I denna korta, men mycket laddade bok, går Murray Bookchin till angrepp mot vad han kallar för livsstilsanarkismen. Den består av dels något liknandes den postmoderna fixeringen vid yta, dels en mer djupekologisk rörelse som vill tillbaka till något "ursprungligt" primitivt tillstånd. Bookchin ser båda dessa rörelser som socialt ofarliga: de rör inte det kapitalistiska systemet i ryggen, eller för den delen många andra av de förtrycksmekansimer som är aktiva i samhället. Argumenten som Bookchin levererar är övertygande och sprungna ur en indignation över hur den genom historien mest progressiva rörelsen - anarkismen så klart - tappat stinget. Boken avslutas också med en skiss av vad vänstern idag borde vara, även om det förblir blott en skiss; vill man fördjupa sig i Bookchins tankar föreslår jag något av honom, eller av Janet Biehl, som har "eco" i titeln (bok eller internettext).
Kort och gott: ett inlägg för att åter göra anarkismen till en trovärdigt social teori och praktik.
