Therese Reitan – författare

Förvaltningar har krävande uppgifter. Att även leva upp till värden om demokrati, rättssäkerhet och effektivitet är inte enkelt. Samtidigt vet vi att en pålitlig och icke-korrupt förvaltning som verkar i medborgarnas tjänst är ovärderlig. En väl fungerande förvaltning utgör ett slags samhällelig guldreserv.I den här boken redovisar ett tjugotal forskare studier av förvaltningens roll i samhället. I korta och kärnfulla kapitel visar forskarna vilka strömningar som finns i förvaltningen i dag, och hur dessa påverkar tjänstemännen och styrningen.Boken är tänkt att användas dels i utbildningar för studenter i offentlig förvaltning och andra samhällsvetenskapliga ämnen, dels i utbildningar för praktiker i statliga, regionala och kommunala förvaltningar. Boken kan också med fördel läsas av alla andra som vill veta mer om förvaltningen i samhället.

Som chef i offentlig verksamhet hanterar man komplexa, otydliga och potentiellt konfliktfyllda situationer och sammanhang. Det är ett annorlunda ledarskap som sällan beaktas i den moderna ledarskapslitteraturen. Den är ofta inriktad på privat sektor och tar det vinstdrivande företaget eller föreningslivet som utgångspunkt, inte sällan som enkla recept på snabba framgångar utifrån nordamerikanska förhållanden.Som chef inom eller ledare av offentlig verksamhet i Sverige verkar man under andra villkor. Här finns ett växelspel mellan politisk ledning och förvaltningsledning att ta hänsyn till. Av offentliga företrädare förväntas också transparens i förhållande till det övriga samhällslivet. Det offentliga ledarskapet är stundtals motsägelsefullt och utsatt för krav som ofta är svåra att förena. Ett annorlunda ledarskap är en bok om och för chefer i svensk offentlig verksamhet. Ambitionen är att underlätta för läsaren att tänka mer nyanserat kring ledarskap i offentlig sektor, oavsett om läsaren är student eller redan verksam chef.

Hösten 1997 beslutade riksdagen att en nollvision skulle utgöra grunden för trafiksäkerhetsarbetet i Sverige, det vill säga att ingen på sikt skulle dö eller skadas allvarligt i trafiken. Sedan dess har dödligheten och skadorna minskat avsevärt trots en betydande ökning i trafikmängden. Liknande visioner har därefter formulerats på andra politikområden. Därtill har Nollvisionen som idé och reformpaket spridits till många andra länder. För att kunna förverkligas kräver en så ambitiös politisk målsättning som Nollvisionen, som i princip innebär att en viss dödsorsak och typ av skador ska utrotas, en hög acceptans och efterlevnad bland allmänheten. I denna rapport presenteras resultat från en återkommande enkätundersökning av befolkningens syn på olika trafiksäkerhetsåtgärder samt på det egna beteendet i trafiken.

När det 2016 blev möjligt att kombinera läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende (LARO) med tvångsvård vid allvarligt missbruk var det led i en betydande narkotikapolitisk och vårdideologisk omsvängning. En behandlingsform som länge varit omstridd och oförenlig med tvångsvård öppnades nu upp även inom denna vårdform. Men vad händer när nya idéer möter etablerad praktik? I denna rapport analyseras hur förändringen tagit sig uttryck i de processer där individer bedöms, kategoriseras och hänvisas till vård. Genom en studie av domar från förvaltningsrätter och kammarrätter undersöks om – och i så fall hur – möjligheten att kombinera LARO med tvångsvård påverkat argumentation, bedömningar och beslut. Resultaten visar att förändringen fått ett begränsat avtryck. I domarna framträder i stället en tydlig kontinuitet i problembeskrivningar och beslutsmönster, där LARO oftare framställs som ett alternativ till tvångsvård än som en integrerad del av den. Rapporten belyser därmed varför policyförändringar inte alltid får genomslag i praktiken, och hur etablerade institutionella ramar, ansvarsfördelning och professionella tolkningsmönster formar besluten i välfärdens människobehandlande verksamheter.

De statliga myndigheternas rekrytering sker oftast genom platsannonser. Här gäller det att framhäva den egna verksamheten och beskriva vilka kompetenser och meriter som eftersöks – men även om att förmedla faktiska eller önskade värden i den egna organisationen. Som arbetsgivare konkurrerar offentliga och privata verksamheter i grunden om samma arbetskraft. Inom ramen för ett delegerat statligt arbetsgivaransvar har varje myndighet dessutom ansvar för sin egen kompetensförsörjning utifrån egna behov och prioriteringar. I den här rapporten granskas ett urval platsannonser för två typer av tjänster vid flera statliga myndigheter. Vilka värden går det att identifiera i platsannonserna? Vilka värden är mest framträdande när staten vill locka till sig rätt medarbetare? Hur mycket ”stat” och ”offentlig tjänsteman” finns det plats för i en platsannons egentligen? Finns det skillnader mellan myndigheter och olika typer av tjänster inom staten?