Stig Claesson – författare

Yngve Frej var en argsint soldat som dog i seklets början. Av hans stuga är bara en stenhög kvar. En fördetta skomakare i närheten, Gustafsson, börjar visa den som fornminne för turister. Det blir en rörande konfrontation mellan en ny tids människor och gamlingarna i avfolkningskroken. Vem älskar Yngve Frej är en oförglömlig skildring av det försvinnande gammaldags livet på landet i Sverige.

"En människa som har att promenera en lång och dyster gata i slutet av en lång och dyster vinter genom en trist och giftig stadsdel i en större stad för att komma dit hon ämnar sig blir lätt stående framför nån affärs skyltfönster och utan något större intresse eller engagemang betraktar hon föremål utställda till försäljning. Det är sent på kvällen i slutet av februari och lika lite som gatan tycks ha ett slut tycks vintern ha ett slut men det är inte särskilt kallt och det blåser inte och hon går i snöslasket men hon har inte bråttom för hon ska bara hem till sig själv för det är måndag nästa dag och hon ska arbeta och i ljuset från skyltfönstret tycker hon sig känna lite värme och trottoaren förefaller torr. Hon stannar till."Stig Claesson, Slas, 1928-2008, var en svensk författare, illustratör och konstnär.

Detta händer alltså i slutet av april år 1949.    På sommaren samma år ska den unge mannen fylla tjugoett år. Den unge mannen är europé. Europa är hans värld. Vad som ligger utanför Europa är täckt av dimma. Det finns inga andra kontinenter. Det finns ingen tredje värld.    Idag kan man ju småle åt den unge man som inte visste att jorden är rund.    Ändå är den unge mannen inte dum. Han har i tre år i olika etapper vandrat eller färdats omkring i sin värld. Europa. Och vart han än kom, var han än stannade i denna sin värld Europa hade man satt honom till att gräva grus. Hans värld var en sönderbombad, sönderbruten, söndertrasad, sönderhatad, hungrande, törstande och sårig värld. Att gräva grus var helt enkelt nödvändigt vart han än kom.

Svenska samtal, Sommarnöjen, Konst och konster, Wienervals, Utflykter, Enkla frågor – under dessa rubriker har Stig Claesson samlat sextio av de prosastycken han skrivit under de två senaste åren och illustrerat dem med sina egna teckningar.

Med stillsam säkerhet pejlar han in sig på människor och miljöer. Han betraktar Stockholm med främlingens förvånade blick och Wien och Sarajevo som om han bott där hela sitt liv. Han skriver som alltid så lätt och ledigt som bara den borne berättaren förmår, och så roligt som bara den kan göra som vet hur allvarligt livet är.

Med illustrationer av Stig Claesson.

”Ho vet vad mörtar pläga drömma”, säger den finländske skalden Elmer Diktonius, och samma ovisshet gäller frilansskribenten Peder From.    När vi träffar honom befinner han sig i en norrländsk hamnstad tillsammans med Molly, en ung kvinnlig fotograf. De skall träffa sin förläggare, som bor på denna osannolika ort och förresten själv är lika osannolik. Mollys och Peders bok heter ”Vägskäl i Sverige” och inrymmer ett stort antal bilder av vägkorsningar som alla ser nästan likadana ut utom att somliga har en kiosk.    ”En mörts drömmar” berättar dels om hur ett fint kärleksförhållande uppstår mellan Peder och Molly. Dels handlar den om hur Peder, vars familj ursprungligen kom från trakten, gör en pilgrimsfärd till deras forna tillhåll och får en nostalgisk upplevelse av det gamla nästan försvunna Sverige, som kanske var det riktiga.    ”En mörts drömmar” är en rolig berättelse och man måste nästan vara ett träbeläte för att inte släppa boken- och skratta ibland, eller röras av den ömsinta kärleksskildringen.

Han var en och åttiotvå lång och hette Tore Andersson. Han vägde sjuttio kilo och han hade blont hår och blå ögon och var fyrtiotre år.    Han såg mycket svensk ut och han var också svensk. Han var både norrlänning och stockholmare på en och samma gång.    På den säng han inte använde låg en reseskrivmaskin. Han hade litterära ambitioner.    Han hade långa ben men ingen hade bett honom vandra Presidentavenyn varken österut eller västerut som han gjorde, däremot hade han blivit tillsagd att dricka mycket bergsvatten.    Han hade också blivit tillsagd att äta regelbundet och sova.    Reseledaren hette Marion. Hon var en tjugofemårig blond och vacker norska och hon hade frågat om hon kunde hjälpa till med något. Han hade bett henne fara åt helvete.

