”Om kvällarna var det nästan svårast för mig att gå in. Vinden mojnade och luften var klar och stilla, solen sjönk, himlaranden berörde hafvet och flöt tillsammans med det, och jag tyckte, att skeppen gingo in i solen. Praktfullt såg det ut, omgifna som de voro af aftonrodnadens purpur. På min fråga: »hvarför gå skeppen in i solen, och hvart försvinna både sol och skepp?» svarades, att det var goda och snälla barn ombord, som gingo in i himlen och att de kära vänner, de hade där förut, togo emot dem. Jag sade mormor, att jag inte alls ville resa med några andra barn utan jag skulle bygga mig ett eget skepp, hvars segel skulle vara af rosenfärgadt siden, dess tackel och tåg af silfver och guld och att jag och mormor skulle fara ensamma med det in i solen.”

Wilhelmina Skogh, 1849-1926, var en framgångsrik hotellchef och var 1902-1911 chef för Grand Hôtel i Stockholm. 1878 blev hon den första kvinnan att inleda restaurangverksamhet och efter framgångarna med restaurangen vid Storviks stationshus utvidgade hon sin verksamhet med hotell längs med järnvägen. Minnen och upplevelser är hennes memoarer och utkom för första gången 1912.

”Om kvällarna var det nästan svårast för mig att gå in. Vinden mojnade och luften var klar och stilla, solen sjönk, himlaranden berörde hafvet och flöt tillsammans med det, och jag tyckte, att skeppen gingo in i solen. Praktfullt såg det ut, omgifna som de voro af aftonrodnadens purpur. På min fråga: »hvarför gå skeppen in i solen, och hvart försvinna både sol och skepp?» svarades, att det var goda och snälla barn ombord, som gingo in i himlen och att de kära vänner, de hade där förut, togo emot dem. Jag sade mormor, att jag inte alls ville resa med några andra barn utan jag skulle bygga mig ett eget skepp, hvars segel skulle vara af rosenfärgadt siden, dess tackel och tåg af silfver och guld och att jag och mormor skulle fara ensamma med det in i solen.”

Wilhelmina Skogh, 1849-1926, var en framgångsrik hotellchef och var 1902-1911 chef för Grand Hôtel i Stockholm. 1878 blev hon den första kvinnan att inleda restaurangverksamhet och efter framgångarna med restaurangen vid Storviks stationshus utvidgade hon sin verksamhet med hotell längs med järnvägen. Minnen och upplevelser är hennes memoarer och utkom för första gången 1912.

”Om kvällarna var det nästan svårast för mig att gå in. Vinden mojnade och luften var klar och stilla, solen sjönk, himlaranden berörde hafvet och flöt tillsammans med det, och jag tyckte, att skeppen gingo in i solen. Praktfullt såg det ut, omgifna som de voro af aftonrodnadens purpur. På min fråga: »hvarför gå skeppen in i solen, och hvart försvinna både sol och skepp?» svarades, att det var goda och snälla barn ombord, som gingo in i himlen och att de kära vänner, de hade där förut, togo emot dem. Jag sade mormor, att jag inte alls ville resa med några andra barn utan jag skulle bygga mig ett eget skepp, hvars segel skulle vara af rosenfärgadt siden, dess tackel och tåg af silfver och guld och att jag och mormor skulle fara ensamma med det in i solen.”

Wilhelmina Skogh, 1849-1926, var en framgångsrik hotellchef och var 1902-1911 chef för Grand Hôtel i Stockholm. 1878 blev hon den första kvinnan att inleda restaurangverksamhet och efter framgångarna med restaurangen vid Storviks stationshus utvidgade hon sin verksamhet med hotell längs med järnvägen. Minnen och upplevelser är hennes memoarer och utkom för första gången 1912.