Den senaste ändringen av 3 kap. 4 § skadeståndslagen innebär att överträdelser från stat och kommun av enskildas rättigheter enligt Europakonventionen och 2 kap. regeringsformen numera grundar skadeståndsskyldighet för ”det allmänna”. Ändringen följde efter en mer än decennielång utveckling i praxis, varigenom domstolar i allmänhet och Högsta domstolen i synnerhet successivt visat allt större förståelse för enskildas behov av ersättning i trängda situationer. Denna rättsutveckling möttes inledningsvis med skepsis inom skadeståndsrätten, men har efter hand vunnit en bredare acceptans även i doktrinen. I denna bok analyseras rättsutvecklingen på området under 2000-talet främst från ett konstitutionellt perspektiv, där ändringarna sätts i samband med andra konstitutionella förändringar som Europarättens ökade betydelse och domstolarnas stärkta ställning. Inför framtiden analyseras också ännu oklara rättsfrågor, som ersättningsskyldighet för privata objekt, JK:s roll som statens ombud och ersättning vid överträdelser av andra grundlagsregler än de som nu fått skydd.

Den senaste ändringen av 3 kap. 4 § skadeståndslagen innebär att överträdelser från stat och kommun av enskildas rättigheter enligt Europakonventionen och 2 kap. regeringsformen numera grundar skadeståndsskyldighet för ”det allmänna”. Ändringen följde efter en mer än decennielång utveckling i praxis, varigenom domstolar i allmänhet och Högsta domstolen i synnerhet successivt visat allt större förståelse för enskildas behov av ersättning i trängda situationer. Denna rättsutveckling möttes inledningsvis med skepsis inom skadeståndsrätten, men har efter hand vunnit en bredare acceptans även i doktrinen. I denna bok analyseras rättsutvecklingen på området under 2000-talet främst från ett konstitutionellt perspektiv, där ändringarna sätts i samband med andra konstitutionella förändringar som Europarättens ökade betydelse och domstolarnas stärkta ställning. Inför framtiden analyseras också ännu oklara rättsfrågor, som ersättningsskyldighet för privata objekt, JK:s roll som statens ombud och ersättning vid överträdelser av andra grundlagsregler än de som nu fått skydd.

Den senaste ändringen av 3 kap. 4 § skadeståndslagen innebär att överträdelser från stat och kommun av enskildas rättigheter enligt Europakonventionen och 2 kap. regeringsformen numera grundar skadeståndsskyldighet för ”det allmänna”. Ändringen följde efter en mer än decennielång utveckling i praxis, varigenom domstolar i allmänhet och Högsta domstolen i synnerhet successivt visat allt större förståelse för enskildas behov av ersättning i trängda situationer. Denna rättsutveckling möttes inledningsvis med skepsis inom skadeståndsrätten, men har efter hand vunnit en bredare acceptans även i doktrinen. I denna bok analyseras rättsutvecklingen på området under 2000-talet främst från ett konstitutionellt perspektiv, där ändringarna sätts i samband med andra konstitutionella förändringar som Europarättens ökade betydelse och domstolarnas stärkta ställning. Inför framtiden analyseras också ännu oklara rättsfrågor, som ersättningsskyldighet för privata objekt, JK:s roll som statens ombud och ersättning vid överträdelser av andra grundlagsregler än de som nu fått skydd.