Så sa Håkansson en söndagsmorgon vid halv tiotiden på järnvägsstationen Falköping Rantens kaffeservering:    Det är för att glömma vi måste minnas.    Det är för att kunna glömma vi måste komma ihåg allt. För att kunna längta.    Minnet och längtan. I den ordningen. I förrgår och i övermorgon. Aldrig i morgon och framför allt inte i dag.    Framför allt inte i dag. Och inte i går heller. Stig Claesson, Slas, 1928-2008, var en svensk författare, illustratör och konstnär.Med illustrationer av Stig Claesson.

Gustaf Rune Petterson är innehavare av en anspråkslös porrshow. Nu förbereder han sommarnes turné. Han ska skriva ihop ett program åt sina båda strippor och åt Kalle Svensson, som blir upphetsad av att folk tittar på honom när han är solbränd. Men Petterson hindras av en lokal översvämning, som för in flera människor i hans liv, både bekanta och obekanta: Einar och hans osannolikt tilldragande lantbrukarhustru Sara, Greven som kör Landrover och rår om alltihop men ändå tillhör det förflutna. Och så Henrietta, som har stukat foten och som kanhända är den som han alltid har väntat på.”Henrietta ska du också glömma” är tredje boken i en trilogi om Sverige som började med ”Vem älskar Yngve Frej” och fortsatte med ”På palmblad och rosor”.

I boulevardens skugga är en bok om svensk sommar och ett höstkallt Rom utan turister, om Stockholm i krismörker och ljus vårskymning, om ett möte i Oslo och en söndag i Södertälje, om kaféer och påskägg, film och flugor, om Jultomtens dag i Budapest, om Solidaritet och solidaritet, om Marx i Falun och om frihetens krav och hoppets nödvändighet.

Författaren Stig Claesson tar med skarpsynt eftertänksamhet och underfundig humor fram det sällsamma i vardagen och det självklara i det egendomliga. Här har han samlat ett femtiotal prosastycken från de tre senaste åren. Med illustrationer av författaren.

Gunnar heter en man som en vintermorgon hittas sedan han dränkt sig i Riddartjädern. Handlingen i Stig "Slas" Claessons djupt engagerande roman Innan himlen klarnar utspelas under en dag på Söder i Stockholm. Personerna är människor som känt Gunnar eller som hört talas om händelsen och funderar över den, en brokig och levande bakgrund av Söderliv och Södermänniskor.   Så småningom växer det fram ett porträtt av Gunnar, en människa som många tyckt om, men som på sistone börjat bli lite besvärlig för sin omgivning genom de krav som han ställt på den.   Längst in handlar väl Innan himlen klarnar om svek. Om Gunnar som svikit sina vänner, men framförallt om dem som har svikit honom genom att inte ställa upp när han behövde dem. Inflätad i handlingen finns en ömtålig kärlekshistoria som till en början ter sig orimlig, men som får nytt liv under händelsernas tryck.   Innan himlen klarnar är en av Stig Claessons mest gripande berättelser och samtidigt fylld av fin humor, och den slutar med ett stråkdrag av hopp och förtröstan.

En av de finaste och mest ömsinta kärlekshistorier man kan tänka sig utspelas här på cirka tre och en halv timme. Huvudpersonerna är en medelålders man och en lång, mycket vacker svart flicka. Skådeplatser är en park på Söder i Stockholm, en våning därsammastädes och den lilla serveringen på Fjällgatan.

Mer behöver inte sägas. Alla som tycker om Stig Claesson kommer att ta historien till sitt hjärta. Och alla som tycker om kärlek.

Stig Claessons roman Man måste det man önskar är en ömsint och rolig skildring av mötet mellan Vera Nilsson, väl bibehållen och nyligen pensionerad innehavare av en sybehörsaffär, och Janus Andersson, en sjuttioårig soldyrkare. Han är kroknäst, vithårig och möjligen av zigenskt ursprung - eller tattare. Vera, som skriver kåserier i ortstidningen, beslutar sig en dag för att söka sanningen i Janus hemlighetsfulla förflutna. Hon uppsöker honom i hans lilla torp, och varma känslor uppstår mellan de två. Ortsbefolkningen, som ivrigt spekulerar i Janus tidigare liv och till och med tror sig veta att han en gång suttit i fängelse, har svårt att fördra denna spirande kärlek, och skvallret tilltar på Nicks grill. När så den rymningsbenägne lille Hampus beger sig ut en natt och ertappas vid Veras av en sten krossade skyltfönster, bryts idyllen. Ingen tror riktigt att Hampus mäktat vare sig lyfta eller med kraft kasta en så stor sten. Men, om så nu är fallet, vem bär egentligen skulden till nidingsdådet? Man måste det man önskar är ännu en av Stig Claessons underfundiga och träffsäkra skildringar av Sverige av idag.

