Cecilia Hanssons bok är både levande och angelägen, och visar med tydlighet att när kulturen är hotad så är vi alla hotade.

Leonidas Aretakis, Dagens Nyheter

En mycket fin, läsvärd och genomarbetad intervjubok ... En viktig bok för att förstå hur dagens Europa blivit till och kanske också om vart det är på väg.

Björn Sandmark, Dala-Demokraten

Samtalstonen är vardaglig och innehållet tillgängligt, som läsare sitter man vid bordet intill och lyssnar. Det är vaket och undrande, aldrig pladdrigt ... får en att stanna upp och reflektera. Cecilia Hanssons rapporter från verksamma konstnärer i ett undanskymt Europa rymmer hopplöshet och allvar. Men också hoppfullhet i ett allvarligt läge.

Gert Lundstedt, Arbetet

Det här är en bok som tar upp samtidens brännande frågor och samtidigt ger en viktig historisk bakgrund. Det är intressant, gripande, viktigt, stundtals underhållande och alltid mycket stimulerande.

BTJ

Jag tror man ska läsa Hopplöst, men inte allvarligt som en rapportbok från läget i tre länder - Österrike, Ungern och Rumänien. De förenas av förljugen historia, läskig politik och fantastiskt stilskarpa, plågsamma, ältande berättelser. Michael Hanekes nersläckta mörker, Herta Müllers skoningslöshet och Lászlo Krasznahorkais stillastående störtregn. Vem blir inte sugen? ... Ingen verkar egentligen vilja vara politisk - men alla känner att de måste. Någon säger att samtiden är som en djungel, men att det då finns plats för mod ... Våra blickar över Europa skyms fortfarande av fördomsfulla stereotyper och kategorier. Hanssons bok rubbar dem. De tre länderna bildar ett upphettat koncentrat av det europeiska tillståndet. Konservatismens frammarsch. Det skarpa vägvalet mellan åternationalisering och Europatanken. Deras frågor angår alla.

Per Wirtén, Expressen

Nyfikenhet och öppna frågeställningar kan leda oss vidare i ett allt mer polariserat samhällsklimat ...  Cecilia Hansson har åstadkommit rena trivselboken för den som är det minsta intresserad av sin europeiska omvärld, sin samtid eller, för den delen, meningen med livet. Det är oavbrutet stimulerande att följa hennes möten med den ena efter den andra centraleuropeiska intellektuella giganten / gränslösa konstikonen / lovande yngre förmågan. Faktum är att det litegrann känns som att få sitta och fika i sällskap av en rad otroligt intressanta personer. Cecilia Hansson bjuder på spirituella samtal med en i bästa bemärkelse intellektuell grädda. Det där med fikakänslan är nog ingen slump. På ett ställe resoneras det just om cafékulturen i Wien, och dess betydelse för konst och kultur. Cecilia Hansson själv tar liten plats i texten, men skjuter in de rätta frågorna och har helt uppenbarligen en talang att lyssna, tolka och ordna det material hon får, så att det blir substantiellt och, i sina bästa stunder, riktigt djupsinnigt ... Hopplöst men inte allvarligt bjuder på flera skratt under läsningen, precis som vid ett vanligt cafésamtal. Påfallande många av Hanssons interlokutörer har humor, och en stor portion självironi.

Nina Solomin, Upsala Nya Tidning

Frostbitna tulpaner i gatustånd och uppfällda rockkragar fyller staden i en historiskt kall aprilhelg, men tillkommen som 'en kärleksförklaring till Österrike' värmer Hanssons bok som en innerlig stadsguide i sina beskrivningar av konstens glödgade svar på en kall politik. Helt logiskt framstår det också att det blir kyssar som snitslar ut min väg när jag rör mig genom staden och dess politiska och kulturella historia.

Sara Meidell, Västerbottens-Kuriren

Selv om boken levner liten tvil om situasjonens alvor og håpløshet, og mange av de intervjuede fremstår resignerte på vegne av sine nasjoner, oppleves boken paradoksalt nok som frisk. Forfatterne og kunstnerne som her kommer til orde gir vektige innspill til våre forestillinger om Europa. For som Cărtărescu viser i sitt essay, står Europa fortsatt på spill, og også skandinaviske hjerner kan se ut til å ha glemt at de er grenseløse.

Morgonbladet (Norge)

Och här finns kanske något som utöver geografin förenar det vi kallar Centraleuropa, nämligen en konstnärlig fascination för den inre friheten och för gestaltningen av det djupaste mänskliga livet bortom de lager som språk, etnicitet, tradition och konvention utgör. Detta är förstås paradoxalt i en region som präglats av mänsklighetens värsta krig, folkmord och diktaturer. Men, så är också själva paradoxen, liksom den i bokens titel, något specifikt centraleuropeiskt. Att bokens kollage av intervjuer har tillkommit i en tid då den konstnärliga friheten historiskt sett aldrig varit större är förstås också paradoxalt, men samtidigt något som uppmanar oss alla att bidra till att denna frihet inte begränsas till att bli ytterligare en parentes i en auktoritär tidsålder.

