Bättre kan det inte sägas presenterar trettiofem prosastycken med rikedom och mångsidighet som gemensam nämnare: de inleds med Hitlers skatteproblem och avslutas med dikesrenens första tussilago. Vi ser Stig Claesson som springschas stå på näsan i Hamngatsbacken, vi bevittnar hans möte med nordvästra Skånes sista, ännu icke bortrationaliserade ko eller med ett fiolbärande skogsrå i den östgötska urskogen.

Han förflyttar sig snabbt mellan glesbygdsleda och tätortsmelankoli, från Moderna museet till Centralbadets bastu, från en gatucanyon söder om Slussen till blåsippsmattan bakom ett sörmländskt utedass. Han mediterar över en grön skördetröska, han ser en desperat man sänka hela sin samling Beethovenskivor i Strömmen. Han firar en kysk midsommarafton i Amsterdams glädjekvarter, på Malta träffar han en lätt vrickad engelsman, i Sarajevo uppvaktar han den vackra närsynta Tanja som jobbar på folkbiblioteket.

Bättre kan det inte sägas (publicerad första gången 1976) ger i sin variationsrikedom en fin presentation av en bland våra främsta moderna författare: hans rena, oändligt uttrycksfulla prosa, hans egensinne och lekfulla avspändhet, hans underfundiga milda humor, hans förmåga att söka och finna mening och sammanhang under ytan av det skenbart banala och alldagliga.

Bättre kan det inte sägas presenterar trettiofem prosastycken med rikedom och mångsidighet som gemensam nämnare: de inleds med Hitlers skatteproblem och avslutas med dikesrenens första tussilago. Vi ser Stig Claesson som springschas stå på näsan i Hamngatsbacken, vi bevittnar hans möte med nordvästra Skånes sista, ännu icke bortrationaliserade ko eller med ett fiolbärande skogsrå i den östgötska urskogen.

Han förflyttar sig snabbt mellan glesbygdsleda och tätortsmelankoli, från Moderna museet till Centralbadets bastu, från en gatucanyon söder om Slussen till blåsippsmattan bakom ett sörmländskt utedass. Han mediterar över en grön skördetröska, han ser en desperat man sänka hela sin samling Beethovenskivor i Strömmen. Han firar en kysk midsommarafton i Amsterdams glädjekvarter, på Malta träffar han en lätt vrickad engelsman, i Sarajevo uppvaktar han den vackra närsynta Tanja som jobbar på folkbiblioteket.

Bättre kan det inte sägas (publicerad första gången 1976) ger i sin variationsrikedom en fin presentation av en bland våra främsta moderna författare: hans rena, oändligt uttrycksfulla prosa, hans egensinne och lekfulla avspändhet, hans underfundiga milda humor, hans förmåga att söka och finna mening och sammanhang under ytan av det skenbart banala och alldagliga.