Medicinhistoria

Vaccinernas historia är en populärvetenskap­lig redo­­gö­relse för vacciner som folkhälso­åtgärd, från den första ympningskampanjen mot smittkoppor för 300 år sedan till dagens mRNA-vacciner.

Bokens författare, John ­Leake och Peter ­McCullough, är varken principiella ­anhängare till vacciner eller ­prin­ci­piella motståndare till dem, så kallade antivaxxare. ­Deras syfte är att utifrån aktuell ­forskning klargöra vad som är fakta och vad som är myter om ­vacciner.

De fastslår att hälsofördelarna med vissa vacciner för vissa människor kan sägas uppväga riskerna, men att det i andra fall kan vara tvärtom.

De kommer fram till att många av de föreställningar om ­­vac­­­ci­ner som tas för givna inte håller streck.

Vacciner lyfts ofta fram som en central orsak till att barna­dödligheten minskade och folk­hälsan ­förbättrades på 1900-talet, fastän detta snarare var en ­effekt av fak­torer som kost, ­sani­tet och boende­standard.

Vacciner lyfts ofta fram som generellt säkra ­me­di­­cinska interventioner, fastän de typer av studier som skulle kunna bevisa det nästan aldrig genomförs.

Samtidigt leder den dokumentation som finns om vaccin­relaterade skador sällan till åtgärder. Trots att det idag finns tusentals fackgranskade ­studier om skador efter covid-19-vaccinerna, och trots att dessa vacciner bara i USA är associe­rade med över en halv miljon dödsfall, fortsätter de att distribueras.

John Leake är författare inriktad på doku­men­tära kriminalhistorier. Peter McCullough är internläkare, kar­dio­­log och epidemiolog. Han har publicerat över 1000 veten­­skapliga artiklar och ­inom hjärt-njur-­medicin är han den mest publice­rade forskaren i historien. Han har varit huvudredaktör för Springers ­lärobok ­Textbook of Cardiorenal Medicine och chefredaktör för American Journal of ­Cardiology. Som expertvittne har han framträtt i den ame­rikanska senaten i Washington D.C. och i Europaparlamentet. John Leake och Peter Mc­Cullough utgav 2022 boken Modet att behandla covid-19: Historien om läkarna som lärde sig att bota covid-19 och deras kamp mot det medicin­industriella komplexet (Karneval).

»Sedan den allra första vaccinationskampan­jen i Boston 1721 har massvaccineringar inte följt någon rigorös vetenskaplig metod. I stället har de mest byggt på gissningar, vågspel och vilt experimenterande. Många av de ivrigaste förespråkarna har drivits av religiös glöd, önsketänkande, ideologi och ett begär efter yrkesmässig och social ­prestige och pengar.

En central fråga när man tar ställning till om det finns skäl att använda ett vaccin är om nyttan är större än riskerna. De ­verkliga riskerna och nyttan kan bara fastställas ­ge­nom opartiska undersökningar, full transparens och fri debatt. Granskningsförbud har aldrig lett till större kunskap.

Den omfattande censuren för att mot­verka vaccinskepsis under covid-19-pandemin slog tillbaka genom att väcka misstro mot vaccinförespråkarna och misstänksamhet gällande deras motiv. Vacciner kan inte bli säkrare och mer effektiva om de inte får ifrågasättas och utvärderas kritiskt.

Det går inte heller att göra en fullständig genomlysning av orsakerna till autism och andra kroniska sjukdomar om det är förbjudet att undersöka möjligheten att alla de sprutor som barn ges inom ramen för vaccinationsprogrammet kan spela roll.

Vi hoppas att den här boken ska bidra till en mindre dogmatisk och mer nyanserad diskussion om riskerna och nyttan med vaccinering.«

John Leake 

Peter McCullough

Den som hade oturen att hamna under kniven i det viktorianska London hade alla skäl att oroa sig. Kirurgin liknade mest ren slakt. Överlevde man själva operationen var risken stor att smittas av sjukhusfeber den mystiska sjukdom som härjade på Europas alla uppvak.

