Cultural Heritage Infrastructures in Digital Humanities

• Utgivningsdatum: 2019-12-12
• Mått: 156 x 234 x 11 mm
• Vikt: 200 g
• Format: Häftad
• Språk: Engelska
• Serie: Digital Research in the Arts and Humanities
• Antal sidor: 172
• Förlag: Taylor & Francis Ltd
• ISBN: 9780367880415

• Referensverk och tvärvetenskap

1 recensioner, genomsnitt 5/5

1. 5/5 Zebastian B 2024-03-05

   Det digitala kulturarvet är inget nytt fenomen i sig utan har kommit att utvecklas med tiden sedan mer än 50 år tillbaka i tiden. Sedan människan började nyttja de första typerna av datorer och television har kulturarvet kommit att förmedlas i olika digitala former och lämna avtryck. Tidigare i samhällen har historiskt sett statliga institutioner så som museer, arkiv, bibliotek med mera varit drivande i kulturellt arv och hur det skulle och kunde förmedlas. Med det digitaliserade kulturella arvet har denna aspekt och sfär av aktörer utvidgats och förnyats på olika sätt inom flerriktade dimensioner. Genom tiden har det digitaliserade kulturella arvet kommit att bland annat handla om ljudupptagningar och kopiering av ljudfiler och textmaterial på olika sätt samtidigt som det har förnyats inom spelvärden och 3d dimensioner i olika former. Samtidigt som ett allt mer digitalt avtryck skett i stort. Olika former av aspekter kring kulturarv och hur och vem som skapar det och i vilket sammanhang tas upp som ett debattämne. Och den nutida forskningen kring digitaliserat kulturarv blir en form av autonomt ekosystem där medborgare, forskare och mottagare av kulturellt intryck värderar och processar information i det digitala sammanhanget. Den nya teknologin och berörda personer kring det virtuella kulturarvet har även kommit att inkludera nya sätt att benämna tillgång till virtuella artefakter och utforskare i sig. UNESCO har möjliggjort ett välkänt digitaliserat kulturarv på olika världsarvsplatser. UNESCOS definition av kulturarv är som följande: "practices, representations, expressions, knowledge, skills as well as the instruments, objects, artefacts and cultural spaces associated therewith - that communities, groups and in some cases, individuals recognize as part of their cultural heritage". Benämningen VHE (virtual heritage environments) har blivit standard kring beskrivning av kulturarv som utforskas i ett digitalt tillstånd och fenomenet i sig möjliggör ett framtida kulturellt arv som både produceras, återskapas och sparas på nya sätt. En av forskarna som nämns i boken talar om en "konceptuell cyberinfrastruktur" som fokuserar på ett mänskligt sätt att se på forskning gentemot ett tidigare vetenskapligt fokuserat arbete som i sin tur inte producerade ett digitalt hållbart kulturellt arv. När mycket av det material och samtida skapelser som produceras digitalt framställs blir det problematiskt att samla in och kategoriserade och värdera vad som skall sparas och hur samlandet skall ske. Vikten av att ha olika standardiserade verktyg för uppsamlande framgår och vilka problem som forskare hitintills har stött på. Nya former av gräsrotsrörelser som implementerar olika former av insamlande och skapande av digitala produkter uppmärksammas och vilka frågeställningar och problem som kan uppstå kring formandet av digitala handlingar som skall sparas inför framtiden och hur detta skall kategoriseras.