Genom parkens grenverk ser Max ljuset från sin väns fönster. Men parken är stor och vägarna genom den många. Hans vän kanske bara skenbart är hemma? Max delar sin tid mellan jobbet i järnaffären, promenader och minnena av ett liv som har gått bara alltför fort. En dag får han en oväntad försändelse: nyckeln till vännens lägenhet. Det blir början till ett sökande som leder djupare in i parken och i hans eget liv.

Fönstret i parken är sista delen i en trilogi filosofiska romaner där Ulf Eriksson med välbekant rörlighet och oräddhet skapar genreöverskridande, fragmentariska texter som varken skyr det höglitterära eller det situationskomiska, det spekulativt essäistiska eller det naiva skådandet.

När livets hastighet ökar blir det Dags! Dags för kärlekens närhet och fjärhet, dags för märkliga städer och landskap där förnimmelser och fenomen framkallar varandra. Inte minst är det dags för skelettets muntra och bistra gästspel i "själens orkaniska dröm om att finnas till". Med sitt särpräglade kritiska vemod utforskar Ulf Eriksson en bekant men sällsam verklighet, tydlig och oberäknelig, urgammal och dagsfärsk.

I en syndaflod av regn, som får Stockholms gator att svämma över och putsen att falla från fasaderna, strävar figurerna i Min vän Mr Ho. Mia utforskar med öppna ögon en kall erotisk lust och exterroristen Aretxaga rasar över att han inte får grepp om henne. My levererar förnumstiga råd till Mia om hur hon ska leva sitt liv. Eriks lägenhet förvandlas tilll en operationsbas för sökandet efter hans försvunna far. Och den orubblige Mr Ho iakttar dem alla, vänlig, filosofisk och hemlighetsfull - varför träffar han Aretxaga och vad vet han om den omskrivna "mörkersjukan" i Londons och Paris förstäder?

Byte (1988) är en roman och storstadsessä med handlingen förlagd till ett inte alltför avlägset Stockholm med omnejd på 1990-talet. Fyra poeter i trettioårsåldern med ett gemensamt men ouppklarat förflutet rör sig i ett förfallande, illa sargat stadslandskap, som blir ett tecken för okontrollerbart våld och postindustriell oöverblickbarhet.

Ulrike ler (1986) kretsar kring en kvinna på väg in i medelåldern. Hon härstammar från kontinentaleuropa men arbetar sedan länge som gymnasielärare i en av Stockholms förorter.Liksom vi alla bär hon kriget som en skugga eller ett stråk av levrat blod i hjärnan, men hon är inte riktigt klar över vad hon egentligen minns av fadern och vem som egentligen bär skuld.Det andra ansiktet i boken tillhör en mycket ung arkeologistudent, vars hektiska sökande och pseudointellektuella reflexioner har givit resonans i den äldre kvinnan; även hon är svag för det slags amatörmässiga filosoferande under vilket man anar en större skräck och en mera varaktig form av möjlig kunskap. De genomför en lång resa, men förhållandet upphör utan att någon av dem riktigt förstår varför.

Ulf Eriksson vill borra i samhällsanda och tidsfenomen, men göra det med hjälp av fantasins frihet. Det skapar spännande och hoppfulla öppningar i hans berättelser, som kan vara nog så mörka och dystopiska. Som i den förra romanen, Överrocken (2010), får han verkligheten att plötsligt förskjutas från det igenkännliga till det framtidsvisionära: här finns exempelvis en berättare som lugnt sitter och läser på en altan, men som när han önskar kan kliva in genom en stor tv-skärm och hamna på en annan plats i en annan tid. Här finns också, liksom i alla hans senaste prosaböcker, en ömsint och lyhörd barndomsskildring, nu varvad med äventyr tillsammans med väninnan Pascale, bland annat i Berlin, och med en taxichaufför som dubbleras på ett mystiskt sätt. Mönster av korrespondenser och samband uppstår, lekfullt och filosofiskt, samtidigt som det handlar om enkla saker – som tiden och kärleken och förmågan att vara närvarande.

Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida svensk novellkonst, med fyra uppmärksammade novellsamlingar bakom sig hittills. Efter romanerna Överrocken och Kortfattad besvärjelse av taxichaufför är han nu tillbaka i novellformatet, med sju berättelser som förenar barndomsminnen från folkhemsförorten med oroande framtidsvision, och storstadsskildring från Stockholm och Madrid med det tidiga spanska 1600-talets värld. I dessa berättelser förnims ett starkt vemod, förknippat med tidens gång, det förlorade och det glömda. I den tid som kan upplevas som alltmer tömd öppnar sig nuet mot sin annars dolda gränslöshet, likt åsynen av de stilleben av 1600-talsmålaren El Labrador som inte lämnat berättaren i slutnovellen någon ro. Där hänger hyperrealistiskt framställda vindruvsklasar i en gränslös, svart rymd, våldsamt belysta av en lika okänd som nödvändig ljuskälla. Samma sorts skarpa ljus kastar Ulf Erikssons berättarkonst över de ogripbara förbindelser mellan människor, ting och händelser som är ämne för hans noveller.

