De s.k. stridsyxorna - särpräglat utformade skafthålsyxor av slipad sten - förekommer under större delen av den yngre stenåldern i norra och mellersta Europa. Yxorna har inte använts praktiskt, utan representerar en typ av symboliskt värde. Mot slutet av stenåldern - i den sena delen av den mellanneolitiska perioden - ökade dessa yxor kraftigt i antal och fick en tidstypisk utformning. I Sverige och Norge sker detta inom den samhällsform som kallas båtyxekulturen. I avhandlingen studeras dessa yxor inom delar av Mälardalen, med avseende på kronologi, regionalitet och utformning. Den drastiska ökningen av yxor under perioden tolkas som ett resultat av en framväxande prestigeekonomi, där yxorna har cirkulerat mellan lokala gruppföretriidare. Det kan visas att den geografi.ska omfattningen av dessa nätverk förändrades, från att inledningsvis ha varit i huvudsak regional till att i ökande grad bli interregional. Det lokala ledarskapet kom att med tiden i huvudsak legitimeras genom långväga kontakter. Prestigeekonomin kan därmed identifieras som den "start-mekanism" som ledde till att sociala rangordningar konsoliderades och i förlängningen kom att bli bestämmande för de ekonomiska relationerna i samhället.