John Andersson heter en något vilsekommen ung svensk som just fyller tjugosju. Det nya Europa fyller just tio år, och där dyker han upp i en by i Holland, utsänd av en ideell organisation för att plantera trän. Holland har för inte länge sedan härjats av en våldsam översvämning. Men nu är holländarna hövligt förvånade över att de ska ha trän planterade och likaså över John Andersson och hans märkliga internationella kumpaner. Eftersom John dessutom är kär i dottern till en handlande i Frankrike, som han inte har råd att hälsa på, blir hans liv inte lätt, särskilt som det alltid fattas ett kort i leken. ”Medan tidvattnet vänder” är en kvick, sorgsen och alldeles ovanlig historia, berättad för en flicka i Ungern som John Andersson aldrig sett och inte Stig Claesson heller.

Charlie, huvudperson i denna berättelse, förekommer inte direkt i boken. Han har lämnat efter sig en något förfallen fritidsanläggning vid en kanadensisk flod, som berättaren, en ung svensk, och hans majestätiska svärmor arbetar på att sätta i stånd. Berättaren, som är ett rov för konflikter, styrker sig med tanken på Charlie, en undanglidande och hemlighetsfull man. ”Min vän Charlie” är en berättelse om främlingskap och kontakt, om ensamhet och längtan, om förmåga att förstå. Stig Claesson för oss denna gång till en ny, märkvärdig miljö i en berättelse full av lockande antydningar och ständigt i kontakt med hemlighetsfulla sanningar.

Författaren Leo Löv skriver en saga om en älg. Sagan översätts till ungerska och långt därborta i Békéscsaba läser Maria den. Sedan skriver hon ett beundrarbrev till Leo.    Och därmed är Stig Claessons historia igång. Den okända Maria insisterar på att få besök, och till slut lämnar Leo sina konstnärsmödor i det melankoliska februari-Stockholm, tar med sig vännen Bengt, finsk doktor i samhällsvetenskap, och beträder den ungerska jorden. l Budapest av år 1990 märks spåren efter den avsatta kommunismen, och Leo kämpar med resterna av sina vänstersympatier. l den lätta tonen, de dråpliga situationerna, i mängden av infall, tragikomiska figurer och rappa dialoger låter Stig Claesson framskymta den åldrande mannens vilsenhet i tiden, hans tilltagande ensamhet, vänskapens förgänglighet och det stundande, stora avskedet. Det är en naken berättelse av en rättfram författare, och den lockar till skratt, vemod och begrundan.

”Man kan inte med bästa vilja i världen påstå att herr Nilsson ofta tänkte sig för. Detta är naturligtvis en brist hos herr Nilsson, eftersom det ju är så i vårt samhälle att de flesta människor tänker sig för både en och två gånger innan dom kastar sig in i ett nytt äventyr …”

På en knapp och ren, oändligt uttrycksfull prosa berättar Stig Claesson om en människa som har svårt att finna sig tillrätta, som aldrig har möjlighet att välja rätt eller fel väg – en klok, vemodig och minnesvärd berättelse.

Willy Carlsson påstås tillhöra en lurad generation.

Den som påstår det heter Hardy och han gör det inte på något fint sätt.

Av detta blir Willy svårt förbannad och börjar tänka över sin generation — viktiga delar av den är borta och det gäller att hålla vakt.

Ni har inget liv att försäkra är titeln. Den syftar på att Willys pappa tog en försäkring på sin son som vid mogen ålder skulle tillåta honom att gå i lackskor och halmhatt, röka cigarr och be alla dra åt helvete. Men boken handlar också om kärlek, förståelse och kyla. Det är kanhända Stig Claessons mest personliga berättelse.

En tänkebok om hur man kan bete sig i livet och en källa till glädje, uppbyggelse och vemod — som om det betydde något.

