Södertörn Studies in Higher Education – serie

Här undersöker lärare vid Södertörns högskola tradition och praxis inom undervisningen i tio ämnen: arkeologi, filosofi, företagsekonomi, genusvetenskap, geografi, historia, idéhistoria, journalistik, medie- och kommunikationsvetenskap samt musikutbildning. Vissa av bidragsgivarna har valt att göra en bred översikt av det egna ämnets pedagogiska utveckling medan andra har fördjupat sig i ett visst problem. Några har intervjuat sina kollegor, andra redogör för pedagogiska utvecklingsprojekt och åter andra tar avstamp i egna reflektioner och tidigare litteratur på området. Gemensamt är att samtliga utgår från ett historiskt perspektiv och att tyngdpunkten ligger på didaktiska frågor om den konkreta undervisningens innehåll och utformning. Sammantaget ger de tolv bidragen en fördjupad förståelse av varför högskolepedagogiken idag ser ut som den gör samtidigt som det öppnar upp för alternativa pedagogiska förhållningssätt och praktiker. Genom att studera det som har varit får vi perspektiv på det som är och i bästa fall också redskap för att tänka nya tankar om hur det skulle kunna vara i stället.

Estetiska lärprocesser har under senare år etablerats som ett akademiskt fält och ett ämnesområde inom framför allt landets lärarutbildningar. Det handlar om hur estetiska uttrycksformer kan användas i undervisningen och hur det estetiska på olika sätt finns närvarande i alla skolans ämnen, det vill säga inte bara de som traditionellt brukar betecknas som estetiska (bild, musik och slöjd) utan också matematik, svenska, historia, geografi och så vidare. Det finns en estetisk dimension i allt vad vi gör och därmed även i allt lärande. Om hur man närmare bestämt bör förstå estetiska lärprocesser finns det emellertid ingen konsensus. Att man kan ta sig an begreppet och fenomenet estetiska lärprocesser på en mängd olika sätt framkommer av de essäer som samlats i denna antologi. Här erbjuds en lång rad ingångar till hur estetiska lärprocesser kan förstås och utvecklas i den pedagogiska praktiken. Bokens författare, som alla på ett eller annat sätt arbetar med estetiska lärprocesser, delar här med sig av sina erfarenheter och reflektioner kring vad sådana lärprocesser kan innebära i både teori och praktik.

När utbildning numera diskuteras görs det vanligtvis i termer av nytta, effektivitet och mätbara resultat. Det innebär en utmaning för de gamla bildningsidealen som handlar om att växa som människa, om att utvecklas som medborgare, om akademisk frihet och ett nära samband mellan forskning och utbildning. En central fråga är hur bildning och kritiskt tänkande kan återradikaliseras och vidareutvecklas. I denna antologi finns många uppslag, reflektioner och resonemang om hur detta låter sig göras. Flera av bokens artiklar tar sig an frågan om hur bildning och utbildning kan kombineras och hur bildande undervisning kan utformas i praktiken. Här finns också fördjupande bidrag om själva bildningsbegreppet, om olika bildningstraditioner liksom exempel på hur en människas bildningsgång rent konkret kan se ut. Medverkande författare är Helen Avery, Henrik Bohlin, Inga Bostad, Anders Burman, Karin Grönvall, Bernt Gustavsson, John Hasselberg, Jan Hjalmarsson, Sven-Eric Liedman, Petra Lundberg Bouquelon, Lars Løvlie, Gorana Ognjenovic, Per Svensson, Erik Tängerstad, Monne Wihlborg och Pelle Åberg.

Amerikanen John Dewey är inte bara en betydelsefull filosof, utan framför allt är han en av det senaste århundradets allra mest inflytelserika pedagogiska tänkare. Även om hans omfattande författarskap inbegriper studier inom praktiskt taget samtliga filosofiska subdiscipliner var det inom det pedagogiska fältet han gjorde sina mest epokgörande insatser. Denna antologi består av elva artiklar som ur olika idéhistoriska, filosofiska och pedagogiska perspektiv behandlar Deweys idéer om demokrati, utbildning och tänkande. Sammantaget vittnar bidragen om både djupet och bredden i Deweys tänkande, liksom om hans stora aktualitet för dagens svenska utbildningsväsende. Han är en tänkare som fortfarande provocerar och utmanar. Medverkande författare är Ingrid Carlgren, Tomas Englund, Erik Hjulström, Anne-Marie Körling, Jonna Hjertström Lappalainen, Niclas Månsson, Eva Schwarz, Carl Anders Säfström, Ninni Wahlström, David Östlund, Leif Östman samt bokens redaktör Anders Burman.

