Trilogin om Tue – serie

»Han skriver med en schackspelares intelligens. Jag rekommenderar boken till alla jag träffar.«Ruben Östlund

»En stark debut.«Suzanne Brøgger

Om man är tolv år och har familjens smalaste handleder kan det hända att man måste gå upp i gryningen och förlösa en spädgris. Men det är ändå inte Tues största problem. Han har också en mamma som sitter i ett mörkt rum hela dagarna och spelar nätpoker. Och en pappa som står i så stor skuld till sin bror att han tvingas dra ut en guldtand - en skuld som dessutom blir större när Tue råkar ha ihjäl den där grisen.

Thomas Korsgaard, född 1995, fick ett enormt gensvar i hemlandet för sin debutroman. Det är en bok om en uppväxt i ett fattigt hörn av Jylland, skriven på en kärnfull och kärv prosa som balanserar med humorn och obehaget på varsin sida om gärdesgården. Romanen, som är den första i en trilogi, har hyllats av både kritiker och en ständigt växande läsekrets.

Boken är översatt av Helena Hansson.

"Jag sträckläser alla tre böckerna... Scener ur ett klassamhälle som jag inte kommer att glömma." Göran Greider, Aftonbladet

"Omskakande... Den lekfulla stilen - snyggt fångad av översättaren Helena Hansson - finns kvar, blicken, humorn, men den älskansvärde Tue dras allt längre ner genom att fatta det ena dåliga beslutet efter det andra." Dagens Nyheter

"Något av det mest geniala som jag har läst om att försöka överleva och bli hel trots taskiga odds."UNT

"Korsgaard gör något som varken Louis eller Stuart lyckats åstadkomma. Han skapar ett självmedvetet obehag hos medelklassläsaren som avnjuter den här berättelsen, om en stackars bespottad valp från vildmarken som schamponerats och förts in i finsalongerna."Expressen

- - -

Tue har lämnat byhålan för att påbörja ett nytt liv i storstaden. Han är inte ens arton år fyllda, men är fast besluten att bli en riktig köpenhamnare. Utan stöd från sin familj ska han fixa bostad, jobb och kanske något som liknar en pojkvän. Men att få fotfäste i helt ny värld – en värld av arkitekter, kristallkronor och poesiuppläsningar – är ingen enkel uppgift. Bara att hitta någonstans att bo tycks kräva ett helt nät av vita lögner.

Man skulle kanske ha varit där avslutar Thomas Korsgaards uppväxtskildring om den jylländske antihjälten Tue. För denna tredje del i romansviten belönades han med De Gyldne Laurbær, det mest prestigefyllda danska litteraturpriset.

Översätts från danska av Helena Hansson.

- - -

"I romanerna om Tue fångar danske Thomas Korsgaard hur omöjligt det är att bygga något fint när man varken har en ekonomisk, social eller känslomässig grund att stå på. Det är en drabbande trilogi om klass och homofobi."ETC

"Styrkan hos Korsgaard är den osentimentala skildringen av misär och våld i ett danskt klassamhälle som få vill kännas vid. Både den osentimentala tonen, teman och det karga språket är konsekvent genom hela serien."Göteborgs-Posten

Thomas Korsgaard har fått ett fenomenalt mottagande för sin trilogi om Tue, en outsider som växer upp på den fattiga danska landsbygden. Berättelsen om en ung, queer antihjälte som kämpar för att ta sig fram i livet och bort från den inskränkta byn på Jylland har nu även sålts till flera andra länder och knockat både kritiker och läsare. En dag kommer vi att skratta åt det är del två i denna hyllade trilogi.

I ett skrotigt hörn av Jylland bygger Thomas Korsgaard vidare på sin mörkt humoristiska skildring av vår skandinaviska nutidshistoria. Allt ser ut att ordna sig för Tue. Till följd av en arbetsskada har hans mamma fått en stor klumpsumma insatt på kontot, och nu slipper familjen äntligen stå i skuld till farbror Chresten. Men är pengarna hela lösningen? Och vem är det egentligen hans mamma sms:ar med nätterna igenom?

Thomas Korsgaard har fått en stor läsekrets för sina romaner om fattigdom och drömmar, om unga människor som driver vind för våg och föräldrar om lämnar sorgerna i knät på nästa generation.

»Korsgaard excellerar i skildringen av torftigheten. Allt uppfångat av pojkens vidöppna sinne, som noterar varje detalj i sin vittrande miljö.« Aftonbladet

Thomas Korsgaard har fått ett fenomenalt mottagande för sin trilogi om Tue, en outsider som växer upp på den fattiga danska landsbygden. Berättelsen om en ung, queer antihjälte som kämpar för att ta sig fram i livet och bort från den inskränkta byn på Jylland har nu även sålts till flera andra länder och knockat både kritiker och läsare.

En dag kommer vi att skratta åt det är del två i denna hyllade trilogi. I ett skrotigt hörn av Jylland bygger Thomas Korsgaard vidare på sin mörkt humoristiska skildring av vår skandinaviska nutidshistoria.

Allt ser ut att ordna sig för Tue. Till följd av en arbetsskada har hans mamma fått en stor klumpsumma insatt på kontot, och nu slipper familjen äntligen stå i skuld till farbror Chresten. Men är pengarna hela lösningen? Och vem är det egentligen hans mamma sms:ar med nätterna igenom? Thomas Korsgaard har fått en stor läsekrets för sina romaner om fattigdom och drömmar, om unga människor som driver vind för våg och föräldrar om lämnar sorgerna i knät på nästa generation.