Men en läkare skulle förvandla kirurgin från ett chansartat blodbad till en modern vetenskap där patienterna faktiskt botades och överlevde. Joseph Lister var övertygad om att något som kallades bakterier orsakade de dödliga infektionerna och att de kunde stoppas genom att sterilisera sår och instrument. Gastkramande och otäckt detaljerat berättar Fitzharris om hur Lister trotsade samtida kolleger och konventioner och förde oss in i den moderna tiden.

Läkarvetenskapen har en bekymmersam historia. I århundraden har den kvinnliga kroppen blivit demoniserad och nedvärderad. Vi har fruktat den eller skämts över den. Men kvinnor har också utmanat den vedertagna läkekonsten – som läkare, forskare och aktivister. Och framförallt som patienter. Nu skrivs historien om, tack vare kvinnors motstånd, styrka och mod.

I Sjuka kvinnor analyserar Elinor Cleghorn vad som är roten till de eviga missförstånd, mystifieringar och feldiagnosticeringar som tycks följa kvinnors sjukdomar och smärta. Från ”den vandrande livmodern” i det antika Grekland till dagens varierande förståelse av hormoner, menstruation och klimakteriet, är Sjuka kvinnor en revolutionär berättelse om de kvinnor som har utmanat medicinen.

»Vi är båda hemlösa hjärtan, Ni i Ert kungliga fängelse och jag i min enkla omgivning«, skrev Axel Munthe år 1893 till Sverige-Norges kronprinsessa Victoria. De båda hade träffats första gången på Capri två år tidigare. Den unge men redan omtalade svenske läkaren fick därmed en ny, uppburen patient, men även en nära vän.

I En osalig ande berättar Bengt Jangfeldt om apotekarsonen från Oskarshamn som kom att bli drottningens livmedikus och, med Boken om San Michele, Sveriges internationellt mest framgångsrike författare. Fram träder bilden av en mångsidig, karismatisk och motsägelsefull personlighet, en självuppoffrande läkare, älskad och beundrad av många, men också en fruktad maktmänniska och misantrop.   En osalig ande är en unik biografi som bygger på tusentals nyligen upptäckta brev, bland annat mellan Axel Munthe, drottning Victoria och andra medlemmar av kungafamiljen, dagböcker och opublicerade memoarer. Boken är rikt illustrerad.   Bengt Jangfeldt, författare och forskare, belönades 1999 med Augustpriset för sin bok Svenska vägar till S:t Petersburg.

Hela människor handlar om mötet med patienten i behandling av psykisk ohälsa. Perioden är sent 1700-tal till 1924, en tid av revolutionerande förändringar både i tolkningen och hanteringen av psykiskt lidande. En rad behandlingstraditioner växte fram, var och en med sina egna teorier om vad sjukligheten kunde bero på och hur den skulle bemötas. Några traditioner lever kvar i dag, som allmänmedicin, psykiatri, neurologi och psykoterapi. Andra har glidit in i historiens dunkel som animal magnetism och hypnos men var likafullt avgörande för hur behandlingen av psykisk ohälsa har kommit att utformas in i vår tid.   

Boken belyser patientmötet ur behandlarnas perspektiv. Hur uppfattade de sin relation till patienten? Hur påverkades deras terapeutiska ideal av spirande vetenskapliga ambitioner och revirmarkering mot andra behandlingstraditioner? Hur såg de på sin egen roll i mötet? Hur såg de på patienten?   

Med sitt historiska perspektiv öppnar Hela människor för diskussioner kring patientmötets form och betydelse, möjligheter och utmaningar. I grunden handlar det om den ständigt aktuella frågan: Hur hjälper man en människa att bli hel?    

Cecilia Riving är docent i historia vid Lunds universitet och bibliotekarie. Hennes forskning rör bland annat psykisk ohälsa i historisk tid, alternativa strömningar i det sena 1800-talets kunskapskultur samt fantasins roll i läsfrämjande verksamhet för barn och unga.