Vem berättar? Är det författarens far Nisse långt nere i 1950-talets folkhem, där han som förhoppningsfull klassresenär och nybliven folkskollärare funderar över sin tid och sin framtid? Eller är det Erik – gymnasieläraren i spanska – som berättar genom sina minnen av sin pappa? Eller är det Eriks efterlängtade dotter Britta-Linnea? I det fjärran 2050-talet ser hon tillbaka på sin pappas tid, som också är vår samtid.

Länken av fäder och barn, såväl fiktiva som autentiska, bildar tillsammans med biografiska dokument, citat ur media och läsefrukter en romanfantasi av flera röster och perspektiv som kastar ljus över 1900-talets samhällsutveckling. Mot den fonden tonar vår egen tid fram som ett oroande förebud, ett mönster med bäring in i den skrämmande framtid som är Britta-Linneas nu. Hon befinner sig i en tid av övervakning, digitalisering och inskränkningar av människors frihet som vi kan vara på väg emot snabbare än vi vill tro.

Det begravda berget är på så vis en akut aktuell roman – och en variationsrik meditation över en social desillusion, men också över den kärlek som bär mellan generationer.

En älskad kvinna försvinner och hennes man planerar att under en charterresa ta sitt liv, men ödet, slumpen, livet vill annorlunda: En omöjlig kärlek i förorten leder till att två människor som stött bort varandra räddas. Och på en badsemester vid båtflyktingarnas sydspanska kust föds hopp ur en drunkningsolycka.

Karaktärerna i dessa och övriga noveller i Beröring under oväder är alla hänvisade till samma värld; ändå är de outgrundliga för varandra och sig själva, inneslutna i en oundviklig ensamhet. Men Ulf Erikssons reflekterande och samtidskänsliga prosa öppnar vida rum och hisnande tidningsperspektiv kring dem, där oförutsägbara samband och beröringar uppstår och leder vidare och vardagens gåtfullhet uppenbaras.

”Så länge jag var tyst, jag teg

Ty där var samma ensamhet i alla landskap, alla

syntes mig förgås

Livens skuggor vibrerar nu av röster och

faller från blad till blad, inblandade i

genomskinliga protokoll, förvarade

långt innanför utsikterna”

Diktsamlingen Brevet gavs ut första gången 1985 och är Ulf Erikssons fjärde bok.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

”Glöm inte bort hur lite

de andra vet om dig.

Bli inte upprörd när de visar det;

på så sätt kan de inte fördöma dig eller förkasta.”

Diktsamlingen Byggnad med kreatur gavs ut första gången 1990.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

På en nerlagd gård i södra Norrland samlas några människor: Ulf, snart 30 år, biolog med lavar som specialitet, Bodil, jämnårig med Ulf, arbetsförmedlare och passiv medlem i Amnesty, Gerd, uppemot 50 och frånskild, lekledare på ett museum, och en ung dagboksskrivande man, kanske en blivande författare. På olika vis har de alla behov av att bryta upp ur sina liv.

I en stuga tvärs över backen bor Sven, före detta taxichaufför i New York, numera pensionär med hjärtfel, som inte längre känner igen sig i Sverige.

Under knappt två dygn följer berättaren dessa fem människor, rör sig in och ut ur deras medvetanden. Det som händer mellan och inom dem blir till en enda process, som förändrar dem alla och kastar ut två av dem i livsavgörande val. Ur skildringen av deras liv växer också ett distinkt samhällskritiskt perspektiv fram.

Det är morgon, häroch i antikens värld, därsjälen blott omtalades närden skulle fly kroppen.

Olika skalorråder i sinnet. Mitt brukav ordet själ är ensen och upprorisk åtbörd.

I Flamma livsstund kalla eld rör sig Ulf Eriksson fritt mellan yttre och inre: världen finns i oss likaväl som vi finns i världen. Hans stora och rika diktsamling är ifrågasättande och reflekterande samtidigt som han – inte utan vild humor – högtidlighåller den egna existensen.

”Det är dags att vik av

från allfarvägarna nu, stryk ut

det braskande ur ansiktet och stanna, känna

luften vila i handen, i munnen.

Luftpelare och rudimentär vinge,

tankegrotta och yrande pussel av

bilder av bilder, ett väder

av speglar – vem är människan?”

