Jag läste först Steinbecks roman på svenska (under titeln "Buss på villovägar") när jag gick på högstadiet och även om jag inte kom ihåg handlingen i detalj så lämnade den ett starkt intryck. Nyfiken på originaltexten så köpte jag den engelska utgåvan, The Wayward Bus, och påmindes om varför det är en av dessa böcker som stannar kvar hos läsaren långt efter själva läsupplevelsen. På ytan skildrar boken en bussfärd, samt förberedelserna inför den. Passagerarna består av en brokig samling människor från alla skikt av det amerikanska samhället, förenade av sitt gemensamma resmål. På ett djupare plan behandlar den en mängd större frågor - bl.a. Amerika och den amerikanska identiteten kort efter andra världskrigets slut, mellanmänskliga relationer och maktförhållanden gällande såväl klass, kön och etnicitet. Steinbecks språk är både rikt och lättillgängligt och frammanar inre bilder som påminner om Edward Hoppers målningar av Amerika. Personbeskrivningarna är snudd på naturalistiska i sin skärpa. Boken innehåller både humor, allvar och på sitt eget sätt, stor dramatik.

Anna K