Ljudbok, Svenska, 2020
Ett andra anstånd
Av Jan Myrdal
169 kr
Lyssna direkt i Bokus Reader – eller ladda ned till din enhet
Fler format och utgåvor
Beskrivning
"2019 fyller jag 92. Om jag inte dött eller blivit dement dessförinnan arbetar jag då fortfarande vid tangentbordet som skriftställare. Men har vid det laget rimligtvis inte mycket tid kvar. I sjuttiofem år, ända sedan jag som sjuttonåring började på Värmlands Folkblad har jag vid tangentbordet verkat publikt, först som journalist under volontärtiden, sedan som skriftställare. Efter mer än sju decennier alltså tid för en summering. Ja, även just det som varit och det som ännu är kontroversiellt. I Ett andra anstånd söker jag att i ord och i några viktiga bilder skära upp jaget ända in i pulpan. Det handlar om rannsakanden efter det att jag inte avled i sepsis på Karlskoga lasarett den 16 augusti 2015. Orden har nedtecknats allteftersom från augusti 2015 till juni 2018. Rannsakanden alltså. Inte biografi och än mindre en redovisning av vad jag skrivit och publicerat dessa senaste sjuttiofyra år. Om detta finns bibliografier och uppslagsverk. Här söker jag i stället att bortom skamgränsen skala jaget. Och att göra det i sin tid." Jan Myrdal "Jan Myrdals sista stora uppgörelse med sig själv, allt och alla, är omistlig läsning. Särskilt för fiender och motståndare som aldrig förstått hans storhet." Jan Guillou "En av våra största folkbildare." Åsa Linderborg, Aftonbladet "Jag blir helt utslagen. Myrdals vilja att till varje pris söka sanningen - jag har aldrig läst något liknande. Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell har varit väldigt viktig för mitt eget arbete med Min kamp." Karl Ove Knausgård
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2020-03-20
- Språk: Svenska
- Speltid: 16 tim 9 min
- Filformat: MP3
- Filstorlek: 471,3 MB
- ISBN: 9789113101644
- Förlag: Norstedts
- Upplaga: 1
- Uppläsare: Jan Myrdal
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
20 recensioner, genomsnitt 3.9/5
- 4/5 Lasse E
För den som har följt Jan Myrdals skriftställeri genom decennierna kan hans sista bok tyckas bjuda på många igenkännanden. Men hans självuppgörelse är skoningslös, han erkänner inga spärrar, värnar inget privat, avslöjar "skamliga" detaljer. Det utgör bokens stora behållning. Och man tänker, nu när han är död: åh, vad han är saknad! Denna röst som aldrig sjöng med i den påbjudna kören.
- 5/5 Mormorsmor E
Skrivsättet är fortfarande hans eget, men till skillnad från hans tidigare hel/halvbiografiska verk går han verkligen till botten med sin egen lust att skyla över sina tillkortakommanden och pressar sig själv gång efter annan att bli brutalt ärlig. Och äntligen har han blivit så gammal att han kan se några goda sidor hos sina föräldrar
- 4/5 Pellegrim
Många egna minnen poppar upp samtidigt med de tänkvärda orden och bekräftelsen på hur lika vi människor är varandra trots att vi ofta tror det motsatta.
- 5/5 Sören L
Som alltid intressant att läsa Jan Myrdal! Utövar ett slags "friflytande" psykoanalys som överskrider gränserna för hur denna vanligtvis uppfattas.
mvh
Sören Lander, psykolog och psykoterapeut - 2/5 Thomas N
På flera ställen i den här boken proklamerar Myrdal att han är yttrandefrihetsfundamentalist. Men de ställningstaganden han gjort i livet och som han berättar om i boken har visat att det å ena sidan är en läpparnas bekännelse, och å den andra sidan en hållning som inte gäller för hans syn på yttrande- och tryckfrihet utanför Sverige. Därför upprepar han också att mullornas fatwa och dödsdom mot Salman Rushdie är riktigt, att massakern på Himmelska fridens torg i Peking var både begriplig och nödvändig, och att Pol Pots massmordsregim inte bara var legitim utan i högsta grad försvarbar.
Jag ska inte slösa många fler ord på boken.
Låt mig bara säga att det finns ett ämne som löper igenom den, från sida till sida: Myrdals knullande, hans besatthet av kvinnors könsorgan, hans gonorre, kvinnorna han erövrat och kvinnorna han gift sig med. Det är ett faktum att jag tröttnade. Det blir som en gammal mans sista försvarstal för den egna sexuallusten och förmågan. Kapitelrubriker som Att vakna kåt på sitt nittionde säger kanske inte mycket, men de haglar i boken, vilket besvärar mig. Inte av prydhet utan för att jag är hjärtligt trött på ämnet. Texterna påminner om sextiotalets pornografiska blad, där orden kunde få vilken småpojke som helst upphetsad. Myrdal är förstås fri att skriva vad han vill. I Iran, Kina och i Pol Pots Kampuchea hade han dock inte varit det.