Diktsamlingen Färjefärd gavs ut första gången 1986.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

Ulf Eriksson, poet, prosaist och kritiker, gav senast ut den rosade novellsamlingen Is. Hans nya bok är en samling essäer och kritiska texter; ett tematiskt montage där han från en mängd olika utgångspunkter reflekterar kring estetiska och etiska frågor som varit betydelsefulla genom hela hans författarskap. Den gemensamma nämnaren är litteraturens värde som möjlighet att leva med motsägelser, exempelvis spänningen i vår tid mellan överblick och deltagande, längtan och verklighet. Ett viktigt begrepp i hans resonemang är det han kallar "etisk tid" den levda tidens komplexa erfarenheter, en tid som inte går att reducera till vara eller paroll och som litteraturen förvaltar och vårdar.

Ulf Eriksson rör sig här över ett brett fält av poesi, prosa, filosofi och konst, och berikar sin läsning med uppslag och associationer som ständigt förgrenas och växer vidare.

"Trädet, darrande

fördelar i sin krona vinden,

skulle annars brytas.

Tag ansvar nu

för trädets likhet

med en människa, för

trotset i att sprida

dagens krafter

i ett verk som växer, med sin skugga."

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. I det uppenbara utkom för första gången 1994.

"Lugn skall jag arbeta, men

vilande

Vaken

ämnar jag hindra dem som önskar skända

dikten jag omsluter, den som

vet om fälten"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Diktsamlingen I förut lugna rum gav för första gången ut 1983.

I den första novellen från Ulf Erikssons novellsamling upplever en pojke den befriande känslan att nu börjar hans liv, och i den sista ser en medelålders man, efter sin fars död, tillbaka på sitt. Så skapas en eftertänksamhetens ram kring dessa berättelser från ett sekelslut, där samtiden framstår på en gång främmande och påträngande verklig. Som om framtiden redan är här, och nuet är ett minne.

Här finns en absurd kriminalberättelse med anknytning till Sveriges allra senaste historia, och en mörk skröna som utspelas i Andalusien. Men framför allt rör sig bokens noveller mellan förorten och innerstaden i ett välbekant Stockholm. På ett både skrämmande och lekfullt sätt berättar Ulf Eriksson ett slags passionshistorier: om kroppens utsatthet, om ansträngningen, lusten, ruset och plågan. Om förmågan att uthärda ensamheten och tiden.

"Mitt namn är en skärva

liksom mitt ansikte är en skärva.

Mitt namn är spillran

av röd lera från det länge brända

kärlets skuldra: mitt namn

är min skepnads vittnesbörd.

Över mina skuldror vilar

mitt namns flinga av jord."

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Legion utkom för första gången 1988.

"När du går

finns din gest kvar, en

öppning till en annan planet,

genomskinlig och tät, det är

att vändas ut och in

och förbli ensam, en

händelse i tiden, där

det oerhörda rummet göms.

(Det regnar in i mig)"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Mörkret bland färgerna gavs ut för första gången 1992.

Kommer en dröm och veckar

vattnets yta, går en

främling där och tänker

var någonstans,

var sätta foten, det blåser upp

och löv yr ur hans människa.

I Ulf Erikssons dikter ses våra dagar än högt uppifrån än långt inifrån. Där råder klarhet i obegriplighetens rum. Dikterna är eftertänksamt reflekterande, men i dem finns också konkreta iakttagelser och fantastiska bilder. Inte minst staden och dess dagrar är starkt närvarande – inklusive Högdalen där han är uppvuxen.

Ulf Erikssons noveller rör sig fritt mellan vitt skilda platser: en lägenhet högst upp i en av Hötorgsskraporna i Stockholm, den baskiska separatiströrelsens Spanien och inbördeskrigets Sarajevo inneslutet i ett vintrigt Venedig; en pojke upplever den befriande känslan att nu börjar hans liv, en medelålders man ser, efter sin fars död, tillbaka på sitt.

Novellerna skildrar människor som på olika vis är fångna, i tiden och i sina liv, i oöverskådliga strukturer, men också stunder av befrielse och uppbrott. Tillsammans formar de sig till ett landskap av mörk erfarenhet, där figurerna – kanske utan att veta det – söker ett möte med någon annan.

Ulf Eriksson debuterade som författare 1982. Novellsamlingarna Paradis (1996) och Is (1999) betraktades av kritiker och läsare som ett andra genombrott.

Det viktigaste rummet i Ulf Erikssons essäsamling är storstaden. Författaren vill "läsa" staden för att om möjligt hitta dess "medvetande", dess "minne" och "förhoppningar". Resultatet har blivit en guidad tur genom en samtidspräglad labyrint av böcker och stadslandskap.

Ulf Eriksson, född 1958, är poet, romanförfattare och kritiker.

