Teresa-böckerna – serie

Jag heter Teresa. Jag är en av de stora. Tycker jag själv, men ingen annan ser det. De ser ett barn. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, sjunger en farbror med len röst på radion. Då myser alla vuxna, men jag blir arg. Jag bor inte i ett främmande land. Jag bor på J-gården i Orminge. Tvärsöver gården bor Torbjörn. Han är min bästis. Han har snälla ögon, blå toppluva och manchesterbyxor som hans mamma har sytt.

Teresa tycker att det är krångligt att vara barn. Det finns så många regler för hur barn ska vara och vad de ska göra, till exempel att gå på aktiviteter fast man inte vill, att vara ute och leka och helst gå barfota för att det är nyttigt. Fast hon känner sig stor är hon rädd för allt, som höga ljud, uppblåsbara bollar och tvättmaskinen. Allra mest rädd är hon för gigantomasti som är en sjukdom när brösten aldrig slutar att växa. Hon har läst om den i mormors läkarbok.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att göra förbjudna saker, skamkänslor, glädjen i vänskap och den stora fascinationen över människors olikheter.

När blir man stor på riktigt? Kanske när det finns någon mindre att jämföra sig med.

I tredje boken om Teresa får hon en lillasyster. Nu är hon inte längre minst i familjen. Hon har blivit en storasyster. Hon har också börjat leka med grannflickan Linda som är för tidigt född och så liten att Teresa inte har lagt märke till henne förrän nu.

De som är mindre ska man skydda och ta hand om. Förresten måste man ta hand om andra också, stora människor, djur och natur och kanske hela världen och universum. Ibland är det för jobbigt att oroa sig för allt som ska tas om hand. Då är det tur att glädjen och kärleken är så stor att hjärtat kan explodera i bröstet.

Ärligt, varmt och med mycket humor om att vara liten och försöka navigera i en värld som kan vara både skrämmande och konstig ibland.

Teresa Glad är illustratör, animatör och författare och undervisar på Sörängens folkhögskola.

Jag heter Teresa. Jag är en av de stora. Tycker jag själv, men ingen annan ser det. De ser ett barn. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, sjunger en farbror med len röst på radion. Då myser alla vuxna, men jag blir arg. Jag bor inte i ett främmande land. Jag bor på J-gården i Orminge. Tvärsöver gården bor Torbjörn. Han är min bästis. Han har snälla ögon, blå toppluva och manchesterbyxor som hans mamma har sytt.

Teresa tycker att det är krångligt att vara barn. Det finns så många regler för hur barn ska vara och vad de ska göra, till exempel att gå på aktiviteter fast man inte vill, att vara ute och leka och helst gå barfota för att det är nyttigt. Fast hon känner sig stor är hon rädd för allt, som höga ljud, uppblåsbara bollar och tvättmaskinen. Allra mest rädd är hon för gigantomasti som är en sjukdom när brösten aldrig slutar att växa. Hon har läst om den i mormors läkarbok.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att göra förbjudna saker, skamkänslor, glädjen i vänskap och den stora fascinationen över människors olikheter.

Jag heter Teresa. Jag är en av de stora. Tycker jag själv, men ingen annan ser det. De ser ett barn. Barn är ett folk och de bor i ett främmande land, sjunger en farbror med len röst på radion. Då myser alla vuxna, men jag blir arg. Jag bor inte i ett främmande land. Jag bor på J-gården i Orminge. Tvärsöver gården bor Torbjörn. Han är min bästis. Han har snälla ögon, blå toppluva och manchesterbyxor som hans mamma har sytt.

Teresa tycker att det är krångligt att vara barn. Det finns så många regler för hur barn ska vara och vad de ska göra, till exempel att gå på aktiviteter fast man inte vill, att vara ute och leka och helst gå barfota för att det är nyttigt. Fast hon känner sig stor är hon rädd för allt, som höga ljud, uppblåsbara bollar och tvättmaskinen. Allra mest rädd är hon för gigantomasti som är en sjukdom när brösten aldrig slutar att växa. Hon har läst om den i mormors läkarbok.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att göra förbjudna saker, skamkänslor, glädjen i vänskap och den stora fascinationen över människors olikheter.

I den här boken händer konstiga saker. Som att fröken på keramikkursen berättar att hon jobbar på en låst sjukhusavdelning där det finns patienter som är hälften djur, hälften människor. Hon säger att det är hemligt. Barnen får inte berätta för någon. Teresa blir inspirerad och skriver konstiga berättelser, men lärarna förbjuder henne att läsa upp berättelserna, för de andra barnen kan ju bli rädda.

Livet blir lite lättare när Teresa sätter upp en föreställning på sin gård, tillsammans med barnen som bor på samma gård. Då är hon glad och känner livet i sig. För livet är som alltid både lite hemskt och ganska härligt.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att känna skam och rädsla och hamna i kompistrassel. Konstiga boken är den andra fristående boken om Teresa.

I den här boken händer konstiga saker. Som att fröken på keramikkursen berättar att hon jobbar på en låst sjukhusavdelning där det finns patienter som är hälften djur, hälften människor. Hon säger att det är hemligt. Barnen får inte berätta för någon. Teresa blir inspirerad och skriver konstiga berättelser, men lärarna förbjuder henne att läsa upp berättelserna, för de andra barnen kan ju bli rädda.

Livet blir lite lättare när Teresa sätter upp en föreställning på sin gård, tillsammans med barnen som bor på samma gård. Då är hon glad och känner livet i sig. För livet är som alltid både lite hemskt och ganska härligt.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att känna skam och rädsla och hamna i kompistrassel. Konstiga boken är den andra fristående boken om Teresa.

I den här boken händer konstiga saker. Som att fröken på keramikkursen berättar att hon jobbar på en låst sjukhusavdelning där det finns patienter som är hälften djur, hälften människor. Hon säger att det är hemligt. Barnen får inte berätta för någon. Teresa blir inspirerad och skriver konstiga berättelser, men lärarna förbjuder henne att läsa upp berättelserna, för de andra barnen kan ju bli rädda.

Livet blir lite lättare när Teresa sätter upp en föreställning på sin gård, tillsammans med barnen som bor på samma gård. Då är hon glad och känner livet i sig. För livet är som alltid både lite hemskt och ganska härligt.

Ärligt, varmt och med en stor dos humor gestaltar Teresa Glad barndomens existentiella sidor; att förhålla sig till en grupp och till sig själv, att känna skam och rädsla och hamna i kompistrassel. Konstiga boken är den andra fristående boken om Teresa.

När blir man stor på riktigt? Kanske när det finns någon mindre att jämföra sig med.

I tredje boken om Teresa får hon en lillasyster. Nu är hon inte längre minst i familjen. Hon har blivit en storasyster. Hon har också börjat leka med grannflickan Linda som är för tidigt född och så liten att Teresa inte har lagt märke till henne förrän nu.

De som är mindre ska man skydda och ta hand om. Förresten måste man ta hand om andra också, stora människor, djur och natur och kanske hela världen och universum. Ibland är det för jobbigt att oroa sig för allt som ska tas om hand. Då är det tur att glädjen och kärleken är så stor att hjärtat kan explodera i bröstet.

Ärligt, varmt och med mycket humor om att vara liten och försöka navigera i en värld som kan vara både skrämmande och konstig ibland.

Teresa Glad är illustratör, animatör och författare och undervisar på Sörängens folkhögskola.