En brandfackla, eller snarare en Molotovcocktail om hur folkhemmet rämnar. Och Lena Anderssons debutroman om en uppväxt i förorten Stensby är vass som ett rakblad. Det är en krönika som inte försöker lägga tillrätta eller ge några svar på varför allt blev så fel – i Tensta eller i Rinkeby eller i Hammarkullen. Lena Andersson fångar in det svenska samhället med absolut skärpa.
Lotta Svensson växer upp i förorten under det expansiva 70-talet. Retoriken talar om jämlikhet och de flesta får det bättre. Men under tiden reproduceras de uteblivna livsmöjligheterna, för svenskar som för invandrare. Lotta är duktig i skolan men det är alltid tjejer som Pia och Mia som är populära, de som har hård röst som döljer rädslan för att hamna lägre i hackordningen. Lotta vill bli som de.
Leyla har helt andra mål i sikte, hon ska bli författare eller riksdagsman. Uppbackad av sina föräldrar får hon möjlighet att ta sig ifrån Stensby. Men Zeynep, Lotta och Mustafa ser att samhället tillhör några andra. Privilegierna är några andras. De vet att de borde vara tacksamma över att de fått det så bra som de har det – och ändå: ska det inte vara bättre än så här?
Lena Anderssons roman Var det bra så? berättar om unga människor födda in i ett samhällsbygge som kommer av sig.
