Birgit är född ”oäkta” och hennes mor har tidigt behövt ackordera ut henne för att klara sitt eget strävsamma liv. I den slarviga men fantasifulla och känslorika Sarhild fann Birgit en fostermor som hon klängde sig fast vid med barnets hela häftiga ömhetsbehov. Men även Sarhild övergav henne och Birgits värld störtade samman.

Hos de nya fosterföräldrarna Johan och Gerda på Kvistahult finner Birgit ett tryggt hem, men hon har svårt att inordna sig i gemenskapen. Birgit är ett krångligt och misstroget barn, vis av skadan, och alla hennes drömmar går ut på att få återförenas med Sarhild. Däremot värjer hon sig mot att hennes riktiga mor på nytt skulle få ta hand om henne. Drömmarna blir svikna och när Birgit kommer upp i puberteten befinner hon sig i en mer övergiven situation än någonsin – kan hon knyta nya känsloband när hon så ivrigt klipper det förflutnas?

Paradisets dagg (1957) handlar om moderskärlekens betydelse och romanen är i allt väsentligt en skildring av förhållandet mellan mor och barn. Modern är en fattig bondflicka som råkat ut för den gamla historien att under sin stadsvistelse bli med barn och bli övergiven av älskaren när barnet väntas. Men det är segt virke i Sivan Karlsson: hon återvänder till familjen och trotsande fientlighet och onda tungor föder hon sitt barn och drar fram sig och sin flicka med hårt arbete. Hon får ta den tjänst som bjuds och den är inte precis den bästa, hon tvingas att tid efter annan lämna ifrån sig sin flicka men hon släpper henne aldrig helt och hon ger inte upp.

Med suverän psykologisk hand, utan åthävor och med obönhörligt sanningskrav, visar Irja Browallius hur den primitiva men livsdugliga modern bemästrar sitt strävsamma öde och hur det lilla barnet formas till människa medan hon slits mellan olika vårdarinnor och fosterhem. Detta dubbelporträtt är infogat i en av Irja Browallius mest levande bygdeskildringar där varje figur, varje episod avtecknar sig med mästerlig trovärdighet mot bakgrunden av genuin svensk bondebygd.

Birgit är född ”oäkta” och hennes mor har tidigt behövt ackordera ut henne för att klara sitt eget strävsamma liv. I den slarviga men fantasifulla och känslorika Sarhild fann Birgit en fostermor som hon klängde sig fast vid med barnets hela häftiga ömhetsbehov. Men även Sarhild övergav henne och Birgits värld störtade samman.

Hos de nya fosterföräldrarna Johan och Gerda på Kvistahult finner Birgit ett tryggt hem, men hon har svårt att inordna sig i gemenskapen. Birgit är ett krångligt och misstroget barn, vis av skadan, och alla hennes drömmar går ut på att få återförenas med Sarhild. Däremot värjer hon sig mot att hennes riktiga mor på nytt skulle få ta hand om henne. Drömmarna blir svikna och när Birgit kommer upp i puberteten befinner hon sig i en mer övergiven situation än någonsin – kan hon knyta nya känsloband när hon så ivrigt klipper det förflutnas?

Paradisets dagg (1957) handlar om moderskärlekens betydelse och romanen är i allt väsentligt en skildring av förhållandet mellan mor och barn. Modern är en fattig bondflicka som råkat ut för den gamla historien att under sin stadsvistelse bli med barn och bli övergiven av älskaren när barnet väntas. Men det är segt virke i Sivan Karlsson: hon återvänder till familjen och trotsande fientlighet och onda tungor föder hon sitt barn och drar fram sig och sin flicka med hårt arbete. Hon får ta den tjänst som bjuds och den är inte precis den bästa, hon tvingas att tid efter annan lämna ifrån sig sin flicka men hon släpper henne aldrig helt och hon ger inte upp.

Med suverän psykologisk hand, utan åthävor och med obönhörligt sanningskrav, visar Irja Browallius hur den primitiva men livsdugliga modern bemästrar sitt strävsamma öde och hur det lilla barnet formas till människa medan hon slits mellan olika vårdarinnor och fosterhem. Detta dubbelporträtt är infogat i en av Irja Browallius mest levande bygdeskildringar där varje figur, varje episod avtecknar sig med mästerlig trovärdighet mot bakgrunden av genuin svensk bondebygd.