Inbunden, Svenska, 2017
Kirurgernas historia: Om badare, barberare och fältskärer
326 kr
Beställningsvara. Skickas inom 5-8 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Det finns väl ingen nuförtiden som inte anser att kirurgerna är fullvärdiga och respekterade ledamöter av läkarkåren. Så har det emellertid inte alltid varit. Kirurgerna har genom århundradena kämpat hårt för att uppnå denna status.
I boken får läsaren ta del av hur kirurgerna utbildning förändrats genom historien och hur de organiserat sig i olika sammanslutningar för att tillvarata gemensamma intressen. Läsaren får också stifta bekantskap med ett stort antal kirurger som presenteras i korta levnadsteckningar.
Bo S. Lindberg är pensionerad överläkare och författare till ett flertal medicinhistoriska artiklar och böcker, bland annat Anders Fredrik Regnell: Läkare botanist och donator (2011), Salomon Eberhard Henschen: En biografi (2013) och Inte vid helt sunda vätskor: Gustav Vasa och hans söner ur ett medicinhistoriskt perspektiv (2017).
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2017-12-19
- Mått: 170 x 247 x 15 mm
- Vikt: 515 g
- Format: Inbunden
- Språk: Svenska
- Serie: Medicinhistoriska museet Uppsala
- Antal sidor: 171
- Förlag: Medicinhistoriska museet Uppsala
- ISBN: 9789150626551
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
3 recensioner, genomsnitt 3.7/5
- 4/5 Kristina
Intressant bok, men saknar mycket historia framför allt om de verkliga kvinnliga kirurgerna som slogs för sin existens och för möjligheten att utföra sitt yrke. Men också de kvinnliga fältskärerna, det fanns betydligt fler som utmärkte sig än de som författaren tagit fasta på, de blev ju kändisar av helt andra orsaker än utövande av yrket som Badaremästare med rätt att kalla sig fältskärer efter 1861.
- 4/5 Grönis
Det hade varit intressant om författaren jämfört vad en kirurg/fältskär eller badare respektive barberare uträttade visavi en universitetsutbildad läkare. För att inte tala om starrstickare och stensnidare, dessa gjorde något för patienten, men kallades föraktfullt för kvacksalvare och charlataner.
Läkare på den tiden hade i princip fyra behandlingsmöjligheter: kräkmedel, laxermedel, venesectio dvs blodavtappning och blodiglar. Sedan återstod digitalis och arsenik samt kvicksilverföreningar. Då förstår man att människor utstod behandling hos fältskär/kirurg eller "kvacksalvare" trots att det inte fanns någon effektiv bedövning.
Dessutom hade Sverige svår brist på alla sjukvårdskunniga personer, framför allt läkare, vilket kanske inte gjorde så mycket då den enda boten oftast var vila och näringsriktig kost. För det mesta slutade sjukdomar med döden, även sådana som idag betraktas som banala.
Det är roligt att någon synliggjort dessa bortglömda samariter som i praktiken gjorde betydligt mer för sina medmänniskor än vad Medicine Doctores någonsin gjorde. - 3/5 Per-Erik Å