Rymdens vila är en diktsamling som springer ur en genomgripande händelse i författarens liv: hans fars död i cancer 1999, och diktsamlingen är också tillägnad honom. Det går som ett skred inom honom, och det blir nödvändigt för honom att på nytt orientera sig i livet. Vem var egentligen fadern, som syns så väldig i de fjärran minnesbilderna? Vem är han själv i mitten av sitt eget liv? Han söker sig tillbaka till sin uppväxt i en av Stockholm förorter (Högdalen) och följer samtidigt med vaksam blick sina egna barns väg in i framtiden. Det är dikter som sannerligen inte väjer för tillvarons svårigheter. Men samtidigt uttrycker de en stark upplevelse av att livet bär på en mening – som i de här tillspetsade raderna i den inledande dikten:

Det blåser stort, det

viner allestädes

tar ingentings väg, men

var inte rädd

inte orädd: det

finns ett mörker

med din form

och ingen annans.Ulf Eriksson är en av våra mest mångsidiga författare. Han debuterade som lyriker 1982 och har sedan dess utkommit med flera diktsamlingar, romaner och noveller. Allt han skriver präglas av en ovanlig förening av fri och djärv reflektion och en fantastisk sinnlig iakttagelseförmåga.

"Föreliggande dikturval spänner över trettio år ... Läsarens passage genom en samling dikter kan likna en ryckvis förflyttning mellan sinsemellan strikt avgränsbara detaljkarbeten, alltså diskontinuerlig rörelse. Men för mig handlar livet med dikten om en kontinuerlig fär ... de stora tecknen i mina inre landskap träder med åren fram allt skarpare, men de blir inte därför lättare att benämna. Den växande förtrogenheten med dessa tecken är ingen stelnande förvissning eller hemtamhet, utan snarare en häpnad som understryker att världen dagligen också är ett ställe där jag aldrig förut varit." Ur författarens kommentar till sitt urval.

Till sitt stora urval av tidigare publicerade dikter fogar författaren dessutom en då helt nyskriven samling, I solens rike, från 2010.

Boken är försedd med ett efterord av Mikael van Reis.

Berättaren i Ulf Erikssons roman träffar av en slump Bärbel, Harry och Hektor på en konsert. Några dagar senare bryter alla fyra lårbenet och hamnar i samma sjukhussal, där förbryllande flisor av glas upptäcks i deras benbrott. Har detta något samband med den underliga sjuka kallad glasillusion som berättaren just nu studerar, en själens och skelettets överkänslighet som spred sig i femtonhundratalets Europa likt en smittsam melankoli?

De fyra blir vänner, och deras liv och berättelser växer in i varandra, brister, splittras och förvandlas, i ett flöde av historier och anekdoter. Här ryms en levande skildring av en pojkes uppväxt i en förort, men också ett framtidsperspektiv – till och med efter döden … Idéer och samtidsskildring samsas med fantastik och trollerier i denna fängslande roman som i en cirkelform rör sig mellan skikt av verklighet, med labyrintiska förgreningar in i mörker och i ett ljus klart som glas.

"Fram bakom grenverk, fågelbefriade: ett

gammalt ljus

i de långa stundernas årstid

Sparsamhet råder i området

få tidssignaler

nu finns en insikt tillgänglig

slår enträgen sina lovar

Inåt,

lägg ljud efter ljus

bakom dig, växande, tunnare

Ditt namn glider av, ett

förbrukat skinn,

glänser avlägset mellan stenar

fossiliseras

Och ”du” upphör

genomblåses

beregnas

ökar i utsträckning

Tiden äger

enkelt rum, där

du skall stå länge i ett torn av höst

vända ansiktet mot ett besiktigande ljus"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik. Han har studerat bland annat filosofi och arkeologi. Ulf Erikssons verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk.

Under tre dygn följer Ulf Eriksson några människor i ett vintrigt och mörkt Stockholm:

Theo, journalist inom massmedieimperiet CurrentCordia men också sysselsatt med att skriva en Barndomens encyklopedi, Aia som på telefon tar emot okända människors berättelser om sina liv, Dan, skeptisk massmedieforskare, Mia som fotograferar ansikten i tunnelbana, Minos, den geniale spelaren i CurrentCordias centrum, och den invandrade författaren Xavier, död sedan ett par år men gåtfullt levande i sina vänners medvetanden.

När ett spektakulärt kidnappningsfall översvämmar tidningarna växer en bild fram av hur media hotar att ta ifrån oss verkligheten. Men samtidigt gestaltas kampen för det egna rummet i samtiden, de personliga minnena och för våra möjligheter till skapande, kärlek och vänskap.

Xaviers hemlighet är en tät, mångskiftande och spännande roman, genomandad av oro och lidelse.

Genom parkens grenverk ser Max ljuset från sin väns fönster. Men parken är stor och vägarna genom den många. Hans vän kanske bara skenbart är hemma? Max delar sin tid mellan jobbet i järnaffären, promenader och minnena av ett liv som har gått bara alltför fort. En dag får han en oväntad försändelse: nyckeln till vännens lägenhet. Det blir början till ett sökande som leder djupare in i parken och i hans eget liv.

