”En smal korridor låg framför mig. Lysrören i taket kastade sitt ljus över gula väggar med klädkrokar på båda sidorna. Höga smällar hördes från en dörröppning till höger lite längre fram i korridoren. Pågående dödligt våld. Ett par snabba steg senare stod jag vid dörröppningen, men väl där gick hjärnan snart på högvarv för att hitta fotfästet i en situation jag inte visste fanns.” En polis behöver kunna fatta beslut i kritiska situationer där taktik, juridik, etik och andra faktorer alla spelar in. Det är komplexa beslut, men de behöver inte upplevas som svåra om man är rätt förberedd. I den här essän analyserar polisinspektör Adrian Wigsten två fall av beslutsfattande där förutsättningarna visade sig vara helt olika.
