Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida svensk novellkonst, med fyra uppmärksammade novellsamlingar bakom sig hittills. Efter romanerna Överrocken och Kortfattad besvärjelse av taxichaufför är han nu tillbaka i novellformatet, med sju berättelser som förenar barndomsminnen från folkhemsförorten med oroande framtidsvision, och storstadsskildring från Stockholm och Madrid med det tidiga spanska 1600-talets värld. I dessa berättelser förnims ett starkt vemod, förknippat med tidens gång, det förlorade och det glömda. I den tid som kan upplevas som alltmer tömd öppnar sig nuet mot sin annars dolda gränslöshet, likt åsynen av de stilleben av 1600-talsmålaren El Labrador som inte lämnat berättaren i slutnovellen någon ro. Där hänger hyperrealistiskt framställda vindruvsklasar i en gränslös, svart rymd, våldsamt belysta av en lika okänd som nödvändig ljuskälla. Samma sorts skarpa ljus kastar Ulf Erikssons berättarkonst över de ogripbara förbindelser mellan människor, ting och händelser som är ämne för hans noveller.

Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida svensk novellkonst, med fyra uppmärksammade novellsamlingar bakom sig hittills. Efter romanerna Överrocken och Kortfattad besvärjelse av taxichaufför är han nu tillbaka i novellformatet, med sju berättelser som förenar barndomsminnen från folkhemsförorten med oroande framtidsvision, och storstadsskildring från Stockholm och Madrid med det tidiga spanska 1600-talets värld. I dessa berättelser förnims ett starkt vemod, förknippat med tidens gång, det förlorade och det glömda. I den tid som kan upplevas som alltmer tömd öppnar sig nuet mot sin annars dolda gränslöshet, likt åsynen av de stilleben av 1600-talsmålaren El Labrador som inte lämnat berättaren i slutnovellen någon ro. Där hänger hyperrealistiskt framställda vindruvsklasar i en gränslös, svart rymd, våldsamt belysta av en lika okänd som nödvändig ljuskälla. Samma sorts skarpa ljus kastar Ulf Erikssons berättarkonst över de ogripbara förbindelser mellan människor, ting och händelser som är ämne för hans noveller.

Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida svensk novellkonst, med fyra uppmärksammade novellsamlingar bakom sig hittills. Efter romanerna Överrocken och Kortfattad besvärjelse av taxichaufför är han nu tillbaka i novellformatet, med sju berättelser som förenar barndomsminnen från folkhemsförorten med oroande framtidsvision, och storstadsskildring från Stockholm och Madrid med det tidiga spanska 1600-talets värld. I dessa berättelser förnims ett starkt vemod, förknippat med tidens gång, det förlorade och det glömda. I den tid som kan upplevas som alltmer tömd öppnar sig nuet mot sin annars dolda gränslöshet, likt åsynen av de stilleben av 1600-talsmålaren El Labrador som inte lämnat berättaren i slutnovellen någon ro. Där hänger hyperrealistiskt framställda vindruvsklasar i en gränslös, svart rymd, våldsamt belysta av en lika okänd som nödvändig ljuskälla. Samma sorts skarpa ljus kastar Ulf Erikssons berättarkonst över de ogripbara förbindelser mellan människor, ting och händelser som är ämne för hans noveller.