Fönstret i parken är sista delen i en trilogi filosofiska romaner där Ulf Eriksson med välbekant rörlighet och oräddhet skapar genreöverskridande, fragmentariska texter som varken skyr det höglitterära eller det situationskomiska, det spekulativt essäistiska eller det naiva skådandet.

När livets hastighet ökar blir det Dags! Dags för kärlekens närhet och fjärhet, dags för märkliga städer och landskap där förnimmelser och fenomen framkallar varandra. Inte minst är det dags för skelettets muntra och bistra gästspel i "själens orkaniska dröm om att finnas till". Med sitt särpräglade kritiska vemod utforskar Ulf Eriksson en bekant men sällsam verklighet, tydlig och oberäknelig, urgammal och dagsfärsk.

I en syndaflod av regn, som får Stockholms gator att svämma över och putsen att falla från fasaderna, strävar figurerna i Min vän Mr Ho. Mia utforskar med öppna ögon en kall erotisk lust och exterroristen Aretxaga rasar över att han inte får grepp om henne. My levererar förnumstiga råd till Mia om hur hon ska leva sitt liv. Eriks lägenhet förvandlas tilll en operationsbas för sökandet efter hans försvunna far. Och den orubblige Mr Ho iakttar dem alla, vänlig, filosofisk och hemlighetsfull - varför träffar han Aretxaga och vad vet han om den omskrivna "mörkersjukan" i Londons och Paris förstäder?

Byte (1988) är en roman och storstadsessä med handlingen förlagd till ett inte alltför avlägset Stockholm med omnejd på 1990-talet. Fyra poeter i trettioårsåldern med ett gemensamt men ouppklarat förflutet rör sig i ett förfallande, illa sargat stadslandskap, som blir ett tecken för okontrollerbart våld och postindustriell oöverblickbarhet.

Ulrike ler (1986) kretsar kring en kvinna på väg in i medelåldern. Hon härstammar från kontinentaleuropa men arbetar sedan länge som gymnasielärare i en av Stockholms förorter.Liksom vi alla bär hon kriget som en skugga eller ett stråk av levrat blod i hjärnan, men hon är inte riktigt klar över vad hon egentligen minns av fadern och vem som egentligen bär skuld.Det andra ansiktet i boken tillhör en mycket ung arkeologistudent, vars hektiska sökande och pseudointellektuella reflexioner har givit resonans i den äldre kvinnan; även hon är svag för det slags amatörmässiga filosoferande under vilket man anar en större skräck och en mera varaktig form av möjlig kunskap. De genomför en lång resa, men förhållandet upphör utan att någon av dem riktigt förstår varför.

Ulf Eriksson vill borra i samhällsanda och tidsfenomen, men göra det med hjälp av fantasins frihet. Det skapar spännande och hoppfulla öppningar i hans berättelser, som kan vara nog så mörka och dystopiska. Som i den förra romanen, Överrocken (2010), får han verkligheten att plötsligt förskjutas från det igenkännliga till det framtidsvisionära: här finns exempelvis en berättare som lugnt sitter och läser på en altan, men som när han önskar kan kliva in genom en stor tv-skärm och hamna på en annan plats i en annan tid. Här finns också, liksom i alla hans senaste prosaböcker, en ömsint och lyhörd barndomsskildring, nu varvad med äventyr tillsammans med väninnan Pascale, bland annat i Berlin, och med en taxichaufför som dubbleras på ett mystiskt sätt. Mönster av korrespondenser och samband uppstår, lekfullt och filosofiskt, samtidigt som det handlar om enkla saker – som tiden och kärleken och förmågan att vara närvarande.

Ulf Eriksson är med sin speciella kombination av samtidsskildring, fantastik och lekfullt filosoferande suverän i samtida svensk novellkonst, med fyra uppmärksammade novellsamlingar bakom sig hittills. Efter romanerna Överrocken och Kortfattad besvärjelse av taxichaufför är han nu tillbaka i novellformatet, med sju berättelser som förenar barndomsminnen från folkhemsförorten med oroande framtidsvision, och storstadsskildring från Stockholm och Madrid med det tidiga spanska 1600-talets värld. I dessa berättelser förnims ett starkt vemod, förknippat med tidens gång, det förlorade och det glömda. I den tid som kan upplevas som alltmer tömd öppnar sig nuet mot sin annars dolda gränslöshet, likt åsynen av de stilleben av 1600-talsmålaren El Labrador som inte lämnat berättaren i slutnovellen någon ro. Där hänger hyperrealistiskt framställda vindruvsklasar i en gränslös, svart rymd, våldsamt belysta av en lika okänd som nödvändig ljuskälla. Samma sorts skarpa ljus kastar Ulf Erikssons berättarkonst över de ogripbara förbindelser mellan människor, ting och händelser som är ämne för hans noveller.

