Elisabeth Hjorth - Böcker

I Gläntas nya nummer samtalar den palestinska författaren Adania Shibli med Balsam Karam & Elisabeth Hjorth & Hanna Nordenhök. Tre samtal som har blivit en enda text. Här finns också konstkollektivet HAWAF som till Glänta producerat en specialversion av deras museum för Gaza, Sahab Museum, som går att vika ut ur numret. Dessutom ett kapitel ur Gloria Anzaldúas klassiska verk Borderlands / La Frontera, samt förintelseöverlevaren Jean Amérys text om självmordet. Samt dikter av Doaa Kamel, Sofia Junes, Leif Holmstrand och UKON. Och den tyska medieteoretikern Bernhard Siegerts genomgång av dörrar, och deras materiella och symboliska betydelser.

Vad kan litteraturen göra i egenskap av kritik? Som plats för något nytt och annat? Vad kan den inte göra? Och hur kan läsaren ta ansvar för litteraturen som möjlighet? I dialog med tänkare som Spivak och Levinas undersöker Elisabeth Hjorth läsning som en etisk praktik. Hon gör det genom läsningar av Jonas Hassen Khemiri, Annika Korpi, Daniel Sjölin och Sara Stridsberg. Förtvivlan är och bör enligt Hjorth vara utgångspunkten för denna etiska läsning: förtvivlan förstådd som ett oförsonligt begär efter andra ordningar och världar.Litteraturens förhållande till världen är ärendet i Förtvivlade läsningar. I dialog med tänkare som Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas, Judith Butler, Derek Attridge, Sara Ahmed och Lev Sjestov undersöker Elisabeth Hjorth läsning som en etisk praktik. Hjorth visar hur romanerna med estetiska medel gör motstånd mot de samhällsordningar och maktsystem som de skildrar, och att det motstånd som litteraturen utövar ställer läsaren inför ett ansvar som kan formuleras i etiska termer. Romanerna gestaltar de perifera rösternas betydelse för en alternativ ordning, och de litterära strategierna förstås i Hjorths läsningar som strategier för politiskt motstånd. Läsningen blir i studien därmed också ett sätt att rubba en ordning. Så går det att förstå läsningens etiska dimension som en riktning eller en rörelse för förändring.Elisabeth Hjorth är författare och kritiker. Hennes senaste roman är Vid himlens början från 2013. Hon är verksam som lärare och forskare i litterär gestaltning på Konstfack. Förtvivlade läsningar är hennes doktorsavhandling i etik framlagd vid Uppsala universitet."Det är befriande läsning [...]. Elisabeth Hjorth visar med sin avhandling att den dekonstruktivistiska läsningen, med sin öppenhet för det sårbara i alla tolkningar, är ett sätt att få litteraturen att sjunga mångstämmigt och starkt och låta läsaren, med Elisabeth Hjorths egna vackra ord, 'träda in i en omöjlig, osäker relation där hon kan lära sig något om det hon aldrig kan förstå'."Stefan Eklund i Svenska Dagbladet "Förtvivlade läsningar vilar tungt på tre besvärliga teoretiker: Gayatri Chakravorty Spivak, Emmanuel Levinas och Judith Butler. Men det är ändå de långa teoretiska avsnitten som jag läser med störst glädje. Svåra. Snåriga. Krävande. Javisst. Men roliga. Elisabeth Hjorth har en underbar förmåga att göra dem rörliga, angelägna och igenkännbara."Per Wirtén i Sydsvenskan "Det var länge sedan jag strök under så mycket och antecknade i marginalerna som i läsningen av Förtvivlade läsningar. Dels på grund av den tankerikedom som här ryms, dels för de frågande och engagerande formuleringar som Hjorth iklätt sitt arbete." Calle Flognman i Tidningen Kulturen

Gläntas nya nummer handlar om likheter och skillnader: mellan att vara muslim och att inte vara det, mellan att betraktas som icke-vit respektive vit, mellan att vara fången i en kvinnokropp och i en manskropp, mellan att ha växt upp på den här platsen eller att ha växt upp på en annan, mellan att synas på foto- grafier och inte synas, mellan att inte sitta i fängelse och att göra det. Mellan att vara rasande och att inte vara det, mellan att apa sig och att vara sig själv, mellan lilla jag och människan i allmänhet.

Det är tidigt 1980-tal i en glesbygd där arbetet med jorden bytts ut mot arbetet i fabriken. Man älskar Jesus men fruktar kommunismen. En våldsam far tyranniserar sin familj. I väntan på kvällen talar en flicka. Hon talar om barndomen och samhället, om skräcken och kärleken. Hon har en sax i fickan och tankar av stål. En dag ska hon bli oslagbar.

Vad är mat och vad är annat? Vid närmare betraktande framstår lunchen som ett komplext system, som ställer oöverskådliga krav på kunskap och kännedom om farligt och ofarligt. Vårt och andras. Hur långt har burken med kikärtor forslats? Hur såg insidan på konservburken ut som de krossade tomaterna låg i? Är köttet närproducerat? Det finns antagligen inget annat, förutom sex, som det finns lika många tabun och starka föreställningar om, som mat. Maten ingår i våra riter och i vårt firande. Vad vi äter, eller inte äter, kan skapa starka reaktioner hos andra. Ord&Bild har gjort ett temanummer om Mat som genomsyras av frågan om vad som är och vad som inte är mat.

Ord&Bild nr 5/15-1/16 innehåller ett rikt temablock om Guld, men också en essä om skrivande och försoning av Elisabeth Hjorth, samt en om statslöshetens historia av Lyndsey Stonebridge. Samt, som alltid, litteraturkritik!

"Av en slump nämns Federico García Lorca i fyra av numrets texter. En spansk mellankrigspoet, som bland annat lät sig inspireras av barockpoeten Luis de Góngoras lyriska strategi: chocka läsaren genom starka sinnesupplevelser. Lorca kallade poeterna för professorer i kroppens fem sinnen." Ur numrets ledare Poesi av Pia Juul, Åsa Ericsdotter, Olga Gutiérrez Galindo, Ilya Kaminsky, Anna Nygren och Elisabeth Hjorth. Essäer av Marie Silkeberg, Hanna Hallgren, Branko Copic, Merima Dizdarevic, Kajsa Sundin. Recensioner: Maria Küchen om Lina Arvidsson, Magnus Bremmer om Erik Lindman Mata, Freke Räihä om Niko Erfani, Erik Bergqvist om Lisa Zetterdahl och Naima Chahboun om Kristoffer Leandoer.