»Korsgaard excellerar i skildringen av torftigheten. Allt uppfångat av pojkens vidöppna sinne, som noterar varje detalj i sin vittrande miljö.« Aftonbladet

"Jag sträckläser alla tre böckerna... Scener ur ett klassamhälle som jag inte kommer att glömma." Göran Greider, Aftonbladet "Omskakande... Den lekfulla stilen - snyggt fångad av översättaren Helena Hansson - finns kvar, blicken, humorn, men den älskansvärde Tue dras allt längre ner genom att fatta det ena dåliga beslutet efter det andra." Dagens Nyheter "Något av det mest geniala som jag har läst om att försöka överleva och bli hel trots taskiga odds." UNT "Korsgaard gör något som varken Louis eller Stuart lyckats åstadkomma. Han skapar ett självmedvetet obehag hos medelklassläsaren som avnjuter den här berättelsen, om en stackars bespottad valp från vildmarken som schamponerats och förts in i finsalongerna." Expressen - - - Tue har lämnat byhålan för att påbörja ett nytt liv i storstaden. Han är inte ens arton år fyllda, men är fast besluten att bli en riktig köpenhamnare. Utan stöd från sin familj ska han fixa bostad, jobb och kanske något som liknar en pojkvän. Men att få fotfäste i helt ny värld – en värld av arkitekter, kristallkronor och poesiuppläsningar – är ingen enkel uppgift. Bara att hitta någonstans att bo tycks kräva ett helt nät av vita lögner.

Man skulle kanske ha varit där avslutar Thomas Korsgaards uppväxtskildring om den jylländske antihjälten Tue. För denna tredje del i romansviten belönades han med De Gyldne Laurbær, det mest prestigefyllda danska litteraturpriset.Översätts från danska av Helena Hansson. - - - "I romanerna om Tue fångar danske Thomas Korsgaard hur omöjligt det är att bygga något fint när man varken har en ekonomisk, social eller känslomässig grund att stå på. Det är en drabbande trilogi om klass och homofobi." ETC "Styrkan hos Korsgaard är den osentimentala skildringen av misär och våld i ett danskt klassamhälle som få vill kännas vid. Både den osentimentala tonen, teman och det karga språket är konsekvent genom hela serien." Göteborgs-Posten

»Han skriver med en schackspelares intelligens. Jag rekommenderar boken till alla jag träffar.«Ruben Östlund

»En stark debut.«Suzanne Brøgger

Om man är tolv år och har familjens smalaste handleder kan det hända att man måste gå upp i gryningen och förlösa en spädgris. Men det är ändå inte Tues största problem. Han har också en mamma som sitter i ett mörkt rum hela dagarna och spelar nätpoker. Och en pappa som står i så stor skuld till sin bror att han tvingas dra ut en guldtand – en skuld som dessutom blir större när Tue råkar ha ihjäl den där grisen.

Thomas Korsgaard, född 1995, fick ett enormt gensvar i hemlandet för sin debutroman. Det är en bok om en uppväxt i ett fattigt hörn av Jylland, skriven på en kärnfull och kärv prosa som balanserar med humorn och obehaget på varsin sida om gärdesgården. Romanen, som är den första i en trilogi, har hyllats av både kritiker och en ständigt växande läsekrets.

Boken är översatt av Helena Hansson.

»Han skriver med en schackspelares intelligens. Jag rekommenderar boken till alla jag träffar.«Ruben Östlund

»En stark debut.«Suzanne Brøgger

Om man är tolv år och har familjens smalaste handleder kan det hända att man måste gå upp i gryningen och förlösa en spädgris. Men det är ändå inte Tues största problem. Han har också en mamma som sitter i ett mörkt rum hela dagarna och spelar nätpoker. Och en pappa som står i så stor skuld till sin bror att han tvingas dra ut en guldtand – en skuld som dessutom blir större när Tue råkar ha ihjäl den där grisen.

Thomas Korsgaard, född 1995, fick ett enormt gensvar i hemlandet för sin debutroman. Det är en bok om en uppväxt i ett fattigt hörn av Jylland, skriven på en kärnfull och kärv prosa som balanserar med humorn och obehaget på varsin sida om gärdesgården. Romanen, som är den första i en trilogi, har hyllats av både kritiker och en ständigt växande läsekrets.

Boken är översatt av Helena Hansson.

Thomas Korsgaard har fått ett fenomenalt mottagande för sin trilogi om Tue, en outsider som växer upp på den fattiga danska landsbygden. Berättelsen om en ung, queer antihjälte som kämpar för att ta sig fram i livet och bort från den inskränkta byn på Jylland har nu även sålts till flera andra länder och knockat både kritiker och läsare.

En dag kommer vi att skratta åt det är del två i denna hyllade trilogi. I ett skrotigt hörn av Jylland bygger Thomas Korsgaard vidare på sin mörkt humoristiska skildring av vår skandinaviska nutidshistoria.

Allt ser ut att ordna sig för Tue. Till följd av en arbetsskada har hans mamma fått en stor klumpsumma insatt på kontot, och nu slipper familjen äntligen stå i skuld till farbror Chresten. Men är pengarna hela lösningen? Och vem är det egentligen hans mamma sms:ar med nätterna igenom? Thomas Korsgaard har fått en stor läsekrets för sina romaner om fattigdom och drömmar, om unga människor som driver vind för våg och föräldrar om lämnar sorgerna i knät på nästa generation.

»Korsgaard excellerar i skildringen av torftigheten. Allt uppfångat av pojkens vidöppna sinne, som noterar varje detalj i sin vittrande miljö.« Aftonbladet