Vem berättar? Är det författarens far Nisse långt nere i 1950-talets folkhem, där han som förhoppningsfull klassresenär och nybliven folkskollärare funderar över sin tid och sin framtid? Eller är det Erik – gymnasieläraren i spanska – som berättar genom sina minnen av sin pappa? Eller är det Eriks efterlängtade dotter Britta-Linnea? I det fjärran 2050-talet ser hon tillbaka på sin pappas tid, som också är vår samtid.

Länken av fäder och barn, såväl fiktiva som autentiska, bildar tillsammans med biografiska dokument, citat ur media och läsefrukter en romanfantasi av flera röster och perspektiv som kastar ljus över 1900-talets samhällsutveckling. Mot den fonden tonar vår egen tid fram som ett oroande förebud, ett mönster med bäring in i den skrämmande framtid som är Britta-Linneas nu. Hon befinner sig i en tid av övervakning, digitalisering och inskränkningar av människors frihet som vi kan vara på väg emot snabbare än vi vill tro.

Det begravda berget är på så vis en akut aktuell roman – och en variationsrik meditation över en social desillusion, men också över den kärlek som bär mellan generationer.

En älskad kvinna försvinner och hennes man planerar att under en charterresa ta sitt liv, men ödet, slumpen, livet vill annorlunda: En omöjlig kärlek i förorten leder till att två människor som stött bort varandra räddas. Och på en badsemester vid båtflyktingarnas sydspanska kust föds hopp ur en drunkningsolycka.

Karaktärerna i dessa och övriga noveller i Beröring under oväder är alla hänvisade till samma värld; ändå är de outgrundliga för varandra och sig själva, inneslutna i en oundviklig ensamhet. Men Ulf Erikssons reflekterande och samtidskänsliga prosa öppnar vida rum och hisnande tidningsperspektiv kring dem, där oförutsägbara samband och beröringar uppstår och leder vidare och vardagens gåtfullhet uppenbaras.

”Så länge jag var tyst, jag teg

Ty där var samma ensamhet i alla landskap, alla

syntes mig förgås

Livens skuggor vibrerar nu av röster och

faller från blad till blad, inblandade i

genomskinliga protokoll, förvarade

långt innanför utsikterna”

Diktsamlingen Brevet gavs ut första gången 1985 och är Ulf Erikssons fjärde bok.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

”Glöm inte bort hur lite

de andra vet om dig.

Bli inte upprörd när de visar det;

på så sätt kan de inte fördöma dig eller förkasta.”

Diktsamlingen Byggnad med kreatur gavs ut första gången 1990.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

På en nerlagd gård i södra Norrland samlas några människor: Ulf, snart 30 år, biolog med lavar som specialitet, Bodil, jämnårig med Ulf, arbetsförmedlare och passiv medlem i Amnesty, Gerd, uppemot 50 och frånskild, lekledare på ett museum, och en ung dagboksskrivande man, kanske en blivande författare. På olika vis har de alla behov av att bryta upp ur sina liv.

I en stuga tvärs över backen bor Sven, före detta taxichaufför i New York, numera pensionär med hjärtfel, som inte längre känner igen sig i Sverige.

Under knappt två dygn följer berättaren dessa fem människor, rör sig in och ut ur deras medvetanden. Det som händer mellan och inom dem blir till en enda process, som förändrar dem alla och kastar ut två av dem i livsavgörande val. Ur skildringen av deras liv växer också ett distinkt samhällskritiskt perspektiv fram.

Det är morgon, häroch i antikens värld, därsjälen blott omtalades närden skulle fly kroppen.

Olika skalorråder i sinnet. Mitt brukav ordet själ är ensen och upprorisk åtbörd.

I Flamma livsstund kalla eld rör sig Ulf Eriksson fritt mellan yttre och inre: världen finns i oss likaväl som vi finns i världen. Hans stora och rika diktsamling är ifrågasättande och reflekterande samtidigt som han – inte utan vild humor – högtidlighåller den egna existensen.

”Det är dags att vik av

från allfarvägarna nu, stryk ut

det braskande ur ansiktet och stanna, känna

luften vila i handen, i munnen.

Luftpelare och rudimentär vinge,

tankegrotta och yrande pussel av

bilder av bilder, ett väder

av speglar – vem är människan?”

Diktsamlingen Färjefärd gavs ut första gången 1986.

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk.

Ulf Eriksson, poet, prosaist och kritiker, gav senast ut den rosade novellsamlingen Is. Hans nya bok är en samling essäer och kritiska texter; ett tematiskt montage där han från en mängd olika utgångspunkter reflekterar kring estetiska och etiska frågor som varit betydelsefulla genom hela hans författarskap. Den gemensamma nämnaren är litteraturens värde som möjlighet att leva med motsägelser, exempelvis spänningen i vår tid mellan överblick och deltagande, längtan och verklighet. Ett viktigt begrepp i hans resonemang är det han kallar "etisk tid" den levda tidens komplexa erfarenheter, en tid som inte går att reducera till vara eller paroll och som litteraturen förvaltar och vårdar.