Här beskriver åtta högskolelärare i företagsekonomi egenupplevda undervisningssituationer utifrån vilka de, med hjälp av pedagogiska och filosofiska teorier, undersöker och reflekterar över sin praktiska kunskap. Vad kan dessa lärares redogörelser och reflektioner säga oss om universitetslärarens arbetssituation? Hur gör de för att lösa de problematiska situationer som uppstår? Hur kommer det sig att de lyckas få studenter med vitt skilda förväntningar, varierande bakgrunder och förutsättningar och med olika grader av motivation, att lära sig nya sätt att tänka och att med tiden utvecklas till självständiga yrkesutövare?

För att lyckas i sina studier behöver studenter använda skrivande på flera olika sätt. Den här boken lyfter fram undervisningens betydelse och möjligheter att ge studenter bra förutsättningar för att lyckas med skrivandet. Utgångspunkten är att studenter både behöver skriva mycket och få genomtänkt och explicit skrivundervisning för att bli bra på att skriva. Fokus ligger på skrivande och skrivundervisning i humaniora och samhällsvetenskap. Här diskuterar författarna, som alla är verksamma vid Södertörns högskola som lärare och forskare, skrivande och skrivundervisning utifrån sina respektive perspektiv. Boken innehåller både teoretiska skrivdidaktiska resonemang och praktiska exempel på skrivuppgifter och lektionsupplägg.

För att bygga upp en matematikundervisning som utgår från aktuell forskning och skolans behov, krävs en hållbar lärarutbildning. Eftersom lärarutbildningen måste utgå från studenternas aktuella kunskaper i matematik, blir en central fråga hur de tillägnat sig sina kunskaper och uppfattningar. Mot denna bakgrund har vi genomfört en studie med fokus på multiplikation och dess invers division. Studien har i huvudsak genomförts i grundskolans årskurser 3 och 5. Studien visar att undervisningen om multiplikation i årskurs 3 enbart handlar om upprepad addition. Undervisningen om multiplikationstabellen handlar inte om mönster i multiplikationstabellen utan enbart om att göra så kallade ”hopp” i tabellen. Detta gör det svårt för eleverna att senare förstå begrepp och mönster som är grundläggande för att kunna generalisera sina kunskaper till nya talområden och för att förstå den grundläggande algebran. Vi menar, att detta leder till problem som vi under senare år kunnat iaktta bland våra lärarstudenter.

Högskoleläraren befinner sig i ett spänningsfält som rymmer många perspektiv. För läraren står oftast pedagogiken i centrum. Samtidigt är läraren examinator och därmed en myndighetsutövare med skyldighet att examinera på ett rättssäkert sätt. Hur ska bedömningen gå till? Hur kan den utformas för att ge bästa grunden för lärande? Hur görs examinationen rättssäker? Detta är några centrala frågor som avhandlas i denna rapport. Fokus i rapporten är högskolepedagogisk utveckling och arbete med kvalitet. Just kvalitetsarbete har blivit alltmer betonat inom den högre utbildningen, men trots det saknas kunskaper om vad kvalitet i högskoleutbildning innebär i praxis. Det finns inte tillnärmelsevis lika mycket skrivet om högskolepedagogisk utveckling som det finns texter om kontrollerande ansatser. Boken vill bidra med ny kunskap om kvalitetsarbete med examination och rättssäkerhet i fokus, och dessutom tillföra ny kunskap om praxisorientrat kvalitetsarbete i sig. Komplexiteten i sådan verksamhet beskrivs genom ett högskoleövergripande projekt baserat på workshoppar och på vad detta projekt har gett för resultat. Arbetet, som har involverat ett par hundra högskolelärare, har gett insikter om hur examinationens praktik ter sig för högskolans olika aktörer och om hur denna praktik kan utvecklas. Dessutom ger boken perspektiv på hur internt kvalitetsarbete kan fungera – eller inte fungera.