Spioner i historien – serie

Stig Bergling alias Eugén Sandberg alias Stig Sydholt. Tre namn, en person. Huvudpersonen i en av Sveriges mest kända spionhistorier.

12 mars 1979 greps Stig Bergling av israelisk säkerhetspolis och kort efter överfördes han till svenskt förvar. 7 december döms Bergling till livstids fängelse för grovt spioneri och grov obehörig befattning med hemlig uppgift, men historien om Stig Bergling tar inte sin ände med livstidsdomen.

6 oktober 1987, under en permission från Norrköpingsanstalten, rymmer Bergling tillsammans med sin fru Elisabeth. Paret lyckas ta sig över till Åland, vidare genom Finland och med slutdestination Moskva.

Gunnar Wall berättar den fascinerande historien om Stig Bergling. Berättelsen är tidigare utgiven i textform med titeln ”Stig Bergling – spionen som rymde men kom tillbaka” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.

Det är vid lunchtid fredagen den 20 januari 1984. En man kommer skyndande genom en lång korridor på flygplatsen Fornebu utanför Oslo. I sin portfölj har han en tjock bunt med kopior av hemliga handlingar från sin arbetsplats på utrikesdepartementet. Han är byråchef och heter Arne Treholt. Om någon dag kommer alla norrmän att känna till honom, men det anar han inte ännu.

Han är på väg mot gaten till det flyg som ska ta honom till Wien. Det är en resa utanför all officiell planering. Hans medarbetare och chefer på departementet vet ingenting. Till sin hustru, TV-journalisten Kari Storækre, har han sagt att han ska flyga till Paris.

När den jäktade UD-mannen närmar sig gaten kliver en lång, mager herre med skarpskurna drag fram och ställer sig i vägen. Den långe mannen är Ørnulf Tofte, chef för kontraspionaget inom den norska säkerhetspolisen. Mycket tydligt säger han: ”Byråchef Treholt, ni är anhållen som misstänkt för spioneri.”

Det dröjer inte förrän gripandet når nyhetsredaktionerna: en topptjänsteman har gripits för spioneri. Den stora frågan är bara vem. Det är fler än en reporter som slås av idén att kontakta Arne Treholt, han vet det mesta. Treholt har en bakgrund som journalist och har ett stort nätverk inom medierna. Men den här gången är det ingen som får tag i Treholt. Till sist kommer bekräftelsen från riksåklagaren: det är Arne Treholt som begärts häktad. Men var Treholt verkligen den storspion han beskrevs som? Det finns tecken på ett dolt intrigspel som komplicerar bilden.

Gunnar Walls berättelse om fallet Arne Treholt är tidigare utgiven i textform med titeln ”Arne Treholt – spionen som kanske inte var” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.

Mata Hari har beskrivits som en av första världskrigets mest framgångsrika spioner. Hon blev en av 1900-talets stora legender vars liv har skildrats i en rad, ofta grovt lögnaktiga, böcker och tidningsartiklar. På film, porträtterad många gånger, bland annat av en annan legendarisk gestalt: Greta Garbo.

Mata Hari var egentligen holländska och hette Margaretha Geertruida Zelle, och gjorde sig känd som orientalisk dansös. Hon saknade dansutbildning och en betydande del av hennes framgång låg i att hon ofta uppträdde nästintill naken. När det gäller spioneriet blir bilden än mer komplicerad. Hon hade åtagit sig att spionera för både Frankrike och Tyskland under första världskriget, men om resultatet av hennes spioneri råder delade meningar.

Hennes berömmelse kommer sig av att hon levde som en självständig kvinna på ett sätt som provocerade i samtiden. Men det var slumpens grymma spel och andra människors beräknande som kom att föra henne till den skogsdunge utanför Paris där hon en tidig höstmorgon 1917 slutade sina dagar.

Gunnar Walls berättelse är tidigare utgiven i textform med titeln ”Mata Hari – spionen som var en soluppgång” i antologin Historiens största spioner, Semic 2007.