Ulf Eriksson rör sig här över ett brett fält av poesi, prosa, filosofi och konst, och berikar sin läsning med uppslag och associationer som ständigt förgrenas och växer vidare.

"Trädet, darrande

fördelar i sin krona vinden,

skulle annars brytas.

Tag ansvar nu

för trädets likhet

med en människa, för

trotset i att sprida

dagens krafter

i ett verk som växer, med sin skugga."

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. I det uppenbara utkom för första gången 1994.

"Lugn skall jag arbeta, men

vilande

Vaken

ämnar jag hindra dem som önskar skända

dikten jag omsluter, den som

vet om fälten"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Diktsamlingen I förut lugna rum gav för första gången ut 1983.

I den första novellen från Ulf Erikssons novellsamling upplever en pojke den befriande känslan att nu börjar hans liv, och i den sista ser en medelålders man, efter sin fars död, tillbaka på sitt. Så skapas en eftertänksamhetens ram kring dessa berättelser från ett sekelslut, där samtiden framstår på en gång främmande och påträngande verklig. Som om framtiden redan är här, och nuet är ett minne.

Här finns en absurd kriminalberättelse med anknytning till Sveriges allra senaste historia, och en mörk skröna som utspelas i Andalusien. Men framför allt rör sig bokens noveller mellan förorten och innerstaden i ett välbekant Stockholm. På ett både skrämmande och lekfullt sätt berättar Ulf Eriksson ett slags passionshistorier: om kroppens utsatthet, om ansträngningen, lusten, ruset och plågan. Om förmågan att uthärda ensamheten och tiden.

"Mitt namn är en skärva

liksom mitt ansikte är en skärva.

Mitt namn är spillran

av röd lera från det länge brända

kärlets skuldra: mitt namn

är min skepnads vittnesbörd.

Över mina skuldror vilar

mitt namns flinga av jord."

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Legion utkom för första gången 1988.

"När du går

finns din gest kvar, en

öppning till en annan planet,

genomskinlig och tät, det är

att vändas ut och in

och förbli ensam, en

händelse i tiden, där

det oerhörda rummet göms.

(Det regnar in i mig)"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik och han har belönats med en rad priser. Hans verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk. Med åren har hans stil förenklats. Dikternas klara sikt genom minnen och visionära rum har djupnat. Ulf Erikssons poesi finns nu översatt till ett dussin språk. Mörkret bland färgerna gavs ut för första gången 1992.

Kommer en dröm och veckar

vattnets yta, går en

främling där och tänker

var någonstans,

var sätta foten, det blåser upp

och löv yr ur hans människa.

I Ulf Erikssons dikter ses våra dagar än högt uppifrån än långt inifrån. Där råder klarhet i obegriplighetens rum. Dikterna är eftertänksamt reflekterande, men i dem finns också konkreta iakttagelser och fantastiska bilder. Inte minst staden och dess dagrar är starkt närvarande – inklusive Högdalen där han är uppvuxen.

Ulf Erikssons noveller rör sig fritt mellan vitt skilda platser: en lägenhet högst upp i en av Hötorgsskraporna i Stockholm, den baskiska separatiströrelsens Spanien och inbördeskrigets Sarajevo inneslutet i ett vintrigt Venedig; en pojke upplever den befriande känslan att nu börjar hans liv, en medelålders man ser, efter sin fars död, tillbaka på sitt.

Novellerna skildrar människor som på olika vis är fångna, i tiden och i sina liv, i oöverskådliga strukturer, men också stunder av befrielse och uppbrott. Tillsammans formar de sig till ett landskap av mörk erfarenhet, där figurerna – kanske utan att veta det – söker ett möte med någon annan.

Ulf Eriksson debuterade som författare 1982. Novellsamlingarna Paradis (1996) och Is (1999) betraktades av kritiker och läsare som ett andra genombrott.

Det viktigaste rummet i Ulf Erikssons essäsamling är storstaden. Författaren vill "läsa" staden för att om möjligt hitta dess "medvetande", dess "minne" och "förhoppningar". Resultatet har blivit en guidad tur genom en samtidspräglad labyrint av böcker och stadslandskap.

Ulf Eriksson, född 1958, är poet, romanförfattare och kritiker.