Signum

Cecilia Hanssons bok är både levande och angelägen, och visar med tydlighet att när kulturen är hotad så är vi alla hotade.

Leonidas Aretakis, Dagens Nyheter

En mycket fin, läsvärd och genomarbetad intervjubok ... En viktig bok för att förstå hur dagens Europa blivit till och kanske också om vart det är på väg.

Björn Sandmark, Dala-Demokraten

Samtalstonen är vardaglig och innehållet tillgängligt, som läsare sitter man vid bordet intill och lyssnar. Det är vaket och undrande, aldrig pladdrigt ... får en att stanna upp och reflektera. Cecilia Hanssons rapporter från verksamma konstnärer i ett undanskymt Europa rymmer hopplöshet och allvar. Men också hoppfullhet i ett allvarligt läge.

Gert Lundstedt, Arbetet

Det här är en bok som tar upp samtidens brännande frågor och samtidigt ger en viktig historisk bakgrund. Det är intressant, gripande, viktigt, stundtals underhållande och alltid mycket stimulerande.

BTJ

Jag tror man ska läsa Hopplöst, men inte allvarligt som en rapportbok från läget i tre länder - Österrike, Ungern och Rumänien. De förenas av förljugen historia, läskig politik och fantastiskt stilskarpa, plågsamma, ältande berättelser. Michael Hanekes nersläckta mörker, Herta Müllers skoningslöshet och Lászlo Krasznahorkais stillastående störtregn. Vem blir inte sugen? ... Ingen verkar egentligen vilja vara politisk - men alla känner att de måste. Någon säger att samtiden är som en djungel, men att det då finns plats för mod ... Våra blickar över Europa skyms fortfarande av fördomsfulla stereotyper och kategorier. Hanssons bok rubbar dem. De tre länderna bildar ett upphettat koncentrat av det europeiska tillståndet. Konservatismens frammarsch. Det skarpa vägvalet mellan åternationalisering och Europatanken. Deras frågor angår alla.

Per Wirtén, Expressen

Nyfikenhet och öppna frågeställningar kan leda oss vidare i ett allt mer polariserat samhällsklimat ...  Cecilia Hansson har åstadkommit rena trivselboken för den som är det minsta intresserad av sin europeiska omvärld, sin samtid eller, för den delen, meningen med livet. Det är oavbrutet stimulerande att följa hennes möten med den ena efter den andra centraleuropeiska intellektuella giganten / gränslösa konstikonen / lovande yngre förmågan. Faktum är att det litegrann känns som att få sitta och fika i sällskap av en rad otroligt intressanta personer. Cecilia Hansson bjuder på spirituella samtal med en i bästa bemärkelse intellektuell grädda. Det där med fikakänslan är nog ingen slump. På ett ställe resoneras det just om cafékulturen i Wien, och dess betydelse för konst och kultur. Cecilia Hansson själv tar liten plats i texten, men skjuter in de rätta frågorna och har helt uppenbarligen en talang att lyssna, tolka och ordna det material hon får, så att det blir substantiellt och, i sina bästa stunder, riktigt djupsinnigt ... Hopplöst men inte allvarligt bjuder på flera skratt under läsningen, precis som vid ett vanligt cafésamtal. Påfallande många av Hanssons interlokutörer har humor, och en stor portion självironi.

Nina Solomin, Upsala Nya Tidning

Frostbitna tulpaner i gatustånd och uppfällda rockkragar fyller staden i en historiskt kall aprilhelg, men tillkommen som 'en kärleksförklaring till Österrike' värmer Hanssons bok som en innerlig stadsguide i sina beskrivningar av konstens glödgade svar på en kall politik. Helt logiskt framstår det också att det blir kyssar som snitslar ut min väg när jag rör mig genom staden och dess politiska och kulturella historia.

Sara Meidell, Västerbottens-Kuriren

Selv om boken levner liten tvil om situasjonens alvor og håpløshet, og mange av de intervjuede fremstår resignerte på vegne av sine nasjoner, oppleves boken paradoksalt nok som frisk. Forfatterne og kunstnerne som her kommer til orde gir vektige innspill til våre forestillinger om Europa. For som Cărtărescu viser i sitt essay, står Europa fortsatt på spill, og også skandinaviske hjerner kan se ut til å ha glemt at de er grenseløse.

Morgonbladet (Norge)

Och här finns kanske något som utöver geografin förenar det vi kallar Centraleuropa, nämligen en konstnärlig fascination för den inre friheten och för gestaltningen av det djupaste mänskliga livet bortom de lager som språk, etnicitet, tradition och konvention utgör. Detta är förstås paradoxalt i en region som präglats av mänsklighetens värsta krig, folkmord och diktaturer. Men, så är också själva paradoxen, liksom den i bokens titel, något specifikt centraleuropeiskt. Att bokens kollage av intervjuer har tillkommit i en tid då den konstnärliga friheten historiskt sett aldrig varit större är förstås också paradoxalt, men samtidigt något som uppmanar oss alla att bidra till att denna frihet inte begränsas till att bli ytterligare en parentes i en auktoritär tidsålder.

