A regular in the 11th Hussars, Antony Beevor served in Germany and England. He has had a number of books published and his book Stalingrad was awarded the Samuel Johnson Prize, the Wolfson History Prize and the Hawthornden Prize. Among the many prestigious posts he holds, he is a fellow of the Royal Society of Literature.

Antony Beevor's unerring flair for the climate and the feel of the conflict ... his insight and his grasp of these events make them seem as though they had happened last week

1. 1/5

   Ensidig och endimensionell skildring

   Jag har lästa mycket av Beevor innan och blev besviken på denna skildring av ett mycket intressant och dramatiskt slag. Boken ger en väldigt endimensionell skildring av händelserna och persongalleriet tecknas uteslutande för och från de allierades sida (inkl. försvararna). Jag saknar källkritiska resonemang, jämförelser mellan olika redogörelser och förlustsiffror, och givetvis en tysk (och italiensk) kontext. Berättelsen förlorar sig stundtals i en orgie av brittiska (till viss del nyazeeländska) militäranekdoter, skrönor och "namedropping". Mycket "stiffer upper lip" och "jolly good show"... Ofta utan större relevans och i stort sett alltid utan någon form av källkritik. Jag har läst den svenska översättning (Historiska Media 2005) och den innehåller en rad irriterande småfel, som uppenbara fel på årtal, namn som stavas olika från en gång till en annan och så vidare. Mer störande är dock Beevors egna åsikter och slutsatser som oftast läggs fram som fakta, utan någon redogörelse för vad de bygger på. Med väldigt svepande formuleringar lägger han ofta fast vad som är rätt eller fel, oavsett om det är beslut eller frågan om moral, utan argumentation eller problematiseringar. Inte minst vad gäller tyskarnas insatser, i den mån de överhuvudtaget berörs. Enda riktiga undantaget är den bärande delen i boken, slutsatsen att tyskarnas luftlandsättning hade kunnat slås tillbaka, om bara de allierade inte hade hållit tillbaka sina starka reserver, i fruktan för en sjölandsättning. Där finns både argumentation och resonemang kring anledningar och alternativa förklaringar, även om man som läsare sitter kvar med känslan att Beevor vill hitta en syndabock till förlusten. Nästan som om det vore omöjligt för de allierade att förlora ett slag mot en numerärt underlägsen fiende, om inte någon i ledningen begår katastrofala fel. Andra halvan av boken fördjupar sig i uppbyggandet av britternas organisation för hemliga operationer i området och ett enormt namngalleri. Ockupationen och det grekiska politiska spelet berörs däremot pliktskyldigast och utan samma engagemang. Bildbeskrivningar är inkorrekta eller utan research. Exempelvis anges partisanledaren Manoli Bandouvas flankeras av sina livvakter, när det i själva verket är hans bröder, på en bild som är både berömd och flitigt återgiven i de kretanska skildringarna av krigsåren. På det hela taget en svag bok, kring ett ämne som är så intressant i sig. Rekommenderas inte till någon.

   Andreas L

   26 juni 2022