Rymdens vila är en diktsamling som springer ur en genomgripande händelse i författarens liv: hans fars död i cancer 1999, och diktsamlingen är också tillägnad honom. Det går som ett skred inom honom, och det blir nödvändigt för honom att på nytt orientera sig i livet. Vem var egentligen fadern, som syns så väldig i de fjärran minnesbilderna? Vem är han själv i mitten av sitt eget liv? Han söker sig tillbaka till sin uppväxt i en av Stockholm förorter (Högdalen) och följer samtidigt med vaksam blick sina egna barns väg in i framtiden. Det är dikter som sannerligen inte väjer för tillvarons svårigheter. Men samtidigt uttrycker de en stark upplevelse av att livet bär på en mening – som i de här tillspetsade raderna i den inledande dikten:

Det blåser stort, det

viner allestädes

tar ingentings väg, men

var inte rädd

inte orädd: det

finns ett mörker

med din form

och ingen annans.Ulf Eriksson är en av våra mest mångsidiga författare. Han debuterade som lyriker 1982 och har sedan dess utkommit med flera diktsamlingar, romaner och noveller. Allt han skriver präglas av en ovanlig förening av fri och djärv reflektion och en fantastisk sinnlig iakttagelseförmåga.

"Föreliggande dikturval spänner över trettio år ... Läsarens passage genom en samling dikter kan likna en ryckvis förflyttning mellan sinsemellan strikt avgränsbara detaljkarbeten, alltså diskontinuerlig rörelse. Men för mig handlar livet med dikten om en kontinuerlig fär ... de stora tecknen i mina inre landskap träder med åren fram allt skarpare, men de blir inte därför lättare att benämna. Den växande förtrogenheten med dessa tecken är ingen stelnande förvissning eller hemtamhet, utan snarare en häpnad som understryker att världen dagligen också är ett ställe där jag aldrig förut varit." Ur författarens kommentar till sitt urval.

Till sitt stora urval av tidigare publicerade dikter fogar författaren dessutom en då helt nyskriven samling, I solens rike, från 2010.

Boken är försedd med ett efterord av Mikael van Reis.

Berättaren i Ulf Erikssons roman träffar av en slump Bärbel, Harry och Hektor på en konsert. Några dagar senare bryter alla fyra lårbenet och hamnar i samma sjukhussal, där förbryllande flisor av glas upptäcks i deras benbrott. Har detta något samband med den underliga sjuka kallad glasillusion som berättaren just nu studerar, en själens och skelettets överkänslighet som spred sig i femtonhundratalets Europa likt en smittsam melankoli?

De fyra blir vänner, och deras liv och berättelser växer in i varandra, brister, splittras och förvandlas, i ett flöde av historier och anekdoter. Här ryms en levande skildring av en pojkes uppväxt i en förort, men också ett framtidsperspektiv – till och med efter döden … Idéer och samtidsskildring samsas med fantastik och trollerier i denna fängslande roman som i en cirkelform rör sig mellan skikt av verklighet, med labyrintiska förgreningar in i mörker och i ett ljus klart som glas.

"Fram bakom grenverk, fågelbefriade: ett

gammalt ljus

i de långa stundernas årstid

Sparsamhet råder i området

få tidssignaler

nu finns en insikt tillgänglig

slår enträgen sina lovar

Inåt,

lägg ljud efter ljus

bakom dig, växande, tunnare

Ditt namn glider av, ett

förbrukat skinn,

glänser avlägset mellan stenar

fossiliseras

Och ”du” upphör

genomblåses

beregnas

ökar i utsträckning

Tiden äger

enkelt rum, där

du skall stå länge i ett torn av höst

vända ansiktet mot ett besiktigande ljus"

Ulf Eriksson är född 1958 i Stockholm. Sedan debuten 1982 med diktsamlingen Varelser av gräs har han utgivit verk i genrerna lyrik, roman- och novellprosa samt essäistik och kritik. Han har studerat bland annat filosofi och arkeologi. Ulf Erikssons verk kännetecknas från början av stark rumslighet, intellektuell reflexion och en dragning till ett virtuost bildspråk.

Under tre dygn följer Ulf Eriksson några människor i ett vintrigt och mörkt Stockholm:

Theo, journalist inom massmedieimperiet CurrentCordia men också sysselsatt med att skriva en Barndomens encyklopedi, Aia som på telefon tar emot okända människors berättelser om sina liv, Dan, skeptisk massmedieforskare, Mia som fotograferar ansikten i tunnelbana, Minos, den geniale spelaren i CurrentCordias centrum, och den invandrade författaren Xavier, död sedan ett par år men gåtfullt levande i sina vänners medvetanden.

När ett spektakulärt kidnappningsfall översvämmar tidningarna växer en bild fram av hur media hotar att ta ifrån oss verkligheten. Men samtidigt gestaltas kampen för det egna rummet i samtiden, de personliga minnena och för våra möjligheter till skapande, kärlek och vänskap.

Xaviers hemlighet är en tät, mångskiftande och spännande roman, genomandad av oro och lidelse.