'Jag gick kvar i läroverket ute på Lidingö så det blev att åka spårvagn till plugget varje morgon. Men det var inte så tokigt. Man kunde läsa läxor och prata med kompisar som klev på efterhand som spårvagnen närmade sig Kvarnen som var hållplatsen i närheten av läroverket.
En morgon åkte jag förbi Kvarnen.
Jag satt kvar när alla andra reste sig och några av kompisarna tittade undrande och nån frågade men jag sade inget utan satt bara kvar.'
Han vet det inte säkert ännu, men snart kommer han att ha hoppat av skolan. Tanken har börjat gro, men den har inte helt fått fäste ännu. Hade han åkt till skolan den här morgonen så hade han haft matte nu. Han hatade matte. Istället lämnar han det välbekanta bakom sig, och välkomnar ett äventyr.
Denna novell är en del av novellsamlingen 'Farsan och jag', som skildrar en barndom och ungdomstid från förra seklets början.
Erik Eriksson föddes 1937 och är en svensk journalist, tv-producent och författare. Han har skrivit romaner, novellsamlingar, ungdomsböcker och lättlästa böcker. År 2009 fick han Aniarapriset för sitt författarskap.
