Cultural Heritage Infrastructures in Digital Humanities

Agiatis Benardou is a Senior Research Associate at the Digital Curation Unit, Athena Research Centre, Greece, and a Teaching Fellow in Digital Curation at Panteion University of Social and Political Sciences.Erik Champion is UNESCO Chair of Cultural Heritage and Visualisation at Curtin University, a steering committee member of the Curtin Institute for Computation (CIC), and a member of the Australia Asia Pacific Institute (AAPI). Costis Dallas is Director of the Collaborative Programs and Associate Professor at the Faculty of Information at the University of Toronto, Canada, and a Research Fellow at the Digital Curation Unit, IMIS, Athena Research Centre, Greece.Lorna M. Hughes is Professor in Digital Humanities at the University of Glasgow.

"In Cultural Heritage Infrastructures in Digital Humanities, editors Agiatis Benardou, Erik Champion, Costis Dallas and Lorna M. Hughes offer a volume that examines the impact that emergent digital research infrastructures in the humanities have had on the academy and the wider public. Anyone concerned with the future of digital humanities research will find much to ponder in this timely and important collection of essays."- Peter Webster, LSE Review

• 1. Introduction, Agiatis Benardou, Erik Champion, Costis Dallas and Lorna Hughes 2. The Role of 3D Models in Virtual Heritage Infrastructures, Erik Champion 3. Internet Archaeology and Digital Scholarly Communication, Julian D. Richards 4. Crowds for Clouds: Recent Trends in Humanities Research Infrastructures, Tobias Blanke, Conny Kristel and Laurent Romary 5. The Ethnography of Infrastructures: Digital Humanities and Cultural Anthropology, Gertraud Koch 6. Building Personal Research Collections in Art History, Christina Kamposiori, Claire Warwick and Simon Mahony 7. Making sure the data fit the researchers. Data Identification and Investigation in European Holocaust Research Infrastructure (EHRI), Veerle Vanden Daelen 8. Mubil: A Library-based Immersive Virtual Environment for Situated Historical Learning, Alexandra Angeletaki and Marcello Carrozzino 9. Digital Heritage Tools in Ireland - a Review, Sharon Webb and Aileen O’Carroll 10. From Europeana Cloud to Europeana Research: Tools, Users and Methods, Agiatis Benardou and Alastair Dunning 11. Digital humanities research needs from cultural heritage looking forward to 2025?, Seamus Ross

1. 5/5

   Hur förmedla kulturarv i den digitala tidsåldern?

   Det digitala kulturarvet är inget nytt fenomen i sig utan har kommit att utvecklas med tiden sedan mer än 50 år tillbaka i tiden. Sedan människan började nyttja de första typerna av datorer och television har kulturarvet kommit att förmedlas i olika digitala former och lämna avtryck. Tidigare i samhällen har historiskt sett statliga institutioner så som museer, arkiv, bibliotek med mera varit drivande i kulturellt arv och hur det skulle och kunde förmedlas. Med det digitaliserade kulturella arvet har denna aspekt och sfär av aktörer utvidgats och förnyats på olika sätt inom flerriktade dimensioner. Genom tiden har det digitaliserade kulturella arvet kommit att bland annat handla om ljudupptagningar och kopiering av ljudfiler och textmaterial på olika sätt samtidigt som det har förnyats inom spelvärden och 3d dimensioner i olika former. Samtidigt som ett allt mer digitalt avtryck skett i stort. Olika former av aspekter kring kulturarv och hur och vem som skapar det och i vilket sammanhang tas upp som ett debattämne. Och den nutida forskningen kring digitaliserat kulturarv blir en form av autonomt ekosystem där medborgare, forskare och mottagare av kulturellt intryck värderar och processar information i det digitala sammanhanget. Den nya teknologin och berörda personer kring det virtuella kulturarvet har även kommit att inkludera nya sätt att benämna tillgång till virtuella artefakter och utforskare i sig. UNESCO har möjliggjort ett välkänt digitaliserat kulturarv på olika världsarvsplatser. UNESCOS definition av kulturarv är som följande: "practices, representations, expressions, knowledge, skills as well as the instruments, objects, artefacts and cultural spaces associated therewith - that communities, groups and in some cases, individuals recognize as part of their cultural heritage". Benämningen VHE (virtual heritage environments) har blivit standard kring beskrivning av kulturarv som utforskas i ett digitalt tillstånd och fenomenet i sig möjliggör ett framtida kulturellt arv som både produceras, återskapas och sparas på nya sätt. En av forskarna som nämns i boken talar om en "konceptuell cyberinfrastruktur" som fokuserar på ett mänskligt sätt att se på forskning gentemot ett tidigare vetenskapligt fokuserat arbete som i sin tur inte producerade ett digitalt hållbart kulturellt arv. När mycket av det material och samtida skapelser som produceras digitalt framställs blir det problematiskt att samla in och kategoriserade och värdera vad som skall sparas och hur samlandet skall ske. Vikten av att ha olika standardiserade verktyg för uppsamlande framgår och vilka problem som forskare hitintills har stött på. Nya former av gräsrotsrörelser som implementerar olika former av insamlande och skapande av digitala produkter uppmärksammas och vilka frågeställningar och problem som kan uppstå kring formandet av digitala handlingar som skall sparas inför framtiden och hur detta skall kategoriseras.

   Zebastian B

   05 mars 2024