Signum

Cecilia Hanssons bok är både levande och angelägen, och visar med tydlighet att när kulturen är hotad så är vi alla hotade.

Leonidas Aretakis, Dagens Nyheter

En mycket fin, läsvärd och genomarbetad intervjubok ... En viktig bok för att förstå hur dagens Europa blivit till och kanske också om vart det är på väg.

Björn Sandmark, Dala-Demokraten

Samtalstonen är vardaglig och innehållet tillgängligt, som läsare sitter man vid bordet intill och lyssnar. Det är vaket och undrande, aldrig pladdrigt ... får en att stanna upp och reflektera. Cecilia Hanssons rapporter från verksamma konstnärer i ett undanskymt Europa rymmer hopplöshet och allvar. Men också hoppfullhet i ett allvarligt läge.

Gert Lundstedt, Arbetet

Det här är en bok som tar upp samtidens brännande frågor och samtidigt ger en viktig historisk bakgrund. Det är intressant, gripande, viktigt, stundtals underhållande och alltid mycket stimulerande.

BTJ

Jag tror man ska läsa Hopplöst, men inte allvarligt som en rapportbok från läget i tre länder - Österrike, Ungern och Rumänien. De förenas av förljugen historia, läskig politik och fantastiskt stilskarpa, plågsamma, ältande berättelser. Michael Hanekes nersläckta mörker, Herta Müllers skoningslöshet och Lászlo Krasznahorkais stillastående störtregn. Vem blir inte sugen? ... Ingen verkar egentligen vilja vara politisk - men alla känner att de måste. Någon säger att samtiden är som en djungel, men att det då finns plats för mod ... Våra blickar över Europa skyms fortfarande av fördomsfulla stereotyper och kategorier. Hanssons bok rubbar dem. De tre länderna bildar ett upphettat koncentrat av det europeiska tillståndet. Konservatismens frammarsch. Det skarpa vägvalet mellan åternationalisering och Europatanken. Deras frågor angår alla.

Per Wirtén, Expressen

Nyfikenhet och öppna frågeställningar kan leda oss vidare i ett allt mer polariserat samhällsklimat ...  Cecilia Hansson har åstadkommit rena trivselboken för den som är det minsta intresserad av sin europeiska omvärld, sin samtid eller, för den delen, meningen med livet. Det är oavbrutet stimulerande att följa hennes möten med den ena efter den andra centraleuropeiska intellektuella giganten / gränslösa konstikonen / lovande yngre förmågan. Faktum är att det litegrann känns som att få sitta och fika i sällskap av en rad otroligt intressanta personer. Cecilia Hansson bjuder på spirituella samtal med en i bästa bemärkelse intellektuell grädda. Det där med fikakänslan är nog ingen slump. På ett ställe resoneras det just om cafékulturen i Wien, och dess betydelse för konst och kultur. Cecilia Hansson själv tar liten plats i texten, men skjuter in de rätta frågorna och har helt uppenbarligen en talang att lyssna, tolka och ordna det material hon får, så att det blir substantiellt och, i sina bästa stunder, riktigt djupsinnigt ... Hopplöst men inte allvarligt bjuder på flera skratt under läsningen, precis som vid ett vanligt cafésamtal. Påfallande många av Hanssons interlokutörer har humor, och en stor portion självironi.

Nina Solomin, Upsala Nya Tidning

Frostbitna tulpaner i gatustånd och uppfällda rockkragar fyller staden i en historiskt kall aprilhelg, men tillkommen som 'en kärleksförklaring till Österrike' värmer Hanssons bok som en innerlig stadsguide i sina beskrivningar av konstens glödgade svar på en kall politik. Helt logiskt framstår det också att det blir kyssar som snitslar ut min väg när jag rör mig genom staden och dess politiska och kulturella historia.

Sara Meidell, Västerbottens-Kuriren

Selv om boken levner liten tvil om situasjonens alvor og håpløshet, og mange av de intervjuede fremstår resignerte på vegne av sine nasjoner, oppleves boken paradoksalt nok som frisk. Forfatterne og kunstnerne som her kommer til orde gir vektige innspill til våre forestillinger om Europa. For som Cărtărescu viser i sitt essay, står Europa fortsatt på spill, og også skandinaviske hjerner kan se ut til å ha glemt at de er grenseløse.

Morgonbladet (Norge)

Och här finns kanske något som utöver geografin förenar det vi kallar Centraleuropa, nämligen en konstnärlig fascination för den inre friheten och för gestaltningen av det djupaste mänskliga livet bortom de lager som språk, etnicitet, tradition och konvention utgör. Detta är förstås paradoxalt i en region som präglats av mänsklighetens värsta krig, folkmord och diktaturer. Men, så är också själva paradoxen, liksom den i bokens titel, något specifikt centraleuropeiskt. Att bokens kollage av intervjuer har tillkommit i en tid då den konstnärliga friheten historiskt sett aldrig varit större är förstås också paradoxalt, men samtidigt något som uppmanar oss alla att bidra till att denna frihet inte begränsas till att bli ytterligare en parentes i en auktoritär tidsålder.

Signum