Johan Svedjedals nya essäsamling Ner med allt? handlar om revolt och litterära drömmar om ett bättre samhälle. Ämnet är decenniet från 1965 till 1975, när svensk skönlitteratur ville vara en radikal samhällskraft – med syftet att fördjupa demokratin. Men vilka litterära metoder använde författarna för att skapa litterär opinion? Hur såg de på sin roll som författare? Och hur såg deras kritik mot den västerländska demokratin ut? Möt folkhemsrebeller som dokumentaristerna Sara Lidman och P.O. Enquist, den radikale liberalen Lars Gustafsson, ungdomsupprorets Olof Moberg, ögonblicksrealisten Staffan Seeberg, tidsskildraren Gun-Britt Sundström – och skönlitteraturens muntliga fullföljare som kulturradikalerna i Blå Tåget och proggälsklingarna Hoola Bandoola Band. Johan Svedjedal uppmärksammades stort för sin bok Spektrum – den svenska drömmen. I hans tidigare utgivning märks titlar som Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning och den biografiska trilogin om Carl Jonas Love Almqvist, avslutad med Frihetens rena sak. Bland hans essäsamlingar märks Gurun och grottmannen och Den sista boken. I Ner med allt? visar han oss återigen sitt mästerskap i genren. Med inkännande lyhördhet och road ironi ledsagar han oss i en engagemangets litterära epok – en tid när många författare faktiskt sökte förändra samhället genom litteraturen, men ibland gick vilse politiskt.

Johan Svedjedals nya essäsamling Ner med allt? handlar om revolt och litterära drömmar om ett bättre samhälle. Ämnet är decenniet från 1965 till 1975, när svensk skönlitteratur ville vara en radikal samhällskraft – med syftet att fördjupa demokratin. Men vilka litterära metoder använde författarna för att skapa litterär opinion? Hur såg de på sin roll som författare? Och hur såg deras kritik mot den västerländska demokratin ut? Möt folkhemsrebeller som dokumentaristerna Sara Lidman och P.O. Enquist, den radikale liberalen Lars Gustafsson, ungdomsupprorets Olof Moberg, ögonblicksrealisten Staffan Seeberg, tidsskildraren Gun-Britt Sundström – och skönlitteraturens muntliga fullföljare som kulturradikalerna i Blå Tåget och proggälsklingarna Hoola Bandoola Band. Johan Svedjedal uppmärksammades stort för sin bok Spektrum – den svenska drömmen. I hans tidigare utgivning märks titlar som Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning och den biografiska trilogin om Carl Jonas Love Almqvist, avslutad med Frihetens rena sak. Bland hans essäsamlingar märks Gurun och grottmannen och Den sista boken. I Ner med allt? visar han oss återigen sitt mästerskap i genren. Med inkännande lyhördhet och road ironi ledsagar han oss i en engagemangets litterära epok – en tid när många författare faktiskt sökte förändra samhället genom litteraturen, men ibland gick vilse politiskt.

Johan Svedjedals nya essäsamling Ner med allt? handlar om revolt och litterära drömmar om ett bättre samhälle. Ämnet är decenniet från 1965 till 1975, när svensk skönlitteratur ville vara en radikal samhällskraft – med syftet att fördjupa demokratin. Men vilka litterära metoder använde författarna för att skapa litterär opinion? Hur såg de på sin roll som författare? Och hur såg deras kritik mot den västerländska demokratin ut? Möt folkhemsrebeller som dokumentaristerna Sara Lidman och P.O. Enquist, den radikale liberalen Lars Gustafsson, ungdomsupprorets Olof Moberg, ögonblicksrealisten Staffan Seeberg, tidsskildraren Gun-Britt Sundström – och skönlitteraturens muntliga fullföljare som kulturradikalerna i Blå Tåget och proggälsklingarna Hoola Bandoola Band. Johan Svedjedal uppmärksammades stort för sin bok Spektrum – den svenska drömmen. I hans tidigare utgivning märks titlar som Skrivaredans. Birger Sjöbergs liv och diktning och den biografiska trilogin om Carl Jonas Love Almqvist, avslutad med Frihetens rena sak. Bland hans essäsamlingar märks Gurun och grottmannen och Den sista boken. I Ner med allt? visar han oss återigen sitt mästerskap i genren. Med inkännande lyhördhet och road ironi ledsagar han oss i en engagemangets litterära epok – en tid när många författare faktiskt sökte förändra samhället genom litteraturen, men ibland gick vilse politiskt.