Om vänskap funnes är en stor och märklig roman. Under de säregna händelserna, under det roliga och det sorgliga, under vemodet och friheten från illusioner går en ström av värme, starkare än i någon annan av Stig "Slas" Claessons böcker. Om vänskap funnes är en roman vars människor lever länge inom den som läst den.

”Omedelbart han såg kärringen beslöt han sig för att förgöra henne. Varför visste han inte. Han bara beslöt sig för att ta livet av henne, kanske därför att kärringen såg ut som om hon väntade att han skulle göra just det.    Bara för att kärringen trodde att han skulle strypa henne tyckte han, att han borde göra det.    Kanske därför.    Han hade skrämt kärringen. Men hon hade skrämt honom först.    Kärringen låg nedbäddad i en soffa i kammaren och han hade inte sett henne första gången han gått igenom det lilla rummet. Kanske hade kärringen då sovit. Nu sov hon inte. Hon låg och tittade på honom med stora bruna skrämda ögon och han ville slå ihjäl henne.    Jag är här med en sladd, sa han.”

”Han heter Torvald och han är skandinav. Möjligt är att han är en bonnjävel men just nu utlänning i Paris. Han äger det värdefullaste man kan äga. Sin ungdom och sitt självförtroende (…) Vägen till världsberömmelse ligger öppen, möjligen kunde han vara lite säkrare på åt vilket håll han ska gå. Det är naturligtvis hans dilemma eftersom han inte vet var i Paris han befinner sig. Han är bakfull (…) Igår förlorade han den han älskade. Han reste, med nån naturligtvis, det finns alltid nån annan. ”

Peter Blodström arbetar med fönster. Hans distrikt är en stockholmsk förort. Där träffar han människor som måste försöka leva på denna avlägsna och sterila plats. Han justerar deras fönster och får deras förtroenden, ibland mer än så, innan han återvänder hem till sitt eget innerstadsliv.    De flesta är fruar – Arabelle och fru Kristina Marconi från Dalsland, i apelsinfärgade plaststövlar, och andra. Men det finns också barn som äventyraren kapten Jensen, och ungdomar som Olle som njuter av sin enda stilla stund när alla andra är borta från lägenheten ett litet slag. Bara en verkar nöjd: gamla fru Öberg, fast bussen tog hennes man dagen efter den man lade om till högertrafik och fast hon tycker rysligt illa om prinsessan Sibylla.    Förorten kanske heter Helvetesmossen och kanske alla som bor där är fångna som slavar i ett land som liknar de fjärran tropiker de drömmer om. Stig Claesson är en av de mest betydande av de svenska prosaisterna. I denne urstockholmares berättelse Sanningen och ingenting annat än står förstadens trista liv som en symbol för helvetet på jorden, en tes som han utför med stor list och energi. Boken ger en mycket fin läsupplevelse. Den är både stark och lågmäld, både komisk och sorglig.

”Handlingen i den här boken är enkel ty den handlar om enkla ting. Berättelsen tilldrar sig under den vecka en efterlängtad vår anländer till Tammerfors i Finland. Den veckan har Tammerfors åtagit sig att stå som arrangör för världsmästerskapen i amatörboxning i stadens ishall. Det försöker jag berätta om och jag berättar också om en halvtimmes teveinspelning för Finlands svensktalande tevekanal. Jag är i Tammerfors för att skriva om boxningarna för tidningen Boxning och trasslar in mig i en kärlekshistoria med en grekiska som också agerar sportjournalist. Det berättar jag också om. Det är ungefär allt.”

Stig Claesson

Med illustrationer av författaren.

Natanael är en halvbra reklamtecknare, som tillsammans med sin lilla dotter Annika åker långt ut på landet för att hälsa på två gamla släktingar. Han vill att dottern ska få se den värld där deras familj har sina rötter.

De två stockholmarna hamnar oförhappandes rakt i en kriminalgåta. Detektiven Harald Ask, Oslopolisens främste spårhund och en gång hjälte i otaliga nummer av Detektivmagasinet dyker upp i den lilla staden tillsammans med sin motståndare i tusen äventyr, Thomas Ryer. Bägge är nu till åren. Ask är sen länge pensionerad och Ryer är en skröplig ärkeskurk. Bägge letar, av skilda orsaker, efter Ryers ständiga medbrottsling, den grönögda och rödhåriga äventyrerskan Olga Barkowa. Har hon möjligen slagit sig till ro på en täckadress i den lilla fridfulla svenska staden?

Den gåtan ska inte avslöjas här och inte heller de många andra äventyr och förvecklingar som möter i Stig Claessons första roman från 1987.