förvaltningsrätter och kammarrätter undersöks om – och i så fall hur – möjligheten att kombinera LARO med tvångsvård påverkat argumentation, bedömningar och beslut. Resultaten visar att förändringen fått ett begränsat avtryck. I domarna framträder i stället en tydlig kontinuitet i problembeskrivningar och beslutsmönster, där LARO oftare framställs som ett alternativ till tvångsvård än som en integrerad del av den. Rapporten belyser därmed varför policyförändringar inte alltid får genomslag i praktiken, och hur etablerade institutionella ramar, ansvarsfördelning och professionella tolkningsmönster formar besluten i välfärdens människobehandlande verksamheter.

Ungefär hälften av Polens judar fördrevs under perioden 1967–1972 i en omfattande antisemitisk kampanj. Detta skedde bara drygt två decennier efter att nittio procent av landets judar mördats under Förintelsen. Efter kriget lämnade en majoritet av de överlevande judarna Polen. De som fördrevs i anslutning till den antisemitiska kampanjen var alltså en spillra, av en spillra, av en spillra av den tidigare så omfattande polskjudiska kulturen. Av dessa fördrivna kom en betydande del till Sverige och skapade sig nya liv. ”Vi, de fördrivna” är en studie av deras historiska erfarenheter. Denna grupp polska judar i Sverige bär på historiska erfarenheter av Förintelsen, Sovjetunionen under Stalin, kalla kriget och att komma till Sverige under välfärdsstatens glansperiod. Utifrån biografier, levnadsberättelser och intervjuer presenteras en erfarenhetskronologi som delas av två brytpunkter. Den första och mest betydelsefulla är Förintelsen. Den andra utgörs av den antisemitiska kampanjen vars följd blev flykten till Sverige. De två brytpunkterna avgränsar en tid före, en tid emellan och en tid efter i deras erfarenhetskronologi. På flera olika sätt utmanar deras erfarenheter historiekulturens tongivande narrativ. Genom att synliggöra denna grupps förhållningssätt till det förflutna bidrar studien med ett svenskpolskjudiskt perspektiv på några av den europeiska modernitetens mest centrala historiska erfarenheter.

How might we read Salomon Maimon’s Lebensgeschichte as a work of philosophy in its own right? What would such a reading mean for the way we understand his thought? While the self-authored history of Maimon’s life has garnered much attention since being first published in 1792, it has been predominantly read as the mere story of a somewhat idiosyncratic philosopher striving towards wisdom and truth. By simply paying close attention to certain phrases employed within the book, and elucidating the philosophical significance accompanying them, this study offers a reading that breaks with this tradition. The pragmatic treatment of Maimon’s life history is interpreted as a philosophical act rooted in his own system of thought. Salomon Maimon’s life becomes the history of the supra-individual imagining I – or the world soul which grounds psychology as science – up to and including the invention of the very idea of such a universal being. This same idea can be discovered in the ten extended chapters of Lebensgeschichte dedicated to the writings of Maimon’s greatest teacher, Maimonides. And it is by bringing this to light that the study establishes the coherence these chapters share with the motley collection of psychological fragments surrounding them. In doing so, it discovers a continuity between Maimon’s Lebensgeschichte and his philosophical work at large in the concept of a free, pragmatic and productive imagination. Nicholas Lawrence is a philosopher at the School of Culture and Education at Södertörn University. Salomon Maimon’s Life is his doctoral thesis.