Sällskap

”Sällskap är en omistlig bok." - Sydsvenskan

"Jag har i första hand tänkt på Elisabeth Hjorth som en av de mest läsvärda essäisterna /---/ Men nu måste jag även börja räkna in henne bland de riktigt betydelsefulla romanförfattarna. Sällskap är nämligen tät och mättad, levande och köttig." - Expressen

"Bara en författare som verkligen litar på sin läsares förstånd kan skriva så lysande och så uppfordrande." - Smålandsposten

"Sällskap får mig alltså att tänka på allt från SCUM och Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld till Lina Wolffs Liken vi begravde." - Göteborgs-Posten

"... det är sagoaktigt och bakvänt på ett roligt sätt. Som ett möte mellan Birgitta Lillpers prosalyrik och Claes Hylingers hemliga sällskap." - Kulturnytt

"Den här romanen, Sällskap, får mig att tappa hakan fler gånger än socialstyrelsen rekommenderar..." - Bernur

"Elisabeth Hjorths språk är exakt och kraftfullt, med starkt sinne för vardagliga detaljer, ofta kontrasterade mot tillvarons svarta hål." - Svenska Dagbladet

"... en svensk Handmaid's tale ..." - BTJ

Varför är det bara ensamheten som kan berättas?

Ett kvinnligt hämndsällskap utför uppdrag åt varandra.

En liten grupp flickor bildar en nunneorden och konfronterar det samhälle som stött ut dem.

En karismatisk församling i en stad som kallas porten till Europa utgör ett motstånd i en gudlös framtid.

I sin femte roman undersöker Elisabeth Hjorth sällskapen som förlösande eller förgörande kraft. Gemenskaper gjuts eller faller samman, blir tillflyktsorter eller fängelser, beroende på vem man frågar.

Sällskap är en lekfull triptyk där röster ekar genom tid och rum, där begär och besvikelser flätas in i varandra och det heliga bor granne med hädelsen.