Samhällets liberalisering leder till nya politiska initiativ för att utöka valfriheten inom välfärdssektorn. Genom ökat brukarinflytande är det tänkt att brukarnas behov ska tillgodoses på deras egna villkor samtidigt som kvalitén på verksamheten höjs. Men redan långt innan brukarinflytande blev ett politiskt modeord drev den ideella brukarrörelsen krav på maktdelning och ökat inflytande inom psykiatri, socialtjänst och missbruksvård. Vad händer med frågan om inflytande när den tas över av det offentliga och börjar drivas inifrån och uppifrån, istället för utifrån och underifrån? Genom att följa en psykiatriförvaltning och en kommunal individ- och familjeomsorg undersöker avhandlingen hur den politiska retoriken kring brukarinflytande blir till konkret arbete. Undersökningen visar att ett offentligt drivet brukarinflytande innehåller avsevärda delar kontroll och reglering från välfärdsorganisationernas sida. Samtidigt ges brukarna möjlighet att driva sina frågor inifrån. Det som äger rum kan därför beskrivas som ett ”sanktionerat motstånd”. Erik Eriksson är socionom och det här är hans doktorsavhandling i socialt arbete.
