Spioner i historien – serie

Stig Bergling alias Eugén Sandberg alias Stig Sydholt. Tre namn, en person. Huvudpersonen i en av Sveriges mest kända spionhistorier.

12 mars 1979 greps Stig Bergling av israelisk säkerhetspolis och kort efter överfördes han till svenskt förvar. 7 december döms Bergling till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift, men historien om Stig Bergling tar inte sin ände med livstidsdomen.

6 oktober 1987, under en permission från Norrköpingsanstalten, rymmer Bergling tillsammans med sin fru Elisabeth. Paret lyckas ta sig över till Åland, vidare genom Finland och med slutdestination Moskva.

Gunnar Wall berättar den fascinerande historien om Stig Bergling. Berättelsen är tidigare utgiven i textform med titeln ”Stig Bergling – spionen som rymde men kom tillbaka” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.

Som spion var överste Stig Wennerström i en klass för sig. I femton år – från 1948 till 1963, under det kalla krigets mest kritiska period – arbetade han för den sovjetiska militära underrättelsetjänsten GRU. Och under några av de åren hade han närmaste obegränsad tillgång till svenska militära hemligheter. Det brukar påstås att han lämnade ut i stort sett allt till Sovjetunionen; krigsplanläggning, signalspaning, militärforskning, hemliga svenska avtal med USA… Till sist avslöjades han av sin städerska som tyckte att han hade så mycket konstiga attiraljer hemma.

Varför klarade han sig så länge? Kanske för att han inte alls liknade den traditionella bilden av någon som spionerar på sitt eget land för en annan stats räkning. Motiven brukar nästan alltid hänföra sig till ett av tre klassiska områden – politik, pengar och sex.

För Wennerström gäller inte något av detta. Han var knappast politiskt engagerad och absolut inte kommunist. Han hade ordnad ekonomi. Han levde ett lyckligt familjeliv utan äktenskapliga felsteg.

Gunnar Wall berättar om gåtan Stig Wennerström. Berättelsen är tidigare utgiven i textform med titeln ”Stig Wennerström – spionen som bytte hemligheter” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.

Mata Hari har beskrivits som en av första världskrigets mest framgångsrika spioner. Hon blev en av 1900-talets stora legender vars liv har skildrats i en rad, ofta grovt lögnaktiga, böcker och tidningsartiklar. På film, porträtterad många gånger, bland annat av en annan legendarisk gestalt: Greta Garbo.

Mata Hari var egentligen holländska och hette Margaretha Geertruida Zelle, och gjorde sig känd som orientalisk dansös. Hon saknade dansutbildning och en betydande del av hennes framgång låg i att hon ofta uppträdde nästintill naken. När det gäller spioneriet blir bilden än mer komplicerad. Hon hade åtagit sig att spionera för både Frankrike och Tyskland under första världskriget, men om resultatet av hennes spioneri råder delade meningar.

Hennes berömmelse kommer sig av att hon levde som en självständig kvinna på ett sätt som provocerade i samtiden. Men det var slumpens grymma spel och andra människors beräknande som kom att föra henne till den skogsdunge utanför Paris där hon en tidig höstmorgon 1917 slutade sina dagar.

Gunnar Walls berättelse är tidigare utgiven i textform med titeln ”Mata Hari – spionen som var en soluppgång” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.